Samma ämne som under nästföregående nr.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1864, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 3,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 749–751 i årgången 1864. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen. Sjölagen, nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 153 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 405 för det här referatet, men referatet börjar på s. 749 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen. Sjölagen, nr 9.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Första årgången, 1864 i litteraturen — s. 749–751 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 2 Oktober 1857 förrättade, enligt vederbörande kronofogdes ordres, länsmannen J. F. Frankenberg med biträde af två nämndemän af- och tillträdessyn å häradsskrifvare-bostället Kyrkeby Sörgård emellan då utnämnde kronofogden A. F. Halldin, afträdare, och härads-skrifvaren J. Almquist, tillträdare. Såsom krono-ombad närvar vid synen, enligt förordnande, länsmannen S. F. Hammarstrand.
s. 750 Sida 750 i årgången börjar här
Såsom boställets hus upptogos vid synen bland andra n:r 4 får- och svinhus; nr 5 redskapshus och n:r 6 hemlighus. Bristfällen åsynades å dessa hus, men påstående om deras utdömande framställdes icke. Genom beslut förklarade synemännen bostället vara fullbygdt och dömde afträdaren att bättra bristerna, samt hänvisade den missnöjde att, i enlighet med kongl. förordningen den 17 April 1828, inom tretio dagar sådant hos domhafvanden anmäla.
Den 1 Nov. 1857 ingaf Halldin till domhafvanden i Inlands Torpe härad en skrift, deruti han anmälde missnöje emot synen och begärde vidtagande af åtgärder enligt kongl. förordningen den 17 April 1828. Vid häradsrättens handläggning af ärendet närvar länsmannen U. G. Landeberg enligt ordres såsom kronoombud. Halldin framställde sina anmärkningar, åsyftande nedsättning i bristfälligheterna samt begärde att ny syn måtte hållas. Uti denna begäran instämde tillträdaren, häradsskrifvaren Almquist, med yrkande, att ofvannämnda hus måtte blifva utdömda. Vid af häradsrätten den 29 April 1859 företagen syn på stället instämde Landeberg i Almquists nyss omförmälda yrkande.
Häradsrätten meddelade utslag den 27 Juni 1859, deri den, jemte det den yttrade sig angående Halldins klagan, tillika förklarade, att då Almqvist underlåtit såväl att inom den i erhållen besvärs-hänvisning bestämda tid, som äfven inom den tid och på det sätt, som stadgades i kongl. förordningen den 6 Februari 1849, fullfölja talan emot ifrågavarande syneförrättning, kunde hvad Almqvist under rättegången mot synen anfört ej till någon åtgärd föranleda.
Götha hofrätt, hvarest Landeberg å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar öfverklagade häradsrättens utslag, yttrade i utslag den 30 December 1859, att enär de i kongl. förordningen den 6 Februari 1849 meddelade stadganden, som endast afsågo syn emellan enskild jordägare och landtbo, icke voro tillämpliga på den à ifrågavarande boställe af länsman med nämndemän hållna syneförrättning, samt denna förrättning ej heller vore att hänföra till sådana husesyner, mot hvilka missnöje enligt kongl. förordningen den 17 April 1828 borde vid förlust
s. 751 Sida 751 i årgången börjar här
af vidare talan inom 30 dagar hos domaren anmälas, utan ärendet bordt behandlas i den ordning 27 kap. 2 § Byggningabalken bestämde, fann hofrätten underlåtenheten att iakttaga stadganderna i förstnämnde förordning eller föreskriften i synemännens hänvisning icke hafva utgjort laga hinder för häradsrätten att ingå i pröfning af Almquists ifrågavarande, af Landeberg biträdda påstående; men emedan Landeberg, i enlighet med nämnde lagrum (27 kap. 2 § Byggningabalken) ålegat att, för erhållande af dylik pröfning, förrättnings-protokollet för rätten uppvisa vid det ting, som näst efter synen följt, och Landeberg sådant uraktlåtit, fann hofrätten ej skäl att göra ändring i det slut, hvari häradsrätten stannat.
Öfver detta utslag anförde Landeberg underdåniga besvär; men Högsta Domstolen förklarade genom beslut den 26 Sept. 1861, att då Landeberg ej visat sig hafva af behörig myndighet erhållit uppdrag att hofrättens utslag öfgerklaga, besvären ej kunde till pröfning upptagas.