Naumanns tidskrift 1865 s. 13

Genom kontrakt den 18 December 1856 försålde Per Nilsson och hans hustru 9e:dels mantal n:r 13 Ingelstorp till Anders Persson för en summa af 1,125 rdr rgd, deraf 225 rdr skulle betalas den 25 Mars 1857, och 225 rdr samma dag åren 1858, 59, 60 och 61, jemte sex procent ränta från tillträdesdagen. På kontraktet finnes antecknadt dels: »med förestående köp förklarar jag mig nöjd (köparens namn saknas, men säljarens finnes); som vittnen Μ. Malmström, Jöns Eriksson»; -—• dels qvitto af Per Nilsson den 21 Mars 1857 å 225 rdr.

Anders Persson vägrade sedermera att betala mera, hvarföre Per Nilsson lagsökte Anders Persson hos kon. befallningsh. för den vid lagsökningstillfället förfallna köpeskillings-andelen jemte ränta.

Anders Persson medgaf, att han gjort nämnde afbetalning, äfvensom att han satt sig i besittning af hemmanet, men bestred ändock krafvet. Det hade väl varit fråga om köp af hemmanet, men af förekomne anledningar hade Anders Persson icke godkänt köpekontraktet och derför icke heller underskrifvit detsamma. Han hade visserligen, på sätt sagdt är, afbetalt 225 rdr; men detta hade skett i den mening, att handeln sedermera skulle anses vara upphäfd.

Kon. befallningsh. förklarade i utslag den 31 December 1859 krafvet tvistigt, hvarefter Per Nilsson instämde Anders Persson till 1860-års vinterting med Ingelstads härad med påstående att utbekomma 450 rdr jemte ränta å 900 rdr.

Anders Persson åberopade hvad han anfört hos kon. befallningsh. och bestred, att köp kunde anses hafva ägt rum, då Anders Persson icke undertecknat köpekontraktet.

Det ena köpevittnet skomakaren M. Malmström hördes på ed och berättade, att, sedan parterna öfverenskommit om köpet.

s. 14 Sida 14 i årgången börjar härKopiera citering

Malmström uppsatt kontraktet, hvars riktighet vittnet intygade. Kontraktet hade underskrifvits af Per Nilsson och hans hustru samt af Malmström och Jöns Eriksson; men Anders Persson hade ej skrifvit under, hvilket härrört af glömska eller oförstånd.

Det andra köpevittnet Jöns Eriksson kunde icke afhöras, emedan han var häktad för stöld.

Ett annat afhördt vittne åboen Nils Jonsson i Ingelstorp, hvilken afgifvit en berättelse af enahanda innehåll som Malmström, har sedermera, efter livad här nedan nämnes, af K. M. förklarats för återgångsvittne.

Häradsrätten yttrade i utslag den 30 April 1860: att enär två vittnen Malmström och Nils Jonsson sammanstämmande intygat, att Anders Persson genom afhandlingen den 18 December 1856 af Per Nilsson och dennes hustru emot 1,125 rdr rmt, deraf, jemte årlig ränta, en femtedel skulle betalas den 25 Mars hvarje af de fem påföljande åren, tillhandlat sig ifrågavarande hemman, hvilket styrktes jemväl deraf, att Anders Persson den 21 Mars 1857 betalt } af köpeskillingen samt den 25 i samma månad och år satt sig i besittning af fastigheten; alltså, och utan afseende å hvad deremot andragits, förpligtades Anders Persson vid utmätningstvång att, emot qvitto och afskrifning å köpeafhandlingen, till Per Nilsson utgifva omstämde, till betalning förfallne två köpeskillingsterminer 450 rdr, jemte sex procent med bevillningsafdrag minskad ränta å hela oguldna köpeskillingen 900 rdr från den 25 Mars 1857 till den 25 Mars 1860.

Anders Persson vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hvilken genom dom den 1 Februari 1861 fastställde motvädjade utslaget, hvarefter Anders Persson i underdånighet sökte ändring i denna dom.

Nedre revisionen afgaf den 14 Juni 1862 underdånigt betänkande, deri nedre revisionen, jemte det den af anförde orsaker hemställde, att åboen Nils Jonsson måtte förklaras hafva varit jäfvig att i saken vittna, i öfrigt yttrade, att som skomakaren Malmström, hvilken jemte i saken ej hörde Jöns Eriksson i Ingelstorp bevittnat det af Per Nilsson till stöd för hans

s. 15 Sida 15 i årgången börjar härKopiera citering

talan åberopade köpekontrakt af den 18 December 1856, edeligen intygat, att aftal om köp af ifrågavarande hemman nämnde dag parterna emellan ägt rum på vilkor, som funnos upptagne i kontraktet, hvilket vittnet uppsatt, och att det endast varit af glömska eller oförstånd, som samma kontrakt, hvilket är underskrifvet af Per Nilsson, ej blifvit jemväl af Anders Persson undertecknadt, alltså, och på de af häradsrätten i öfrigt åberopade skäl, hemställdes, att hofrättens dom måtte godkännas.

Saken föredrogs den 25 September 1862 i Högsta Domstolen; dervid

Justitie-rådet Adlercreutz biföll det underdåniga betänkandet;

Justitie-rådet Wretman yttrade: »Hvad angår jäfsanmärkningen emot såsom vittne afhörde Nils Jonsson i Ingelstorp, gillar jag betänkandet. Beträffande åter sjelfva saken; så emedan till bestyrkande af riktigheten utaf ifrågavarande, af Anders Persson icke undertecknade köpeafhandling, endast en af de dervid såsom vittnen närvarande personer kunnat på ed i saken höras, samt hvad denne berättat och i öfrigt förekommit, fastän icke, efter min åsigt, utgörande full laga bevisning, dock innefattar bindande liknelser och omständigheter dertill, att sådant köp blifvit emellan parterna aftaladt, som ofvanberörde afhandling innehåller, pröfvar jag rättvist, med ändring af domstolarnes öfverklagade beslut, förpligta Anders Persson att med ed inför häradsrätten sig värja och betyga, att han icke med Per Nilsson ingått det köp, samma afhandling omförmäler, i följd hvaraf saken af mig visas åter till häradsrätten, att dermed vidare lagligen förfara»;

Justitie-rådet Berg utlät sig: »I jäfsfrågan gillar jag betänkandet; och som ifrågavarande till stöd för käromålet af Per Nilsson åberopade köpeafhandling, vid hvars utfärdande endast ett ojäfvigt vittne varit tillstädes, icke är af Anders Persson underskrifven, samt hvad nyssbemälde vittne intygat angående parternas mundtliga aftal samt hvad för öfrigt i saken förekommit icke, efter min åsigt, innefattar inför lag gällande bevisning, att Anders Persson till köpet och de derför i af-

s. 16 Sida 16 i årgången börjar härKopiera citering

handlingen utfäste vilkor samtyckt, pröfvar jag, för min del, rättvist att, med upphäfvande af öfverklagade domsluten, det i saken instämda käromål ogilla.»

Justitie-rådet Södergren förenade sig med justitie-rådet Berg.

Justitie-råden Quensel och Iggeström biföllo det underdåniga betänkandet.

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 23 Oktober 1862.

I afseende å detta prejudikat erinra vi om anmärkningarne sidd. 11 o. f.