Förmynderskap för utrikes vistande, af svenska föräldrar född ogift qvinna, som ej anses äga förmåga att sjelf öfver sin egendom råda.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 26–29 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, B) Ärfdabalken, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 4 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Ärfdabalken, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 26–29 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Fröken Sofia von Blixen-Finecke, född år 1823 i Danmark af svensk fader, ingick år 1858 till skånska hofrätten med anmälan att hon ville vara myndig.
Hon hade ständigt vistats utomlands. I Sverige, der hon ägt fastighet, som försålts år 1845, innehade hon ej annan egendom, än penningar och fordringar, om hvilka kammarherren friherre F. Hermelin, på grund af hofrättens
1) Jfr sid. 23.
s. 27 Sida 27 i årgången börjar här
den 7 Okt. 1856 meddelade förordnande, i egenskap af förmyndare hade vård.
Den 26 Nov. 1858 hade friherre Hermelin till hofrätten ingifvit en skrift, deri yrkats, att fröken v. Blixen-Finecke måtte förklaras fortfarande böra stå under förmyndare. Han anmälde ock, att han vore oförhindrad att med förmyndarebefattningen fortfara, samt anförde såsom skäl för berörde yrkande: att fröken v. Blixen-Finecke varit, såsom svagsint, under åtta år intagen och vårdad på en enskild kuranstalt för sinnessjuka, belägen i Mecklenburg-Schwerinska landet och benämnd Saxenberg; att hon derifrån utskrefs, såsom återställd, den 22 Nov. 1856, med föreskrift dock, i öfverensstämmelse jemväl med hennes egen önskan, att hon skulle någon tid vistas i grannskapet af anstalten, för att kunna, i händelse af behof, vårdas af samma läkare; att fröken v. Blixen-Finecke, ehuru återställd, vore i behof af mer än vanlig omtanka och vård samt befrielse från alla oroande bestyr, för att ej återfalla, hvadan och då hon före sitt insjuknande visat sig äga mindre företagsamhet och aldrig sysselsatt sig med ekonomiska angelägenheter, hon påtagligen vore alldeles olämplig att sjelf handhafva sin egendom, samt lätteligen skulle ådraga sig förluster, som kunde förderfva hennes då oberoende ekonomiska ställning; samt att bemälda frökens myndighetsanmälan sannolikt tillkommit genom . öfvertalande af någon person, som ville draga fördel af hennes oerfarenhet och godtrogenhet, hvilket friherre Hermelin ansåg sig pligtig söka förebygga.
Tre anförvandter till fröken v. B.-F. hade bifogat skriftliga yttranden af hufvudsakligt innehåll, att hon, ehuru dåmera återställd från sin sinnessjukdom, icke ägde skicklighet eller förmåga att vårda penninge-angelägenheter och sin icke obetydliga förmögenhet, hvadan således vore nödvändigt, att hon fortfarande blefve omyndig, så vidt anginge hennes egendom i Sverige. De tillstyrkte ock, att friherre Hermelin måtte få fortfara med förmynderskapet.
Hofrätten infordrade förklaring af fröken v. B.-F. sjelf, äfvensom af hennes broder, danske hofjägmästaren m. m. friherre C. F. v. Blixen-Finecke.
s. 28 Sida 28 i årgången börjar här
I afgifven förklaring anförde dessa: Fröken v. B.-F. vore dansk, men ej svensk undersåte, hvadan hofrätten saknade behörighet att med Hermelins ansökning taga befattning, helst hon i Sverige icke ägde fastighet, utan endast penningar, hvilka kunde när som helst till Danmark indragas. Hon vore dessutom enligt dansk lag myndig i Danmark (derom vederbörligt intyg jemväl företeddes). Fröken v. B.-F:s sinnesbeskaffenhet, derom hennes anförvandter icke haft tillfälle inhemta tillförlitlig kännedom, vore nu mera sådan, att hon kunde sjelf vårda sina angelägenheter i Sverige lika väl som dem i Danmark, hvarföre hon ock hos hofrätten anmält, icke att hon ville blifva myndig, utan att hon redan var det; och sådant endast för att kunna få redovisning af friherre Hermelin.
På desse skäl bestreds bifall till ansökningen, äfven om hofrätten ansåg sig behörig att densamma till pröfning upptaga.
Vid förklaringen var fogad ett af föreståndaren för omförmälde kuranstalt medicinalrådet doktor Nasse den 13 September 1838 utgifvet intyg, att fröken von B.-F., som, äfven sedan hon i November månad år 1856 från anstalten utskrifvits, njutit Nasses läkaretillsyn, förblifvit i ostörd besittning af sin andeliga helsa, och att, då tillfrisknandet numera i två år utom anstalten fortgått, Nasse icke kunde annat än med full öfvertygelse yttra, »att hon för närvarande fullkomligt vore i besittning af sina själskrafters fulla och ostörda bruk.»
Friherre Hermelin afgaf påminnelser i anledning af förklaringen, samt åberopade ett af doktor Nasse den 10 November 1838 meddeladt tillägg till hans förra attest, af innehåll, att fröken v. B.-F., om än, såsom han förut attesterat, återställd från sin själssjukdom och vid sina sinnens bruk, »likväl, såsom i saknad af nödig omtanka och erforderliga insigter, visserligen äfven under nuvarande förhållanden ej torde vara i stånd att utan biträde öfver sin egendom sjelf råda», och att det utan tvifvel vore i hennes eget intresse, så väl hvad anginge hennes helsotillstånd som hennes financiella förhållanden, att hon fortfarande begagnade en sakkunnig administrator.
Hofrätten meddelade utslag den 16 Mars 1860: Invändningen mot hofrättens behörighet lemnades utan afseende, och
s. 29 Sida 29 i årgången börjar här
rr
under åberopande af 19 kap. 4 § Arfdabalken samt k. förordningen den 7 Juni 1749 föreskrefs, att fröken v. B.-F., sä vidt anginge hennes i Sverige befintliga egendom, skulle stå under förmyndares vård och inseende. Förmynderskapet uppdrogs åt friherre Hermelin, för hvilken särskildt förordnande skulle i vanlig ordning utfärdas.
Häremot fullföljdes underd. besvärstalan af fröken v. B.-F. och hennes broder. De fortsatte sin mot hofrättens behörighet gjorda invändning, och anmärkte tillika, att friherre Hermelin icke lagligen kunnat förordnas till fröken v. B.-F:s förmyndare, såsom varande hennes vederdeloman. Hon hade nemligen, innan han ännu ingifvit ansökningen om hennes omyndighets-förklarande, stämt honom till hofrätten angående redovisning.
Friherre Hermelin afgaf underdånig förklaring, yrkade deri att ändringssökandet måtte lemnas utan afseende, och bemötte sistnämnda invändningen dermed, att stämningen varit föranledd af ansökningen, om hvilken fröken B.-F. fått kännedom innan den ingafs till hofrätten.
Vid målets föredragning i Högsta Domstolen den 6 November 1862 fattades följande beslut: Då friherre v. Blixen- Finecke och hans syster icke visat, att den sistnämnda, som efter hvad ostridigt befinnes, är född af svenska föräldrar, upphört att vara svensk undersåte, finner Högsta Domstolen ej skäl att i hofrättens öfverklagade utslag göra ändring.