Auktions-anbud, gjordt efter det auktionen blifvit afbruten, och utan att nytt utrop föregått.
5 december 1861
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 29–32 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsökningsbalken, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 5 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsökningsbalken, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 29–32 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 5 December 1861»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Skattefrälse-hemmanet sa:dels mantal n:o 22 Ingelstad, tillhörigt Jöns Mårtensson, utmättes för skuld och värderades till 2,400 rdr banko.
s. 30 Sida 30 i årgången börjar här
Kronofogden J. Tydell höll auktion derå den 22 Februari 1858, då hemmanet likväl af brist på spekulanter ej kunde säljas, hvadan ny auktion hölls den 7 Mars 1858.
Enligt Tydells dervid förda protokoll, utbjöds hemmanet först i uppslag för 100 rdr banko, som bjöds af inspektoren Murbeck, hvarpå klubban föll. Derpå utbjöds hemmanet i afslag för 2,500 rdr, som slutligen nedgick till 1,600 rdr banko, »vid hvilket utrop något uppehåll gjordes, under hvilket borgmästare T., såsom ombud för Ystads sparbank, i hvars ägo de båda i hemmanet först intecknade skuldebrefven finnas, tillfrågades, om han hade något emot att ytterligare auktionsförsök gjordes, på det att köpeskillingen ej måtte nedgå så lågt, att den ej förslog att jemte intecknade skuldens liqviderande äfven betäcka filialbankens och privatbankens fordringar, för hvilka hemmanet blifvit utmätt, hvaremot borgmästaren sade sig ej vilja något anmärka. Härefter framträdde inspektoren Murbeck och tillkännagaf, att han, såsom ombud för possessionaten C. C. Fojsack, bjöd den summa eller 1,600 rdr banko, för hvilken hemmanet sist utropades, hvadan till följd deraf samma bud med klubbslag fästades.»
Öfver denna försäljning klagade Jöns Mårtensson hos kon. befallningsh. i Christianstads län och påstod, att inspektoren Murbecks anbud antogs, sedan Tydell redan aflyst auktionen, hvadan och då Jöns Mårtensson sjelf kunnat, om det tillåtits honom att efter auktionen samma dag bortackordera hemmanet, erhålla derför 1000 rdr utöfver auktionssumman, Jöns Mårtensson yrkade upphäfvande af auktionsåtgärden. Vid sina besvär fogade Jöns Mårtensson ett af två personer undertecknadt bevis af innehåll, att hemmanet försålts sedan auktionsmannen aflyst auktionen med orden: »ja då är det slut med auktionen».
Uti afgifna förklaringar yttrade:
Possessionaten Fojsack, att han, som ej sjelf närvarit vid auktionen och således ej kunde yttra sig huru dervid tillgått, dock ansåge auktions-protokollet böra äga vitsord, intilldess det visats, att detsamma vore oriktigt, hvadan och då Jöns Mårtensson ej tilltrott sig påstå detta, Fojsack yrkade, att besvären måtte ogillas; samt
s. 31 Sida 31 i årgången börjar här
Kronofogden Tydell, att då Jöns Mårtensson med bevis af två personer styrkt, att hemmanet blifvit försåldt sedan auktionen förklarats vara slutad, detta väl vore enligt med verkliga förhållandet; att som emellertid vid föregående auktionstillfället ingen verklig spekulant infunnit sig, och förhållandet tycktes vara enahanda vid ifrågavarande tillfälle, Tydell ansett anbudet desto hellre kunna antagas, som Jöns Mårtensson varit personligen tillstädes, utan att mot auktionsåtgärden yttra missnöje; men att då Jöns Mårtensson uppgifvit sig kunna erhålla 1000 rdr mera, än hvartill hemmanet blifvit försåldt, Tydell hemställde till kon. befallningsh:s pröfning, huruvida auktionen borde upphäfvas.
Kon. befallningsh. yttrade i utslag den 29 Maj 1858: Enär auktionsförrättaren kronofogden Tydell icke emotsagt riktigheten af Jöns Mårtenssons med två personers intyg beledsagade uppgift, att det af Murbeck, såsom ombud för Fojsack, gjorda anbud å hemmanet blifvit framstäldt och antaget, efter det auktionsåtgärden redan en gäng för dagen förklarats slutad, samt protokollet således icke vore enligt med verkliga förhållandet, ogillades och undanröjdes åtgärden, med föreläggande för Tydell att ny auktion i laga ordning hålla.
Öfver detta utslag klagade Fojsack i hofrätten öfver Skåne och Blekinge och bifogade en vittnesattest af vice länsmannen W. J. Back af innehåll, att vid auktionen, dervid Back närvarit, så tillgått, som protokollet innehöll, samt att vid det uppehåll, som förorsakades af samtal emellan Tydell och borgmästare T., icke förekommit något yttrande, som föranledde till auktionsåtgärdens inställande eller att densamma för dagen uppskjutits, äfvensom att Jöns Mårtensson varit närvarande från början till slut, då klubban fälldes för Murbecks bud, utan att Jöns Mårtensson yttrade något öfver den vidtagna åtgärden; och begärde Fojsack att få vid domstolen i orten på ed afhörde Back och åtskillige andra uppgifne personer, som vid auktionen närvarit.
Hofrätten förklarade, medelst utslag den 27 Augusti 1858, sig ej finna skäl att i kon. befallningsh:s utslag göra ändring.
s. 32 Sida 32 i årgången börjar här
Öfver detta utslag anförde Fojsack underdåniga besvär och åberopade hvad han andragit i hofrätten, hvarjemte han anmärkte, att en offentlig embetsmans protokoll borde äga vitsord och ej vräkas derför, att embetsmannen tilläte sig biträda ett af part gjordt föregifvande, att det skulle vara oriktigt.
Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne N. von Sydow och F. O. Schager) afgaf den 13 April 1861 underdånigt betänkande, deri hemställdes, att som de omständigheter, om hvilka sökanden begärt att få genom vittnens hörande söka åstadkomma bevisning, syntes vara af beskaffenhet att på sakens utgång äga inflytande, omförmälda begäran måtte bifallas; men att, om K. Μ. icke funne skäl att härtill lemna bifall, hofrättens utslag måtte fastställas. — T. f. revisionssekreteraren “friherre Leijonhufvud var i så måtto skiljaktig, att han hemställde, det K. Μ. måtte, med afslag å sökandens anhållan om vittnesförhör, pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Målet föredrogs den 17 Oktober 1861 i Högsta Domstolen, som stannade i följande beslut: Enär, äfven med antagande att vid ifrågavarande auktion så tillgått, som det af Tydell dervid förda protokoll utmärker, utropet blifvit afbrutet af inträffad öfverläggning om auktionens inställande, och det sedermera utan nytt utrop gjorda anbud följaktligen icke kunde anses hafva skett i den ordning, författningarna stadga, pröfvade Högsta Domstolen rättvist att fastställa det slut, hvaruti hofrätten i saken stannat.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 5 December 1861.