Äger allmän åklagare att mot arrendator, som enligt aftal med indelningshafvaren innehaft militie-boställe, föra talan om ansvar för olagligt bortförande af foder från samma boställe?
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 32–34 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 6 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 32–34 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Länsmannen 4. Lindgren instämde å tjenstens vägnar till Snefringe härads hösteting år 1857 fanjunkaren A. H. Humble
s. 33 Sida 33 i årgången börjar här
med påstående, att Humble, som under sin arrendetid af Ustersta mönsterskrifvare-boställe från den 14 Mars 1841 till samma tid 1857 från bostället bortfört foder, måtte för ett slikt bortförande under de sista tio åren ådömas ansvar enligt 42 § i militieboställs-ordningen den 23 Januari 1836 samt åläggas ersätta skadan.
Sedan parterna fått utföra sin talan, förklarade häradsrätten i utslag den 7 Mars 1861, att den fann vara utredt, att Humble de sista tio åren, under hvilka han på arrende innehaft bostället, derifrån hvart år olofligen bortfört 10 parlass hö, hvadan och då likväl, jemlikt k. f. den 20 Januari 1779, bötesansvar ej ägde rum för längre tid tillbaka än de två sista åren före åtalet, häradsrätten i förmågo af 42 § i militieboställsordningen dömde Humble att för bortförandet från bostället af 20 parlass hö böta Tretio rdr rmt, samt ålade honom att till bostället återförskaffa dubbelt så många lass foder, som han derifrån obehörigen under alla tio åren bortfört, eller tillhopa 200 parlass hö, hvilka fingo utgå med 20 parlass årligen i tio år, derest borgen för fullgörandet ställdes; men eljest skulle genast uttagas.
I besvär häröfver hos Svea hofrätt anmärkte Humble bland annat, att, då Ustersta tillhörde andra klassens militieboställen, Lindgren enligt 52 § i nämnde boställsordning ej varit behörig att ifrågavande åtal anställa.
Uti deröfver afgifven förklaring förmälde Lindgren, att berörde 52 § allenast bestämde hvilken högsta uppsigten öfver boställena tillkom, men ej befriade Lindgren, såsom kronoombud i allmänhet, från skyldigheten att, der det allmännas rätt förnärmades, tillse att skadan upprättades, — en åsigt, som vann stöd äfven af den i 74 § af militieboställs-ordningen förekommande bestämmelse huru de böter, som enligt samma författning ådömdes, borde fördelas.
I utslag den 20 November 1851 yttrade hofrätten: att då Humble, under den tid åtalet afsåg, enligt aftal med indelningshafvaren innehaft bostället på arrende, och vid sådant förhållande Lindgren icke i sin egenskap af allmän åklagare vore behörig att emot Humble föra tedan för sådant förfarande, hvarom Tidskrift för Lagstifin. etc. 3
s. 34 Sida 34 i årgången börjar här
i detta mål vore fråga, blef häradsrättens öfverklagade beslut af hofrätten undanröjdt.
En ledamot förklarade, att han biträdde samma slut, men på de skäl, att Lindgren hvarken enligt k. instruktionen för kronofogdar den 10 November 1855 eller eljest enligt lag eller särskild författning vore ensamt på grund af sin tjenstebefattning behörig att åtala förbrytelse af sådan beskaffenhet, som den ifrågavarande, samt Lindgren icke visat sig dertill hafva erhållit särskildt uppdrag.
Häröfver anförde Lindgren underdåniga besvär; men Högsta Domstolen fann i utslag den 22 Juli 1863 ej skäl att göra ändring i hofrättens utslag.