Ansvar för ett och samma oqvädinsord, rigtadt mot flera personer vid samma tillfälle.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 34–36 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Straff-lag, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 7 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 514 för det här referatet, men referatet börjar på s. 34 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Straff-lag, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 34–36 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid rådstufvurätten i Helsingborg tilltalade stadsfiskalen J. Rosenberg å tjenstens vägnar bokbindaren H. S. för det han skulle hafva den 19 Mars 1857 fällt smädeord mot polisbetjenten Nyborg och stadsvakterna Nils Olsson och Anders Danielsson under det desse varit stadde i tjenstutöfning.
S. erkände, att han vid tillfället yttrat: »ni ären poletter alla tre, det säger jag första, andra och tredje gången», och härför dömde honom rådstufvurätten, genom utslag den 7 April nämnde år och under åberopande af 18 kap. 9 § Missgerningsbalken, att böta tio riksdaler banko till stadgad fördelning.
Enligt förordnande af justitie-kanslers-embetet, anställde advokatfiskalen i skånska hofrätten åtal emot borgmästaren W-—v samt rådmännen C. och W., af hvilka den förste såsom ordförande och de två andre såsom ledamöter i nämnde rådstufvurätt till beslutet bidragit, samt yrkade, att som, enligt
s. 35 Sida 35 i årgången börjar här
advokatfisk alens åsigt, samma beslut innefattade en origtig straffbestämmelse i så måtto, att S. fått vidkännas tredubbelt ansvar emot hvad lagen stadgade, W—r, C. och W. alltså måtte ådömas bötesansvar enligt grunderna i 1 kap. 12 § Rättegångsbalken.
Bemälde rätts ledamöter afgåfvo förklaring, deri de försvarade sin åsigt, såsom rigtig, och menade, att de i alla hänseenden åtminstone icke gjort sig skyldiga till ansvar.
Hofrätten meddelade utslag den 1 Februari 1861: Som åt det af rådstufvurätten åberopade lagrum icke kunde gifvas sådan tolkning, som skulle för ett och samma oqvädinsord, rigtadt mot flera personer, särskildt ansvar för hvarje af de förolämpade ådömas; samt rådstufvurätten följaktligen vid afgörandet af ifrågavarande mål origtigt förfarit derutinnan, att rätten ådömt S. särskildt ansvar för hvarje af de tre personer, han med åtalade yttrandet förfördelat, dömdes, med stöd af grunderna i 1 kap. 12 § R. B., W—r. C. och W., hvilka till rådstufvurättens ifrågavarande felaktiga beslut bidragit, att för sålunda ådagalagdt lagskipningsfel böta, den förstnämnde 25 rdr samt hvardera af de två andra 12 rdr 50 öre, allt rmt, till treskiftes mellan kronan, staden Helsingborg och hofrättens advokatfiskal, dock att den ledamöterna eljest tillkommande andel af stadens lott i böterna tillfölle Malmöhus läns lasarett; hvarförutan W—r, C. och W. förpligtades att, en för alla och alla för en, med 10 rdr rmt godtgöra S. det belopp han i följd af felaktiga beslutet måst i böter för mycket utgifva.
Häröfver fullföljde W—r, C. och W. underdånig klagan, samt anmärkte, att S. hvarken blifvit hörd i målet eller fordrat någon ersättning.
Efter det advokatfiskalen och S. blifvit hörde och afgifvit förklaring, föredrogs målet i Högsta Domstolen den 26 September 1862, dervid Högsta Domstolen stannade i följande beslut:
Som W—r, C. och W., hvilka vid rådstufvurätten fattat ifrågavarande beslut, derigenom icke kunna anses hafva af uppenbar vårdslöshet eller oförstånd fällt orätt dom, finner Högsta
s. 36 Sida 36 i årgången börjar här
Domstolen skäligt, med ändring af hofrättens öfverklagade utslag, bemälde personer från dem derigenom ådömda bötesansvar och ersättningsskyldighet befria.