Såkallad "designation" erforderlig i Stockholm for meddelande af uppbud å afyttrad fastighet.
19 september 1862
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 36–37 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 8 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 36–37 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 19 September 1862». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Kanslisten C. A. F. hade för erhållande af uppbud å fasta egendomen nr 7, 8 och 13 i qvarteret Katthufvudet af Maria Magdalena församling i Stockholm, hvilken egendom han den 24 September 1859 sig tillhandlat af enkan Gustafva Ramström, född Hæffner, vid stadens rådstufvurätt uppvisat, jemte köpebref och andra erforderliga handlingar, ett af stads-ingeniören Wallström den 19 December samma år utfärdadt intyg, att, i anledning af ifrågavarande köp, afmätning af de försålda tomterna blifvit verkställd, men att »designationen» ej ännu kunde utlemnas.
I anledning af denna ansökning meddelade rådstufvurätten beslut den 9 Januari 1860 af innehåll, att enär 13 § i byggnadsordningen för Stockholms stad den 5 November 1842 stadgade, att uppbud å tomt, som genom köp, gåfva eller byte gått ur en ägares hand i annans, ej må beviljas förr än designation blifvit hos handels- och ekonomi-kollegium uppvisad och med påskrift derom försedd, men F. icke hos rådstufvurätten uppvisat någon designation öfver ofvannämnde af honom inköpta tomter, kunde det begärda uppbudet icke meddelas förr än sådan åtgärd, ägt rum.
Häröfver besvärade sig F. i Svea hofrätt och anförde, att då byggnadsordningen vore allenast en ekonomisk stadga, rådstufvurätten ej bordt på densammas föreskrifter grunda ett af-
s. 37 Sida 37 i årgången börjar här
slag a en ansökning af förevarande beskaffenhet, helst tomterna voro behörigen uppmätta, och det ej berott på F. att erforderliga designationen ej blifvit företedd. Vederbörande hade nemligen af ett eller annat skäl nekat att meddela honom densamma. Designationen vore i allt fall öfverflödig, enär, enligt hans förmenande, fasta ej meddelades på sådan egendom, som den ifrågavarande, på hvilken således ej heller stadgandet i 4 kap. 2 § Jorda-balken ägde tillämplighet.
Hofrätten meddelade ex incommunicato utslag d. 1 Mars 1860 och, under åberopande af 13 § i ofvannämnde byggnadsordning. fastställde rådstufvurättens öfverklagade beslut.
F. fullföljde i underd. talan hos Kongl. Maj:t, upprepade hvad han hos hofrätten anfört samt yttrade: att då F. hos stads-ingeniören begärde mätning af tomterne, hade han fått till svar, att sådan åtgärd ej kunde vidtagas förr än bevis företeddes, att s. k. tretionde-penningen blifvit erlagd. Ett sådant bevis erhöll F. slutligen i handels- och ekonomi-kollegiet, men ingenjören hade ändå vägrat att utlemna designationen, under förklarande, att han af beviset icke kunde tillförlitligen utröna, om ofvanberörde afgift vore »behörigen erlagd», och att hans instruktion förbjöd honom att dessförinnan utlemna erforderliga designationen. F. hade då hos kollegiet begärt föreläggande för ingeniören att utlemna designationen; och som kollegiet häröfver hört ingeniören och infordrat stadens ombudsmans yttrande, men den i 1800-års k. förordning stadgade tid, inom hvilken fast egendom horde uppbjudas, vore till ända, utan att kollegiet meddelat sitt beslut, hade F. ansett sig skyldig att, detta oaktadt, lagfara med köpet och berättigad att vinna uppbud, då han fullgjort allt hvad på honom i sådant afseende berodde. Han yrkade att ärendet måtte varda visadt åter, med föreläggande för rådstufvurätten att bevilja sökta uppbudet.
Målet föredrogs den 19 September 1862 i Högsta Domstolen, som förklarade skäl icke vara anfördt, ledande till ändring i öfverklagade utslaget.