Skall stämning delgifvas i original, eller är det tillräckligt att tillställa Svaranden en vederbörligen styrkt afskrift deraf?
28 oktober 1864
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 300–301 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 46 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 300–301 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 28 Oktober 1864»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Kammarherren U:s enka m. fl. uttogo hos Svea hofrätt stämning å vice häradshöfdingen G. med påstående, att ett af kammarherren U. i lifstiden upprättadt testamente till förmån för G. måtte till all kraft och verkan upphäfvas. Denna stämning tillställdes G. i afskrift, vidimerad af två hofrättsposter.
G. genmälde, att flera i 11 kap. Rättegångsbalken förekommande stadganden tydligen ådagalade, det svarandepart vore berättigad få stämning i hufvudskrift sig tillställd, hvilket vore af desto större vigt som stridighet eller tvifvelsmål om dess verkliga innehåll i den stund, den kungjordes, icke borde förefinnas. Då nu stämningen i målet ej blifvit G. sålunda tillställd, borde den såsom ogild anses.
I afgifven replik anförde enkan U. och medparter, att uti lag i flera fall funnes stadgadt, det delgifning af handlingar skulle
s. 301 Sida 301 i årgången börjar här
ske genom bestyrkta afskrifter, och att stämnings delgifvande på sådant sätt vore allmän praxis, hvadan och då icke föreskrifvet vore, att stämning annorlunda skulle vederbörande tillställas, yrkades, att G:s invändning måtte ogillas.
Medelst dom den 22 Oktober 1863 yttrade hofrätten, att som icke sjelfva stämningen i saken blif vit G. tillställd, utan endast en afskrift af densamma, och således icke, i den ordning 11 kap. Rättegångsbalken föreskrefve, vore stämdt; funne hofrätten käromålet icke kunna till pröfning upptagas.
Ifrån detta beslut var hofrättsrådet Uddenberg skiljaktig och yttrade: Enär G. icke ens föregifvit, att den af två personer till riktigheten bestyrkta afskrift af stämningen, han medgifvit sig hafva, på sätt företedt intyg innehöll, emottagit, skulle vara i någon del afvikande från ordalydelsen i den af hofrätten utfärdade hufvudstämning, samt följaktligen, enligt hofrättsrådets tanka, G. måste anses hafva, i enlighet med 7 § af 11 kap. Rättegångsbalken, fått sig stämningen i händer ställd, ogillade hofrättsrådet G:s invändning.
Enkan U. och medparter sökte i underdånighet ändring i denna dom.
Nedre revisionen hemställde i underd. betänkande, afgifvet den 3 Oktober 1864, att, enär G. fått en af två trovärdiga män besannad afskrift af den i målet ågångna stämning i laga tid sig tillställd, samt lagens föreskrifter i 11 kap. Rättegångsbalken om stämnings delgifvande sålunda blifvit behörigen fullgjorde, K. Μ. måtte pröfva rättvist att, med undanrödjande at hofrättens dom, ogilla den af G. mot stämningspåståendet gjorda invändning och visa målet åter till bemälde rätt, som torde hafva att, sedan G. lemnats tillfälle att hufvudsakligt gensvar å stämningen afgifva och parterna i öfrigt fått tillgodonjuta laga rättegångsförmåner, nytt utlåtande meddela utan hinder af sitt förra beslut.
Högsta Domstolen biföll den 4 Oktober 1864 det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 28 Oktober 1864.