Afträdande af sein icke medförer besutenhet i Stora Kopparbergs län.
19 december 1864
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 297–300 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Stadgan om Skiftesverket i riket. Expro- priationslagen. Kyrkostadgar m. fl. författningar, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 45 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Stadgan om Skiftesverket i riket. Expro- priationslagen. Kyrkostadgar m. fl. författningar, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 297–300 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 December 1864»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
(K. F. cl. 19 Dec. 1827 1 kap. 6 S. K. K. d. 18 Febr. 1859,
1 mom. K. F. d. 6 Aug. 1864 4 S.)
Land Per Larsson i Moen instämde till 1861 års vårting med Leksands, Åhls och Bjursås socknars tingslag Styrelsen för Stora Kopparbergs bergslag med påstående, att bergslaget, som vore ägare af 18 snesland 5,3 bandland reducerad jord af hemmanet n:o sub 2 i Moens by, måtte, enär samma hemmansdel icke medförde besutenhet, förpligtas att till Land Per Larsson, som i samma hemmansnummer ägde 36 snesland 5,8 bandland, emot lösen afträda bergslagets omförmälda hemmansdel.
Till besutenhet i Stora Kopparbergs län erfordras 70 snesland jord.
Under målets handläggning uppgaf Land Per Larsson, att omstämde hemmansdelen gränsade intill och endast genom en bygata skiljdes frän Land Per Larssons hemmansdel, med hvilken den således beqvämligen kunde sammanläggas, samt att den lott i byns fäbodemark, som af Land Per Larsson innehades, likaledes angränsade den under bergslagets hemmansdel lydande andel af samma mark.
- Bergslagsstyrelsen bestred käromålet af skäl, att bergslaget, förutom ifrågavarande lott i hemmanet n:o sub. 2, ägde tva hela besutenheter inom Moens by, hvilka, ehuru tillhörande annat hemmansnummer, vore så belägna, att de kunde i sammanhang med lotten uti förstnämnde hemman beqvämligen skötas, genom hvilket sambruk kunde födas ett vida större antal kreatur än det i k. f. den 19 December 1827, angående vilkoren för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andre lägenheter från hemman, såsom vilkor för besutenhet föreskrifna. Ehuru omstämda hemmansdelen icke i och för sig utgjorde be-
s. 298 Sida 298 i årgången börjar här
sutenhet, trodde sig styrelsen, vid ofvanberörda förhållande, uti k. k. den 18 Februari 1859, angående förändrade föreskrifter i afseende på storskiftes- och besutenhetsväsendet inom Stora Kopparbergs län, äga stöd för det påstående, att bergslaget vore att anse såsom besuten delägare uti hemmanet n:o sub. 2. Genom nämnde k. k. den 18 Februari 1859 hade nemligen, jemte det förut stadgade besutenhetsmåttet i redan storskiftade socknar i Dalarne nedsattes till hälften och k. f. den 19 Dec. 1827 förklarades i öfrigt för Dalarne gällande, blifvit upphäfd 10 punkten af K. B. den 17 Augusti 1804, som föreskref en så ovillkorlig sammanläggning af särskilda obesutenheter i hvarje hemmansnummer, att, derest sådan sammanläggning icke skett inom tjugo år från storskiftes afslutande, lottning skulle ägarne emellan verkställas.
Af en företedd kopia utaf den karta öfver Moens by, hvilken vid verkstäldt storskifte derstädes blifvit upprättad, inhemtades, att ifrågavarande hemmansdel beqvämligen kunde skötas tillsamman med bergslagets två besutenheter inom byn.
Medelst utslag den 28 Februari 1863 yttrade häradsrätten: Som ostridigt var, att Land Per Larsson innehade 36 snesland 5,8 bandland uti samma särskildt bebygda hemmansdel under n:o sub. 2 i Moen, hvarest Stora Kopparbergs bergslag områdde endast 18 snesland 5,3 bandland, och att berörde andelar i hemmansnumret voro så belägne, att de kunde med hvarandra sammanläggas, äfvensom att den Land Per Larssons inägovälde tillhörande fäbodeskog angränsade den andel af samma skog, som lydde till omtvistade jordetalet; alltså och då bergslaget, som, förutom sistberörda jord, innehade under olika nummer tillsamman två besutenheter inom Moens by, sålunda icke för fyllande af besutenhetsmått hade erforderligt att bibehålla omtvistade jorden, om hvars inlösen icke heller någon annan delägare i hemmansnumret än Land Per Larsson väckt anspråk; ty och med stöd af 1 kap. 6 § i k. f. den 19 December 1827, samt 1 mom. i k. k. den 18 Februari 1859, blef Stora Kopparbergs bergslag ålagdt att påföljande laga fardag den 14 Mars 1863 till Land Per Larsson afträda omstämde 18 snesland 5,3 bandland under n:o sub. 2 i Moen, emot lösen, som, i händelse
s. 299 Sida 299 i årgången börjar här
parterna derom ej kunde åsämjas, skulle bestämmas af två gode män, af hvilka parterna utsåge en å hvardera sidan, och de sålunda valde, i händelse af skiljaktiga meningar, ägde att tillkalla den tredje.
Bergslagsstyrelsen vädjade till Svea hofrätt och anförde der, bland annat, att lagstiftaren, genom upphäfvandet af förutnämnde K. B. den 17 Augusti 1804, uppgifvit den fordna nitälskan om obesutne delars i ett hemmansnummer sammanläggande, i följd hvaraf den fråga, som vid lösningstvister nu mera gjorde sig gällande, icke vore den, huruvida en åbo i by å sin lott i ett hemmansnummer vore besuten, utan huruvida åbo ägde så mycken jord i ett eller flera nummer i samma by att han på densamma vore besuten. Rättigheten för en obesuten fastighetsägare att till sig lösa sin nabos ännu mindre fastighet hade gifvits, icke derföre att den förre skulle kunna förstora sin hemmansdel, utan af det statsekonomiska skäl, att man velat förhindra tillkomsten af så små fastighetsägare, att de af sin jord icke kunde hafva nödtorftig bergning, en lagens grund, som i fråga om bergslaget här icke vore för handen, hvadan Land Per Larsson, om han ville, på sätt han nu försökt, förskaffa sig besutenhet, borde med sin lösningstalan vända sig icke emot bergslaget, som i Moens by redan vore besutet, utan emot dem, hvilka inom samma hemmansnummer som Land Per Larsson innehade obesutna hemmansdelar och annan jord icke ägde. Bergslagsstyrelsen yrkade, att häradsrättens utslag måtte upphäfvas.
Genom dom den 21 Januari 1864 fastställde Jiofrätten häradsrättens utslag, dock med den rättelse, att Stora Kopparbergs bergslag icke skulle vara skyldigt hemmansdelen till Land Per Larsson afträda, förr än å den fardag, som inföll näst efter tre månader från det löseskillingen blifvit bestämd, och ej annorledes än emot erhållande af samma löseskilling.
På grund af hvad förut anfördt blifvit, yrkade Bergslagsstyrelsen, att hofrättens dom måtte upphäfvas.
Nedre revisionen hemställde uti underdånigt betänkande
d. 23 Nov. 1864, att hofrättens dom måtte fastställas.
s. 300 Sida 300 i årgången börjar här
Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 1 påföljde Dec., pröfvade H. D., enär ostridigt var, att Land Per Larsson innehar 36 snesland 5,8 bandland uti ifrågavarande, särskildt bebygda hemmansdel under n:o sub. 2 i Moen, hvarest bergslaget äger allenast 18 snesland 5,3 bandland, och att berörda obesutna andelar i hemmansnumret äro så belägna, att de kunna med hvarandra sammanläggas, enligt de af häradsrätten åberopade lagrum, jemförda med 4 § i k. f. den 6 sistl. Augusti angående grunderna och villkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, rättvist gilla det slut, nedre revisionens betänkande i saken innehåller.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 December 1864.