Fastighetsköp. Vilseledande uppgifter om ägovidden m. m., hvilka uppgifter likväl icke blifvit i köpekontraktet åberopade.
19 december 1864
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 438–440 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 11 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 70 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 11.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 438–440 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 December 1864»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt köpekontrakt den 16 Oktober 1856, försålde J. F. Bæckstrôm i Jönköping till H. Spaak ⅜ mantal frälse Skeppsholmen, |:dels mantal frälse Ubbeholmen m. fl. hemmansdelar för en summa af 48,000 rdr rmt.
Till 1859-års hösteting med Redvägs härad uttog Spaak stämning på Bæckstrôm med följande påståenden: Genom Bæckströms kommissionärer i Stockholm J. Μ. Zefferin och A. Kuhlers, hvilka hvar för sig erhållit uppdrag af Bæckstrôm att försälja ifrågavarande egendom, hade Spaak fått beskrifningar å egendomen, utvisande, bland annat, att dertill hörde 66 tunnland 30 kappland åker, 166 tunnland 19 kappland äng, 158 tunnland 30 kappland hagmark, och 238 tunnland 22 kappland skog, eller tillsamman 631 tunnland 5 kappland mark; att ängen bestod af odlade och med gräsfrö besådda mader, och att qvarnen årligen inbringade omkring 1000 rdr rmt. Bæckstrôm hade äfven personligen vidhållit riktigheten af dessa uppgifter och dessutom lemnat Spaak en kalkyl, upptagande inkomster och utgifter vid egendomen under ett år, hvilken handling, med beräkning bland andra inkomster af 40 rdr för hvarje af 20 kor, utvisat såsom behållning 3,932 rdr 25 öre rmt. Sedan Spaak med tillit till dessa uppgifter afslutat köpet och tillträdt egendomen, hade det likväl befunnits, att åkern, oberäknadt ofvannämnde odlade mader, samt den åkerjord, som brukades till nio å ägorna befintliga torp, uppgick till endast 27 tunnland 15,64 kappland; att ängsmarken utgjorde blott 94 tunnland 10,94 kappland; att hela ägovidden var inskränkt till 572 tunnland 28,45 kappland; att det högsta antal kor, som kunde å egendomen framfödas och under Bæckstrôms tid der blifvit utfodrade, vore elfva, samt att årliga inkomsten af qvarnen med
s. 439 Sida 439 i årgången börjar här
331 rdr 30 öre understege den af Backström uppgifna. På grund häraf och då de felaktiga uppgifterna icke kunnat tillkomma af misstag, enär kommissionärernas meddelanden och Backströms egen kalkyl öfverensstämde, yrkade Spaak att varda godtgjord med uppgifna ersättningsbelopp.
Vid målets handläggning vid häradsrätten företedde Spaak:
a) det emellan parterna om ifrågavarande egendom upprättade köpekontrakt, som ej innehöll någon bestämmelse om egendomens beskaffenhet eller afkastning, utan blott, att densamma skulle å utsatt dag tillträdas i det skick den dä befanns;
b) en af kommissionären J. M. Zefferin i Stockholm på egendomen uppgjord, i tidningen »Aftonbladet» införd och Spaak tillställd beskrifning, innehållande, att densamma hade den areal af de särskilda ägoslag, Spaak i stämningen uppgifvit;
c) en egendomsbeskrifning, upprättad af kommissionären Kuhlers af hufvudsakligen enahanda innehåll med den af Zefferin uppgjorda;
d) en af Backström upprättad kalkyl öfver 1856-års gröda vid egendom, utvisande en behållning af 3,932 rdr 25 öre rmt.
Till genmäle å stämningen anförde Bæckstrôm, att han sålt egendomen i befintligt skick utan att garantera något i afseende på dess areal eller afkastning, hvadan och om äfven hans uppgifter ej öfverensstämde med verkliga förhållandet, Bæckstrôm icke ansåge sig skyldig att till Spaak utgifva något skadestånd, och detta så mycket hellre, som Bæckstrôm sjelf varit i okunnighet om egendomens rätta areal. För öfrigt vidhöll Bæckstrôm, att han på egendomen födt och der kunnat föda 20 kor.
Vittnen hördes i målet, hvilka berättade: J. M. Olander, att han, som författat ifrågavarande köpekontrakt, ej förstått de deri begagnade uttryck om egendomens öfverlåtande i befintligt skick annorlunda, än att Bæckstrôm ålegat afträda egendomen så beskaffad som han densamma åtkommit och vid tillfället ägde; samt kommissionärerna Zefferin och Kuhlers, att de af Bæckstrôm erhållit uppdrag att sälja nämnde egendom, och att de af dem undertecknade beskrifningar, hvilka lemnats
s. 440 Sida 440 i årgången börjar här
till Spaak, upprättats i öfverensstämmelse med de af Bæckström meddelade upplysningarne.
Häradsrätten gaf utslag den 2 Februari 1861: Ehuru utredt blifvit, att Spaak, innan han med Backström afslutat köp om ifrågavarande fasta egendom, från honom och hans ombud Zefferin och Kuhlers fått emottaga osanna och vilseledande uppgifter om egendomens ägovidd och öfriga fördelar, likväl och då nämnda uppgifter icke blifvit i de parterna emellan upprättade köpeathandlingar åberopade, och samma uppgifter alltså, enligt 1 kapitlet 2 § Jordabalken, icke voro för Bæckstrôm förbindande, fann häradsrätten sig icke kunna bifalla Spaaks på ofvanberörda förhållande grundade ersättningsanspråk.
Spaak vädjade till Göta hofrätt och yrkade, att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, honom måtte tillerkännas ersättning med belopp, som i vadeinlagan närmare bestämdes.
Medelst dom den 10 Juli 1863 bief häradsrättens utslag af hofrätten faststäldt.
Spaak sökte i underdånighet ändring i denna dom; men det af Nedre revisionen den 3 December 1864 afgifna betänkande, hvari revisionen hemställt, att hofrättens dom måtte fastställas, bief af Högsta Domstolen den 5 December 1864 bifallet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 December 1864.