Fylleri inför Rätta. Ansvar, ådömdt för denna förbrytelse, på grund af nämndens intyg att den härför tilltalade syntes vara drucken, "hvilket jemväl (enligt Häradsrättens yttrande i utslaget) märktes af hans tal och åtbörder".
16 februari 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 436–437 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 436–437 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 16 Februari 1865». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 17 Mars 1864 uppträdde J. L. såsom part uti ett vid Handbörds häradsrätt anhängigt mål.
Länsmannen L. A. Hæggblom hemställde till domstolen, om icke J. L. vore af starka drycker öfverlastad; och »då i »nämnden yttrades, att J. L. syntes vara drucken, hvilket jenι- »väl märktes af hans tal och åtbörder', dömde häradsrätten, jemlikt K. F. den 16 November 1841, J. L. att för fylleri inför rätta böta 10 rdr rmt.
J. L. besvärade sig i Götha hofrätt. Utslaget vore olagligt, då J. L. blifvit fälld till ansvar utan att vara om åtalade förseelsen lagligen öfvertygad. J. L. yrkade derför, antingen
s. 437 Sida 437 i årgången börjar här
att utslaget måtte upphäfvas, eller J. L. tillåtas att få vid domstol hörde uppgifne personer derom, att han vid ifrågakomna tillfället icke varit öfverlastad.
Hofrätten fann medelst utslag den 6 Maj 1864 ej skäl att bifalla J. L:s begäran om vittnesförhör eller i häradsrättens utslag göra ändring.
Under åberopande af hvad vid hofrätten blifvit andraget, sökte J. L. i underdånighet ändring i hofrättens utslag.
Målet föredrogs den 16 Februari 1865 i Högsta Domstolen, hvarvid justitieråden Iggeström, Södergren och Wretman ansågo besvären böra med vederbörande i vanlig ordning kommuniceras; men Högsta Domstolens öfriga ledamöter (justitie-råden Hoffstedt, Cramér, Carleson och von Hofstén) voro beredda att målet i dess närvarande skick företaga och funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring; hvaremot justitie-råden Iggeström, Södergren och Wretman förenade sig i det yttrande: att enär, såvidt häradsrättens protokoll utvisade, häradsrätten vid ifrågavarande tillfälle den 17 Mars 1864, då J. L. anklagades såsom den der vore af starka drycker öfverlastad, icke gifvit J. L. rådrum att öfver angifvelsen sig förklara och, der han kunde sådant önska, förete laga bevisning angående sådana omständigheter, som kunde på frågans bedömande äga inflytande, utan genast meddelat utslag; alltså och då J. L. under målets fullföljd yrkat att få af sådan bevisningsrätt medelst vittnesförhör sig begagna; funno Högsta Domstolens sistbemälde ledamöter, att, med undanrödjande af domstolarnes utslag, målet borde visas åter till häradsrätten, som skulle äga att uppå anmälan detsamma ånyo företaga och, utan hinder af hvad häradsrätten förut yttrat, dermed vidare lagligen förfara.