Beståndet af köp, genom hvilket är vorden försåld stadsfastighet, deri omyndige hafva del, som icke blifvit särskild! till längd och bredd eller annorlunda bestämd. Orätt uppgifvet datum å Hofrätts utslag i den utfärdade fullmakten för underdåniga
9 maj 1864
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 433–436 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 10 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 68 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 10.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 433–436 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Maj 1864»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom en den 21 April 1862 upprättad, af två personer bevittnad afhandling försålde sterbhusdelägarne efter kofferditimmermannen Johannes Mattsson, nemligen hans enka Christina Sofia Mattsson, å egna och sine tre omyndige barns vägnar, myndige sonen Carl Magnus Mattsson samt kronotimmermannen Erik Svensson, såsom gift med dottren Cajsa Lisa, till handelsbolaget med firma Palander et C:ni hus och tomt under n:o 2 i tredje qvarteret »Stuart» i staden Carlskrona att genast tillträdas, mot en köpesumma af 4,500 rdr, samt med förbehåll, att köpet, i hvad det de omyndige rörde, skulle underställas rådstufvurättens pröfning.
Med företeende af berörde afhandling jemte åtskillige andre handlingar, sökte nämnde handelsbolag hos rådstufvurätten i Carlskrona lagfart å köpet; men om enkan ansåges icke varit berättigad att de omyndiges andelar i fastigheten försälja, anhöll bolaget att få uppbud på så stor del, som enkan, myndige sonen och mågen ägt och försålt.
Rådstufvurätten föreskref, att handlanden Job. Bergdahl, hvilken vore af rätten förordnad att i egenskap af curator bevaka de omyndiges rätt vid uppteckningen och utredningen af Johannes Mattssons bo, skulle öfver ansökningen höras.
Bergdahl bestred sökta lagfarten å så väl hela fastigheten, som myndlingarnes andel deraf, under förklarande, att han, öfvertygad att vida högre köpeskilling för fastigheten skulle erhållas, om densamma på offentlig auktion försåldes, icke medgåfve försäljning på annat sätt.
Tidskrift för Lagstiftn. etc.
s. 434 Sida 434 i årgången börjar här
Rådstufvurätten resolverade i utslag den 16 Juli 1862: Då enkan Mattssons försäljningsåtgärd, så vidt de omyndiges rätt deraf berodde, icke kunde emot curatorns bestridande godkännas, och följaktligen behörige säljare icke underskrifvit köpebrefvet, samt hvarken bestämmas kunde, hvilken eller hvilka andelar af berörde hus och tomt bolaget finge anses hafva inköpt af myndige sterbhusdelägarne, eller, enligt stadgandet i 4 kap. 2 § Jordabalken, längd och bredd derå upptagas, förklarades uppbud å hela eller delar af ifrågavarande fastighet ej kunna bolaget meddelas.
Palander et C:ni anförde i hofrätten öfver Skåne och Blekinge besvär deröfver, att rådstufvurätten afslagit ansökningen om lagfart å de delar af fastigheten, som af de myndige sterbhusdelägarne försålts.
Uti afgifven förklaring anförde bemälde sterbhusdelägare : De hade försålt hela fastigheten och ej blott vissa delar deraf; och om än köpet, i hvad det deras anlotter angick, kunde anses för dem bindande, bestredo de dock en sådan tillämpning af köpebrefvet, enär de omyndige derigenom komme att tillskyndas skada. Då köpet, mot curatorns bestridande, ej kunde tillerkännas vitsord, samt de omyndigas andelar omöjligen utbrytas, påyrkades fastställelse af rådstufvurättens beslut, i hvilket yrkande Bergdahl jemväl instämde, med hänvisande till 5 kap. 7 § Utsökningsbalkens stadgande, att då hus, tomt, jord eller vattenverk utmätas, hvart ifrån annat ej finge så söndras och skiljas, att det, som vore öfver, blefve för ägaren onyttigt.
Idofrätten gaf utslag den 77 Oktober 1862: Enär enkan Mattsson, Carl Mattsson och Erik Svensson genom åberopade, enligt hvad ostridigt vore, af dera undertecknade salubref till bolaget afyttrat deras andelar af hus och tomt n:o 2 i tredje qvärteret Stuart i Carlskrona, och följaktligen samma afhandling, oafsedt att enkan Mattssons försäljningsåtgärd, så vidt hennes omyndiga barns rätt deraf berodde, icke blifvit af rådstufvurätten godkänd, innefattade för bolaget behörigt fangesbref å omförmälde andelar af fastigheten; ty och då öfrige af rådstufvurätten åberopade omständigheter icke enligt lag utgjorde hinder för uppbuds beviljande, förklarades rådstufvurätten icke
s. 435 Sida 435 i årgången börjar här
hafva bordt afslå bolagets ansökning om lagfart å de af detsamma från ofvanbemälde tre myndige inköpta andelar af oftanämnda fastighet; i följd hvaraf hofrätten, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, så vidt det blifvit öfverklagadt, visade ärendet åter till rådstufvurätten, som hade att uppå anmälan detsamma ånyo företaga och dermed lagligen förfara utan hinder af undanröjda beslutet.
De omyndige sterbhusdelägarne och Bergdahl, å de omyndiges vägnar, nedsatte revisionsskilling och sökte hos Kongl. Maj:t i underd. ändring af hofrättens utslag, under åberopande hufvudsakligen af hvad de förut anfört.
Den af dem utfärdade fullmakt innehöll, att innehafvaren skulle ingifva deras underd. besvär emot hofrättens utslag »den 14 November 1862» (hofrättens revisions-utslags datum) i mål emellan Palander et C:ni och sökanderne, angående lagfart, och att jemväl bevaka deras talan i öfrigt.
Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne N. von Sydow, friherre Leuhusen och Svedelius) hemställde i underd., att som vice häradshöfdingen J. W. Gahn, hvilken å sökandernes vägnar de underd. påminnelserna inlemnat, under bifogande allenast af en utaf dem för innehafvaren utfärdad fullmakt att ingifva deras underd. besvär emot hofrättens utslag »den 14 November 1862» i mål emellan handelsbolaget Palander et C:ni och sökanderne, angående lagfart, derigenom icke torde kunna anses hafva styrkt sig vara af sökanderne lagligen befullmäktigad att de underd. påminnelserna i förevarande sak inlemna, Kongl. Maj:t alltså måtte finna, att hvad för vinnande af ändring i hofrättens utslag blifvit i underd. anfördt icke kunde till pröfning upptagas; men att, derest saken af Kongl. Maj:t i nåder till pröfning upptoges, Kongl. Maj:t täcktes förklara skäl ej hafva förekommit, som kunde verka ändring i hofrättens utslag.
Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 20 April 1864, blef underd. betänkandet i rättegångsfrågan bifallet af justitie-rådet Södergren; hvaremot Högsta Domstolens öfrige ledamöter, (justitieråden Alexanderson, Qvensel, friherre Leuhusen, Almqvist, Adlercreutz och Bolin), enär den af vice häradshöf-
s. 436 Sida 436 i årgången börjar här
dingen Gahn vid underd. påminnelserna fogade fullmakt uppenbarligen afsåge förevarande sak. ehuru hofrättens doms dag blifvit i fullmakten oriktigt uppgifven, funno sökandernes fullföljda talan böra komma under pröfning, dervid de flesta ledamöterna (justitieråden Alexanderson, Qvensel, Almqvist och Bolin) biföllo underd. betänkandet i sjelfva saken.
Justitieråden friherre Leuhusen och Adlercreutz yttrade, att som, innan arfskifte i boet efter kofferdi-timmermannen Mattsson ägt rum, ovisst vore, om och hvilka andelar i fastigheten lagligen tillkomme de myndige sterbhusdelägarne, justitieråden pröfvade rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari rådstufvurätten i fullföljda delen af saken stannat.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Maj 1864.