Beträffande frågan från hvilken tid en utfärdad författning skall vara gällande. Författnings kungörande från predikstolen. 40 och 47 SS i K. I. d. 18 Dec. 1863 angående bränvins försäljning.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 431–432 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Stadgan om Skiftesverket i riket. Expro- priationslagen. Kyrkostadgar m. fl. författningar, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 67 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Stadgan om Skiftesverket i riket. Expro- priationslagen. Kyrkostadgar m. fl. författningar, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 431–432 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Poliskommissarien O. N. Kant tilltalade vid poliskammaren i Göteborg O. Heljeson, för det. han, som idkade utskänkning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, skall intill den 16 Januari 1864 underlåtit att hafva K. F. den 18 December 1863 angående vilkoren för försäljning af dylika drycker i sitt försäljningsrum anslagen.
Genom beslut den 18 Januari 1864 yttrade Poliskammaren, att då berörde förordning, enligt hvad densamma innehölle, skulle tjena till efterrättelse från början af år 1864; men Heljeson det oaktadt, i strid med föreskriften i 40 § af sagde förordning, låtit åtalade försummelsen komma sig till last, blefve, i förmågo af nyssberörde samt 47 och 52 §§ i åberopade förordning, Heljeson dömd att derför bota tio riksdaler eller i brist af tillgång till dessa böter i stället undergå en veckas fängelse å vederbörligt häkte.
Göta hofrätt, hvarest Heljeson besvärade sig, utlät sig medelst utslag den 26 Maj 1864, att, emedan af föreskriften i kongl. cirkuläret den 2 April 1833 1) följde, att ofvan omför-
1) Detta Cirkulär innehåller, att K. Μ. i Nåder funnit godt förordna, att de i Dess höga namn, eller i följd af Dess nådiga befallning, genom hofrätter, kollegier eller andra publika verk utfärdade författningar, uti hvilka icke någon viss tid blifvit utsatt, hvarifrån de komma att gälla, skola, från den dag deras uppläsning blifvit börjad i socknens kyrka, inom samma socken vara ländande till efterrättelse. — I den nu ifrågavarande förordningen var deremot bestämdt utsatt viss tid, från hvilken den skulle till efterrättelse lända.
s. 432 Sida 432 i årgången börjar här
mälda förordning den 18 December 1863 bordt efter utgifvandet utan uppehåll till vederbörandes efterrättelse medelst uppläsning i kyrkorna allmänneligen kungöras, samt stadgandet i berörde förordning, att densamma skulle tjena till efterrättelse från början af år 1864, uppenbarligen måste antagas vara grundadt på förutsättning, att ett dylikt kungörande hunne att försiggå före utgången af år 1863; ty och som genom vederbörande pastors, af Heljeson i hofrätten företedda bevis vore styrkt, att nämnde förordning icke förr än den 17 Januari blifvit sålunda kungjord inom den församling, hvarest åtalade försummelsen skett, hvadan någon tillämpning af förordningen uti ifrågaställda hänseendet ej heller egde rum; alltså funne hofrätten skäligt att, med upphäfvande af poliskammarens beslut, Heljeson från det honom ådömda ansvar befria.
Deröfver anförde Kant underdåniga besvär.
Målet föredrogs den 15 Mars detta år i Högsta Domstolen; och då Heljesons uppgift, att ännu vid den tid, då det emot honom i målet anställda åtal den 16 Januari 1864 vid poliskammaren handlades, förordningen den 18 December 1863, som den 31 i samma månad från trycket utgafs, icke varit för honom tillgänglig, vinner stöd deraf, att samma förordning, enligt företedt intyg, först den 17 Januari 1864 blifvit från predikstolen i Carl Johans kyrka uppläst, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Iggeström, Södergren, Carleson och Wretman) ej skäl att i hofrättens öfverklagade beslut göra ändring.
Justitieråden Naumann och von Hofstén åter funno, med ändring af hofrättens utslag, rättvist fastställa poliskammarens beslut.