Naumanns tidskrift 1865 s. 394

kände, huru profvet utfallit, vidare än att vittnet sedermera hört Planthaber yttra, att fröet varit odugligt att begagna såsam varande mera omoget än moget; samt att, som de skrumpna fröen icke äro mogna, desamma icke kunde vara grobara.

Uti underdånigt betänkande den 31 Oktober 1863 hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t, med ändring af hofrättens dom, måtte pröfva rättvist fastställa rådstufvurättens utslag.

Detta betänkande blef vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 23 Februari 1864 bifallet af Högsta Domstolens fleste ledamöter; hvaremot justitierådet Cramér fann icke skäl att i hofrättens domslut göra ändring.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 20 April 1864.

Förslag till ändringar i Expropriationslagen.

De förändringar i expropriations-lagstiftningen, hvilka Rikets sist församlade Ständer för sin del beslutat, samt Högsta Domstolens i anledning deraf afgifna yttrande äro i första årgången af denna tidskrift (sidd. 70 o. f.) meddelade. Kongl. Maj:t har icke sanktionerat detta Ständernas beslut, utan äskat Högsta Domstolens utlåtande, jemlikt 87 § RF., öfver en tillämnad proposition till instundande riksdag, innefattande vissa hufvudsakliga modifikationer af K. F. d. 20 Nov. 1845, jemförd med K. F. den 27 Nov. 1854, i detta ämne.

Följande §§ i förstnämnda förordning skulle nemligen erhålla denna lydelse:

»§ 1. Der konungen pröfvar nödigt, att jord eller lägenhet, som enskild man, menighet eller inrättning tillhörer, begagnas skall, antingen till rikets försvar, till allmän väg, bro, hamn eller lastningsplats, till torg eller gata i stad, till uttappning

s. 395 Sida 395 i årgången börjar härKopiera citering

eller sänkning af sjö, till strömrensning, farled eller annan vattenledning, till allmän byggnad eller till dylikt allmänt belief, vare ägare pligtig att afstå livad för ändamålet fordras; njute dock den, som härigenom skada lider, ersättning derför. Har ägare af flygsandsfält försummat att deroni taga sådan vård, som särskildt föreskrifven är; äge ock konungen förordna, att det fält afstas skall; och gälle i öfrigt, i fråga om vilkoren för afträdande deraf, hvad i denna förordning om annan jord eller lägenhet stadgas».

»Ar fråga om jords eller lägenhets begagnande endast för utläggning af elektriska ledningstrådar, utan att genom anläggningen eller dess framtida skötsel och vård något synnerligt men i nyttjanderätten till jorden eller lägenheten ägaren tillskyndas, bör hvad för ändamålet behöfligt är upplåtas, utan att jorden eller lägenheten löses. För intrång, som derigenom må kunna förorsakas, vare dock den, som intrånget lider, om han derå gör anspråk, berättigad till ersättning».

»Kan ej öfverenskommelse träffas om ersättning, som, efter hvad ofvan sägs, utgå bör; då skall frågan härom pröfvas af särskild nämnd, som vid underrätt i den ort, der jorden eller lägenheten ligger, tillsättes på sätt här nedan stadgas».

»2 §. Göres hos den i 1 § nämnda underrätt skriftlig ansökning om särskilda nämndens tillsättande, och visar sökanden, att konungen godkänt behofvet af jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande, samt att tiden, då den skall afstås eller upplåtas, blifvit genom konungens förordnande eller parternas öfverenskommelse bestämd, utfärde rätten stämning på ägare och andre, som uppgifvas i saken hafva del. Rätten föranstalte jemväl att, till underrättelse för möjligen varande okände eller icke uppgifne rättsägare, tiden för ärendets företagande varder, såväl från predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten är belägen, som ock genom allmänna tidningarne kungjord tre gånger, sista gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till sakens företagande är utsatt. Jordens eller lägenhetens ägare, då han höres, vare skyldig att hos rätten, i ändamål af instämning, uppgifva den, som i inseende till nyttjanderätt med honom del i saken hafver, vid äfventyr som i

s. 396 Sida 396 i årgången börjar härKopiera citering

25 § stadgas. Hos rätten skall jemväl företes bevis derom, huruvida jorden eller lägenheten är ined inteckning besvärad; och ägen parterna att, innan nämnden sättes, i laga ordning sin talan i fråga om ersättningens belopp och sättet för dess utgörande utföra».

»Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utläggning af elektriska ledningstrådar, parterna emellan tvist, huruvida derigenom må förorsakas så betydlig skada, att jorden eller lägenheten lösas skall, eller om intrånget är af beskaffenhet, att ersättning derför, enligt hvad i 2 mom. 1 § stadgadt är, utgå bör, pröfve och afgöre rätten sådant, innan nämnden sättes. Anses ersättning för intrång böra äga rum, bestämme ock rätten, efter ty som intrånget finnes vara öfvergående eller fortfarande, huruvida slik ersättning skall utgå på en gång eller i årlig afgift under den tid, intrånget kommer att fortfara».

»Emot rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i hofrätt genom besvär inom den tid, i 25 kap. 5 § Rättegångsbalken stadgas. I hofrättens beslut må ändring sökas likaledes genom besvär, som, jemte borgen för kostnad och skada, skola till konungen ingifvas inom den tid, 30 kap. 18 § samma balk bestämmer».

»3 §. Till särskilda nämnden skall hvardera parten föreslå sex och rätten nämna fem i orten boende män, af hvilka, sedan de blifvit af domstolen ojäfvige förklarade, tre ibland de af vederparten föreslagne och en ibland de af rätten nämnde personer böra af hvardera parten utan anförde skäl uteslutas. De nio, som så utsedde blifvit, skola nämnden utgöra».

»13 §. Då jord eller lägenhet afstås skall, uppskatte nämnden i penningar såväl jorden eller lägenheten efter livad jord eller lägenhet af lika beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, som ock särskildt till högsta skäliga belopp den skada, annan än ägaren, genom jordens eller lägenhetens afstående lider, allt med afseende på tiden för afträdandet. Uppkommer genom begagnande af jord eller lägenhet för allmänt behof skada för ägaren eller annan, och är sådan skada ej beräknad i det belopp, som, enligt hvad ofvan stadgadt är, bestämdt

s. 397 Sida 397 i årgången börjar härKopiera citering

blifvit, då skall ock ersättning derför bestämmas till högsta belopp, hvartill skadan skäligen skattas må».

»Skall endast del af jord eller lägenhet afstås, och uppkommer för återstoden omedelbart genom den afsedda anläggningen annan vinst än som med anläggningen i allmänhet åsyftad är; då skall sådant vid ersättningens bestämmande i beräkning tagas».

»I det fall att endast ersättning för intrång äger rum, uppskatte nämnden i penningar till högsta skäliga belopp den skada, som genom intrånget förorsakas. År af rättan stadgadt, att ersättningen skall utgå i årlig afgift, rätte nämnden uppskattningen derefter; och bör i detta fall ersättningen bestämmas särskildt för det intrång, sjelfva anläggningen medför, och särskildt för det, som sker genom inrättningens skötsel och drift».

»Ar fråga om flera lägenheter, som tillhöra särskilda ägare, varde ersättningen bestämd särskildt för hvardera».

»14 §. Erfordras för ändamålet, att blott en del af jord eller lägenhet afstås, och blifver jorden eller lägenheten genom afskiljande af denna del för ägaren eller innehafvaren onyttig, eller uppkommer derigenom synnerligt men i äganderätten; då bör hela lägenheten, enligt nu bestämda grunder, lösas, der ägaren det äskar. I dessa frågor meddele rätten beslut, innan nämnden sättes, och må klagan öfver det beslut föras i den ordning, uti 2 § stadgas.»

»15 §. Har ägare, efter väckt fråga om jords eller lägenhets afträdande, i uppenbar afsigt att vinna högre ersättning, å jorden eller lägenheten nedlagt kostnader, må desamma ej tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande».

»25 §. Tvista ägare, inteckningshafvare eller andra om bättre rätt till hvad såsom ersättning eller betalning är vordet bestämdt att utgå; derom må talan särskildt i laga ordning utföras. Uppstår dervid hos rätten fråga om lyftning; äge rätten derom förordna, efter ty skäligt pröfvas. Skulle sådan tvist yppa sig i sammanhang med frågan om skadeståndets bestämmande, må den ej uppehålla slut i denna fråga, utan varde hänvist till särskildt utförande; och äge förthy rätten, der så

s. 398 Sida 398 i årgången börjar härKopiera citering

erfordras, vid val af nämnd, göra förslag i de tvistandes ställe, på sätt i 5 § sagdt är. Har ägare underlåtit att hos rätten, såsom 2 § bjuder, i ändamål af instämning uppgifva den, som i anseende till nyttjanderätt med honom del i saken hafver, vare ägaren skyldig att, efter rättens bepröfvande, hålla sådan medpart skadeslös».

»29 §. Varder ej jord eller lägenhet, som afträdd är, för uppgifvet ändamål använd; då hafve ägaren af den egendom, hvarifrån jorden eller lägenheten afsöndrad är, eller, der hela egendomen afträdd blifvit, den som deraf då ägare var, eller hans rättsinnehafvare, våld att den afträdda jorden eller lägenheten återlösa.

Vill den, som sådan återlösningsrätt äger, den rätt utöfva, och sämjes han ej om vilkoren derför med innehafvaren af det som återlösas skall; stämme då denne till underrätt i den ort, der jorden eller lägenheten ligger; och pröfve rätten af omständigheterna, huruvida det tillämnade företaget bör såsom öfvergifvet anses eller om med pröfning af kärandens talan bör på viss, af rätten bestämd tid anstå. Ej må stämning, hvarom nu sagdt är, ske senare än tio år efter den tid, som, på sätt i 2 § sagdt är, blifvit för jordens eller lägenhetens afstående eller upplåtande bestämd».

»Kunna, sedan så stämdt är, parterna ej sämjas om det belopp, hvarför jorden eller lägenheten återlösas skall, låte rätten tvisten derom af särskild nämnd pröfvas, såsom förut sagdt är; dock må nämnden ej sätta ut högre belopp, än det, hvarför jorden eller lägenheten afträdd blifvit».

»30 §. Om ändring eller utrifning af vattenverk, som genom uppdämning skada jord eller hindra dess odling, är särskildt stadgadt».

Detta förslag förevar till granskning i Högsta Domstolen den 22 Mars 1865; dervid

Justitie-rådet von Hofstén lemnade detsamma utan anmärkning.

s. 399 Sida 399 i årgången börjar härKopiera citering

Justitie-rådet Naumann yttrade: Då de väsendtliga förändringar, som äro ifrågasatta i vissa delar af K. F. om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof af den 20 November 1845, jemförd med K. F. d. 27 Nov. 1854, torde föranleda en omarbetning af samma förordningar samt utfärdande af en ny Expropriationslag, har jag ansett mig böra fästa uppmärksamheten å nedanstående ämnen:

1. Den allmänna regel ställes gemenligen i spetsen för en Expropriations-lag, att ägare eller innehafvare af jord och grund skall vara pligtig att, då allmänt behof sådant kräfver, afstå sin rätt till egendomen mot full ersättning.

Sättet för expropriationens verkställande kan lämpligen bli föremål för stadganden i särskilda §§, dervid gränsorna må tydligen utstakas emellan behandlingen af frågan om den för allmänt behof afsedda anläggningens nödvändighet, som afgöres af Regeringen, frågan, huruvida hela den enskildes lägenhet eller blott en del deraf skall afstås, hvarom Allmän Domstol dömer, innan Nämnd sättes, samt slutligen frågan om ersättningen till den enskilde, derom, i saknad af öfverenskommelse. Nämnden har att besluta, så att inom denna sistnämndas kompetens ligger att yttra sig ej allenast angående ersättningens belopp, utan jemväl om grunderna för detsammas bestämmande. Att i detta sistnämnda afseende villrådighet uppstått hos domare, beträffande rätta förhållandet af nu gällande stadganden, lärer vara bekant.

2. Ej blott i förbigående torde böra nämnas om nyttjorätts innehafvare, utan meddelas uttryckliga föreskrifter: att derest någon genom arrende-, hyres- eller undantags-aftal, eller annorledes, lagligen förvärfvat nyttjorätt till fast egendom, som skall afstås, må ersättning för hans förlust jemväl i penningar uppskattas; att ifall kronohemmans åbo nödgas till allmänt gagn afträda lägenhet eller del deraf, skall han njuta ersättning för all derå nedlagd odlings- och byggnadskostnad samt för sin nyttjorätt till det ägoområde, honom frångår; likasom att boställsinnehafvare skall godtgöras för hvad han af sin nyttjorätt måste afstå.

s. 400 Sida 400 i årgången börjar härKopiera citering

3. I de länder, der någon ersättningstillökning med 50 proc., eller mindre, icke bestås den, som för allmänt behof måste afträda sin fastighet (se t. ex. Finska Expropriationslagen af den 12 Dec. 1864), hyllas gemenligen den princip, att ifall det företag, för hvars skull mark afstås, kan för afträdaren sjelf medföra nytta, får dock icke något afdrag för den honom tillkommande lösen äga rum. Gillas denna grundsats, så är nödigt att den i Lagen tydligen uttryckes.

För det fall att endast en del af jord eller lägenhet afstås, hade Ständerna i sin underdåniga skrifvelse till K. Μ. af den 6 Nov. 1863 föreslagit, att om för återstoden uppkomme synnerlig vinst i följd af den afsedda anläggningen, sådant skulle vid ersättningens bestämmande tagas i beräkning. Således om ägaren fått afstå jord för anläggande af t. ex. jernvägsstation, men återstoden af hans mark, genom sitt läge derinvid, blefve användbarare än förut till upplagsplats, magasiners uppförande o. d., skulle det sålunda vunna betydligt ökade värdet tagas i beräkning. Det nu remitterade förslaget innehåller deremot i 13:de § det stadgande, att ett slikt ökadt värde icke får beräknas utan i det fall, att för återstoden uppkommer »omedel- »bart genom den afsedda anläggningen annan vinst, än som med anläggningen i allmänhet åsyftad är». Det förefaller mig ej rätt tydligt, huruvida, enligt det remitterade förslaget, det i nyss åberopade exempel afsedda ökade värdet, hvilket för återstoden uppkomme genom belägenheten invid jernvägsstation, finge tagas i beräkning eller icke; — huruvida Ständernas åsigt i detta fall är i förslaget adopterad, eller fastmera den förstnämnda i t. ex. Finska Expropriations-lagen uttryckta princip.

Onekligen är det svårt att uppställa reglor för expropriations-värderingen. Man ser någon gång andra länders lagstiftning i ämnet åtnöja sig med att, jemte uttryckande af nyssnämnda allmänna grundsats, gifva följande stadgande: att nemligen för hvad till allmänt gagn afträdes, ersättning bör bestämmas efter gångbart pris å orten, samt med afsennde på de inkomster och fördelar, ägaren kunnat af det afträdda i detsammas dåvarande skick bereda sig; men att om godtgörelse

s. 401 Sida 401 i årgången börjar härKopiera citering

yrkas efter annan beräkningsgrund, må äfven derå billigt afseende fästas.

Utan tvifvel kunde dessa enkla reglor blifva lika tillräckliga för en väl sammansatt expropriations-nämnd, som tillfredsställande billighetens fordringar. Men finner man specificering i denna del oumbärlig, och isynnerhet om man i afseende på den nytta, som till följd af expropriationens ändamål kan uppkomma för den mark, hvilken ägaren får behålla, vill gå denne så nära som möjligt vid uppskattning af den jord, han måste afstå, så är nödigt stadga, att i behörigt öfvervägande tages ej blott den vinst, som för honom genom anläggningen uppkommer, samt de olägenheter, som förut vidlådade hans jord, men nu försvinna (»lucrum emergens» och »damnum cessans»), utan jemväl den fördel, hvilken för honom upphör, och den skada, som för honom uppstår (»lucrum cessans» och »damnum emergens»), — t. ex., för att förtydliga sistnämnda alternativ, den fördel, som han förlorar dymedelst att han måste afträda en lägenhet, der han, vid flera vägars sammanstötande, idkat en indrägtig handel eller annan näring, eller den skada, som för honom uppstår dymedelst att hans sammanhängande åkerjord blifver sönderdelad af en jernväg eller en bred kanal.

Särskildt finner jag mig böra vid 13:de § anmärka, att hvad Ständerna i sin förut åberopade underdåniga skrifvelse velat uttrycka med orden: »enligt allmänt pris i orten högst gäller», blifvit i det remitterade förslaget sålunda förändradt, att orden »enligt allmänt pris» uteslutits. Denna förkortning torde likväl vara mindre varsam, enär de qvarvarande orden kunde gifva anledning till expropriationslösens bestämmande efter ett eller annat passeradt enstaka fåll, der t. ex. ett affektionsvärde bestämt köparen att betala en ovanligt hög köpeskilling. Det torde ingalunda finnas något oegentligt i uttrycket: efter gångbart pris i orten högst gäller.

4. Denna lagstiftnings jemförelsevis mest maktpåliggande anordning är tvifvelsutan sammansättningen af den Jury- eller Skiljomanna-rätt, hvars åliggande är att i första och sista hand besluta angående expropriations-ersättningen, när öfverenskommelse derom ej kan träffas. De Skadestånds-nämnder, som

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 26

s. 402 Sida 402 i årgången börjar härKopiera citering

Lagkomitéen för öfver 40 år tillbaka föreslog (se 28 kap. i Förslag till Rättegångs-balk, Stockholm 1822 och motiverna sid. 145), skulle, som bekant är, utses af parterna sjelfva och af domstolen. Komitéen anmärkte likväl uttryckligen, att detta sätt att konstituera dem väl var det bästa, som komitéen då kunde utfinna, men att åt erfarenheten öfverlemnades att närmare pröfva inrättningen. En sådan erfarenhet torde i vårt land till icke ringa del kunna anses vara vunnen ej mindre genom den på enahanda sätt konstituerade brottmåls-juryn i tryckfrihetsmål, än genom resultaten af de, enligt domstols beslut, ej sällan förordnade skiljomäns åtgärder, ehuru dessa sistnämnda äro mera oskadlige, då deras beslut kunna öfverklagas; och denna erfarenhet torde hafva gifvit vid handen, att ett lagenligt och rättvist slut sällan kan vara att förvänta af en domstol, till hvilken hvardera parten utser sådana ledamöter, om hvilkas dom han kan äga skäl förmoda, att den skall utfalla i hans eget intresse, och der alltså tvenne stridiga, hvarannan bekämpande meningar komina att stå mot hvarandra, likasom sutto parterna sjelfve till doms, i stället att domstolens alla ledamöter borde hafva ett högre mål i sigte, än de tvistandes privat-intressen. Tiden synes mig derför vara inne att reformera denna institution, sådan vi finna den stadgad i vår nu gällande expropriationslag, — att göra juryn i dessa frågor permanent, utsedd för visst område och viss tid, samt med så stort antal ledamöter, att uteslutningsrätt kunde i vanlig ordning begagnas. Fransyska Expropriations-lagen, promulgerad den 3 Maj 1841, torde kunna, mutatis mutandis, gifva ledning i detta ämne, likasom, enligt min åsigt, våra Landsting kunde vara tjenliga att anlitas för sådana nämnders utseende.

Justitie-rådet Wretman yttrade: I afseende å sättet för den särskilda nämndens bildande, anser jag, lika med justitie-rådet Naumann, att det vore för allas rätt bäst betryggande, om ständiga nämnder kunde för ändamålet organiseras; hvaremot, enligt min åsigt, det i 3 § föreslagna sättet för val till ledamöter i nämnden icke äger något väsentligt företräde framför det ännu gällande, särdeles som genom det föreslagna stadgandet en för stor ofvervigt skulle beredas åt de af domstolen

s. 403 Sida 403 i årgången börjar härKopiera citering

utsedda ledamöterna, om hvilkas af alla inflytelser oförvillade omdöme man ej alltid torde kunna vara förvissad.

Det i förslagets 13 § 2 mom. nu intagna stadgande att, vid expropriation af del utaf jord eller lägenhet, den i vissa fall för återstoden uppkommande vinst skall vid ersättningens bestämmande tagas i beräkning, kan jag för min del icke biträda, hufvudsakligen af skäl, att den, som mot sin vilja tvingas att afstå sin egendom, måste vara berättigad att genast få kontant ersättning för falla värdet af hvad som afträdes, vare sig att detta utgör hela eller blott en del af egendomen; och frågan, huruvida en sådan jordägare, oftast ej i större mån än orubbade grannar, kan af företaget tillskyndas någon särskild vinst, anser jag ej böra hafva ringaste inflytande på löseskillingens belopp, särdeles som en slik vinst, fastän sannolikt i de flesta fall rikligen förespeglad, likväl ofta nog torde i sjelfva verket blifva ganska ringa och dessutom beroende på enskildt tycke.

Jag tänker mig t. ex. en tomtägare i stad, hvilken för ett torgs anläggande måste afstå en del af sin tomt. På återstoden af tomten är uppfördt ett hus, som af ägaren ensam bebos. Genom det blifvande torgets närhet torde nämnden, enligt ifrågavarande förslag, anse det qvarvarande huset komma att tillskyndas sådan vinst, att exempelvis hälften af rätta ersättningsbeloppet för den lösta tomtdelen afdrages; men ägaren, som vill bo qvar i sitt hus och måhända ej lika högt uppskattar grannskapet af ett först flera år derefter ordnadt torg, får derigenom ej ringaste högre inkomst af sitt hus; och enda utvägen för honom att komma i åtnjutande af den innehållna hälften af värdet utaf hvad honom frångått blir således den, att lemna sin bostad och söka realisera äfven återstående delen af gården, som möjligen för honom ägt ett helt annat värde än det materiella.

Ett ytterligare skäl för min ofvan uttalade åsigt synes äfven ligga, deruti, att, enligt förslaget, blott fulla värdet, ej såsom hittills hälften derutöfver, skall lemnas såsom ersättning för exproprierad jord; och skulle jag för min del önska att, till förekommande af all tvetydighet, i förordningen bestämdt

s. 404 Sida 404 i årgången börjar härKopiera citering

uttrycktes, att vid värderingen af en del utaf jord eller lägenhet, som skulle afträdas, för återstoden möjligen uppkommande vinst icke finge tagas i beräkning.

I öfrigt har jag, i afseende å förevarande förslag, endast att framställa min åsigt af det fördelaktiga deruti, att, i stället för att genom en särskild författning ändra vissa §§ i förevarande, ej särdeles vidlyftiga förordning, som redan år 1854 fått en i vissa delar förändrad lydelse, utfärda en ny expropriationslag.

Justitie-rådet Carleson lemnade förslaget utan anmärkning.

Justitie-rådet Södergren instämde med justitie-rådet Wretman; hvaremot justitie-råden Hoffstedt och Iggeström voro af lika mening med justitie-råden Carleson och von Hofstén.

Anm. I denna artikel, sid. 399, r. 13 nerifrån, står: rätta förhållandet af; läs: rätta förståndet af.