Naumanns tidskrift 1865 s. 47

Norske handlanden P. Stefan Tschudy i Moss instämde till Carlstads tingslags häradsrätt landtbrukaren A. W. Bratt på Rud, med påstående, att Bratt måtte förpligtas betala 790 speciedaler 3 mark 1 skilling norskt mynt eller deremot efter kurs svarande svenskt mynt, jemte ränta derå, äfvensom ersätta Tschudy kostnaderna i saken.

Bratt, hvilken var född i Sverige, hade en tid idkat handel i Fredrikshald, men nedlade den och återflyttade till Sverige, der han köpte hemmanet Rud vid Carlstad.

Tschudy åberopade följande på norskt språk affattade skuldsedel:

»Jag erkänner härmed att vara skyldig till herr P. Steph. Tschudy i Moss för mottagne varor 790 n. speciedaler 3 mark 1 skilling, hvaraf var förfallet till betalning

den 7 December förra året sp. 75: 1. 18, den 18 Januari detta år 73: 4. 0, den 16 Februari d:o d:o 589: 4, och förfaller nu d:o d:o resten. Dessutom har jag »levert» (med blyerts »laant») fastager till sp. 11, är elfva spd:r, en à 1 sk. pr potterum. Fredrikshald 22 Mars 1849.

p. p. A. W. Bratt.

C. J. Sörensen.»

Härförutan företedde Tschudy:

s. 48 Sida 48 i årgången börjar härKopiera citering

a) en så lydande, på Bratt utskrifven räkning:

Debet.

1848 Sept. 7 varor pr Ole Larsson 25: 1. 18, d:o Okt. 18 d:o pr d:o 73: 4, d:o Nov. 16 d:o pr Eric Erichsen 602: 4, 1849 Jan. 27 d:o pr And. Johannesen 54: 4. 14. S:a sp. 806: 4. S.

Credit.

1848 Nov. 28 retour 1 oxhufv. 2 sp., 1849 Mars 27 undermål-kjörsel 3: 1, d:o April 12 retur 2 pipor 11 sp., d:o Jan. 27 balans 790: 3. 1. S:a sp. 806. 4. 8. Saldo mig till godo 790: 1.3. P. St. Tschudy.»

b) Tre specialräkningar, upptagande de varor, som blifvit sända till Bratt med Ole Larsson den 7 September och med Erichsen den 16 November 1848 samt med Johannesen den 27 Januari 1849 till ofvannämnde resp, slutsummor, samt utvisande, att varorna skulle betalas 3 månader derefter, således den 7 December 1848, den 16 Februari 1849 och den 27 April 1849.

c) Fyra konnoissementer af skepparne Larsen, Erichsen och Johannesen für förutnämnde dagar, den 7 Sept., den 18 Okt., den 16 Nov. och den 27 Januari, deri dessa erkänt sig hafva mottagit varupartierna att foras till Bratt i Fredrikshald.

A Erichsens konnoissement af den 16 November 1848, deri han förbehöll sig att, vid lycklig framkomst och varans riktiga leverering till Bratt, få af denne frakt »sp, 5: 60», fanns tecknadt, dels skepparens qvitto 22/11 48 å frakten, dels följande qvitto af Bratt:

»Riktigheten af dessa varor modtaget, så erkender jeg med den forskiel att anfördte oxehufvud franskt brvin blott innehöll 213 potter. Oxehufvudet följer tomt tillbaka. Fr.hald d. 22 November 1848. A. W. Bratt.»

d) Till bestyrkande af att den C. J. Sörensen, som i Bratts namn utfärdat reversen, var dertill berättigad på grund af Bratts procura, två nummer af »Smaalehnenes amtstidende», ett för den 14 Maj 1848, hvarest under rubrik: »Bekjendtgörelser» fanns följande tillkännagifvande: »att jeg fraa i dag af, förmedelst en reise till Sverige, har meddelt hr han-

s. 49 Sida 49 i årgången börjar härKopiera citering

delsbetjent C. Sörensen min prokura, bekjendtgöres herved. Fredrikshald den 11 Maj 1848. Bratt.» och ett for den 26 Juni 1849, der under nämnde rubrik stod att läsa:

»Den i sin tid till hr C. J. Sörensen meddelte prokura tillbagekaldes herved, da vores mellenvärende till dato er opgjordt. Fredrikshald den 21 Juni 1849.

Bratt.»

Tschudy upplyste, att prokura i Norge innefattade rättighet för den, som prokuran fått, att i allo handla och vandla för den, som prokuran utfärdat, hvilken upplysnings sanningsenlighet lemnades af Bratts vid häradsrätten begagnade ombud obestridd.

Detta ombud genmälde till en början, att Sörensen väl innehaft en af Bratt utfärdad prokura, men derigenom endast erhållit rättighet att teckna Bratts namn på deruti uppgifna handlingar, och ingalunda att utgifva skuldsedlar, hvarföre ombudet bestred, att Bratt vore skyldig att infria skuldebrefvet, som dessutom ej vore sa affattadt, att det i Sverige vore betalningsgildt.

Tschudy förklarade då, att han till grund för krafvet åberopade jemväl öfrige i målet företedda handlingar, hvilka ådagalade, att Bratt fått de varor, för hvilka han enligt nämnde förbindelse häftade i skuld.

Härtill svarade Bratts ombud, att i målet vore stämdt om utbekommande af fordran blott på grund af skuldsedeln, hvadan på öfriga åberopade handlingar något afseende icke borde fästas, samt vägrade förthy att svara på något annat anspråk än det, som stödde sig på skuldebrefvet.

I utslag den 1 Mars 1851 yttrade häradsrätten: att då det blott var stämdt om skuldfordran på grund af reversen, Bratt ej kunde anses skyldig att ingå i svaromål angående företedda konnoissementerna och räkningarna, och, i anledning af hvad i saken förekommit, ålades Bratt att med ed betyga: att han hvarken sjelf utgifvit eller låtit utgifva ifrågakomne skuldsedeln eller uppdragit åt Sörensen att å Bratts vägnar utgifva densamma.

Tidskrift för Lagsiiftn. etc. 4

s. 50 Sida 50 i årgången börjar härKopiera citering

Vid det ting, då Bratt skulle aflägga eden, upplystes det, att han aflidit; hvarpå häradsrätten, medelst utslag den 11 Oktobor 1851, förklarade, att enär full bevisning till styrka för käromålet icke förekommit, detsamma ogillades.

Emot detta utslag vädjade Tschudy till Svea hofrätt, som genom dom den 25 Januari 1853 yttrade, att Bratt bordt åläggas svara jemväl angående konnoissementerna och räkningarne, samt att den omständigheten, att Bratt fått sig edgång tillåten, icke innefattade hinder för bifall till käromålet, derest det i öfrigt styrkas kunde; och då hofrätten icke tillkom att i saken omedelbart döma, blef, med undanrödjande af häradsrättens utslag, saken visad åter till häradsrätten.

Emellertid hade Bratts efterlemnade bo blifvit af sterbhusdelägarne afträdt till borgenärerna, hvadan, när Tschudy hos häradsrätten anmälde saken till återföretagande, häradsrätten förklarade, det Tschudy ägde bevaka sin fordran i konkursen.

Enligt konkursdomen den 24 Maj 1854 utlät sig häradsrätten, att af Tschudys bevakade fordran 790 daler 3 mark 1 skilling norskt mynt jemte ränta fastställdes till betalning så stor del, som efter särskild rättegång vid vederbörlig domstol, dertill Tschudy hänvisades att stämma, kunde varda honom tillerkänd. Af det företedda transsumtet af konkursdomen kan icke inhemtas, huruvida sterbhusdelägarna erhållit befrielse från ansvarsskyldighet för den i boet befintliga gäld.

Tschudy uttog derpå till 1854-års hösteting med häradet stämning å Bratts enka Maria Bratt samt sysslomännen i konkursen auditören Geijer och handlanden 0. F. Ahlmark, med påstående att på grund af de förut under rättegången företedda handlingarna, neml. skuldförbindelsen, konnoissementerna och räkningarna, af massans tillgångar och, i händelse af brist, jemväl af hvad enkan Bratt kunde ärfva eller förvärfva, utfå 890 sp.-daler 3 mark 1 skilling norskt mynt eller dess värde i svenskt mynt efter gällande kurs, jemte ränta derå från de särskilda förfallotiderna, äfvensom ersättning för rättegångskostnaden.

Enkan Bratt och sysslomännen bestredo nu, att Bratt i i lifstiden häftat för ifrågavarande skuld och att han »qvitterat»

s. 51 Sida 51 i årgången börjar härKopiera citering

konnoissementet af den 16 November 1848, så mycket hellre som Bratt förnekat skuldens riktighet och dessutom redan år 1847 flyttat från Norge till Rud i Wermland samt »således ej kunnat i Norge mottaga eller qvittera räkningar».

A Tschudys sida åberopades och hördes vittnen, hvilka berättade :

Handlanden Thorvald Christ. Larsen, att han, som år 1848 var »fullmægtig» hos Tschudy, i denna sin egenskap försålt de varor, som funnos antecknade i Erichsens konnoissement af den 16 November, och om hvilka Bratt med vittnet uppgjort köp å Bratts eget kontor i Fredrikshald, förrän Bratt öfverlemnat sin handel till Sörensen och afflyttat till Sverige; att Bratts å samma konnoissement tecknade accept var skrifven med en stil, liknande Bratts, men att vittnet, som icke närvarit då den skrefs, ej kunde med bestämdhet säga, att Bratt skrifvit den; att vittnet år 1849 hos Bratt begärt liqvid för varorna, dervid Bratt förnekat, att han häftade i skuld till Tschudy; att Bratt riktigt bekommit de varor, som voro upptagna i Ole Larsens första konnoissement af den 7 September, hvilka varor vittnet äfven sålt, ehuru vittnet icke erinrade sig, om till Bratt sjelf eller hans bokhållare Sörensen; samt att varorna uti det af Anders Johannesen den 27 Januari 1849 utfärdade konnoissement blifvit hos Tschudy reqvirerade för Bratts räkning.

Ole Larsen, att vittnet af Tschudy emottagit de i vittnets båda konnoissementer upptagna varor, fört dem till Fredrikshald samt aflemnat dem i Bratts bod, der vittnet ock erhållit sin frakt, äfvensom qvitto å varorna (hvilket dock sedermera förkommit) antingen af Bratt eller Sörensen, och att detta skett innan Bratt flyttade till Sverige, vid kvilken tid det berättats, att han delat sin handel med Sörensen.

Eric Erichsen, att vittnet mottagit af Tschudy de i vittnets konnoissement nämnde varor och aflemnat dem i Fredrikshald för Bratts räkning, men icke erinrade sig, huruvida Bratt sjelf mottagit dem eller om han då vistats i Sverige eller Norge.

Häradsrätten meddelade utslag den 19 December 1855: Emedan Bratt redan år 1857 flyttat från Fredrikshald till Sverige, ehuru han emellanåt vistats i Norge, samt Tschudy

s. 52 Sida 52 i årgången börjar härKopiera citering

icke gittat förete den åberopade prokuran eller reqvisitionen från Bratt; alltså och då hvad i öfrigt genom vittnesmålen blifvit styrkt endast innefattade half bevisning derom, att Bratt köpt de ifrågavarande varorna, samt edgång numera, då Bratt aflidit, icke kunde dess rättsinnehafvare åläggas, förklarades Tschudys vederparter, i brist af full bevisning om krafvets riktighet, icke kunna ådömas någon betalningskyldighet uti ifrågakomna hänsseendet, utan ogillades käromålet.

Tschudy vädjade till Svea hofrätt. Vid sin vade-inlaga fogade Tschudy åtskilliga handlingar, nemligen dels protokoller, hållna hos Fredrikshalds »Gjæsteret», hvarutaf inhemtades, att sedan Tschudy hos gjæsteretten sökt att på grund af ifrågakomne revers utbekomma af Bratt 790 sp.-daler 3 mark 1 skilling med ränta, äfvensom 11 speciedaler för fastager, Bratt genom resolution den 13 April 1849, af anförda orsaker, förpligtats utbetala fordrade 801 sp.-daler 3 mark 1 skilling jemte ränta, samt att Bratts gård i Fredrikshald blifvit utmätt och försåld, men att köpeskillingen synts icke hafva räckt till skuldens betalande; dels en notarial-attest eller beskikkelse af två stævnevidner derom, att de den 3 December 1849, på reqvisition af Tschudys fullmægtig Larsen, inställt sig hos Sörensen och uppfordrat honom att aflemna Bratts prokura, hvarom i detta mål varit fråga, hvarpå Sörensen svarat, att han innehaft en sådan, men oaktadt all möjlig undersökning ej vore i stånd att återfinna den; dels en af Maria Bratt den 7 Februari 1854 undertecknad attest, hvari hon förklarat, att, sedan hon kommit i tillfälle att se skepparen Erichsens konnoissement af den 16 November 1848, à hvilket hennes man A. W. Bratt egenhändigt tecknat sin accept, hon förband sig att under vissa vilkor inför häradsrätten erkänna sterbhusets skuld till Tschudy med en emellan henne och Tschudys ombud öfverenskommen summa (sistnämnda handling blef emellertid af förekommen anledning icke använd); dels ett norskt bref till Tschudy från Bratt p. p. Sörensen af den 31 Januari 1849; dels ock ett exemplar af Smaalehnenes tidende för den 14 Januari 1849, deri fanns intagen följande annons: »att jag på grund af en

s. 53 Sida 53 i årgången börjar härKopiera citering

resa till Sverige har meddelat hr handelsfullmägtig Sörensen min prokura, tillkännagifves härmed. Den 8 Januari 1849.

Bratt.

Under åberopande af dessa handlingars innehåll samt hvad i öfrigt i saken förekommit, yrkade Tschudy, att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, hans käromål måtte bifallas.

Sysslomannen i konkursen handlanden Ahlmark, hvilken inställt sig i hofrätten, bestred bifall till den sökta ändringen.

Hofrätten gaf dom den 25 November 1858:

Enär Bratt inför häradsrätten medgifvit, att Sörensen innehaft en af Bratt utfärdad prokura, hvarigenom, enligt livad ostridigt var, i Norge meddelades uppdrag åt den, som sådan handling emottagit, att å utgifvarens vägnar i allo handla och vandla, samt Sörensen genom den i Bratts namn utfärdade förbindelse erkänt Bratt vara skyldig Tschudy för emottagne varor 790 sp.-daler 3 mark 1 skilling, hvilket belopp, enligt afgifne räkningar, utgjorde värdet af åtskilliga, jemlikt företedda konnoissementer, från Moss till Bratt afsände, och, efter hvad vittnena intygat, dels af Bratt sjelf eller för hans räkning levererade varor, hvadan ock Bratt å den tid, då han, såsom handlande i Fredrikshald, varit norsk domsrätt underkastad, genom af gjæsteret i nämnde stad meddelad dom blifvit ålagdt betala nämnde belopp med 4 procent ränta från den 7 April 1849, pröfvade hofrätten, med ändring af häradsrättens utslag, rättvist att till betalning ur afträdda boet fastställa fordrade beloppet 790 sp.-daler 3 mark 1 skilling med ränta efter 4 för hundra om året från den 7 April 1849; och skulle enkan Bratt, som ej, såvidt handlingarne visade, vunnit befrielse från mannens gäld, ansvara för fulla gäldandet af hvad i afträdda tillgångarna bruste; hvarjemte hofrätten fann sådana omständigheter hafva i saken förekommit, att enkan Bratt och afträdda boet, fastän de hade häradsrättens dom för sig, det oaktadt, jemlikt 21 kap. 4 § Rättegångs-balken, skulle godtgöra Tschudy hans rättegångskostnad med 150 rdr rmt.

I denna dom sökte Bratts arfvingar (utom hans enka) ändring och yrkade, att, med upphäfvande af hofrättens dom, häradsrättens utslag måtte fastställas.

s. 54 Sida 54 i årgången börjar härKopiera citering

Uti underdånigt betänkande, afgifvet den 9 Oktober 1861, hemställde nedre revisionen, att hofrättens dom måtte fastställas; och efter sakens föredragning i Högsta Domstolen den 17 i nämnde månad blef det underdåniga betänkandet hifallet.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 5 December 1861.