Klagan öfver utslag, hvarigenom någon blifvit ansedd olämplig såsom rättegångsfullmäktig.
6 november 1861
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 46–47 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 11 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 46–47 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 6 November 1861». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti ett vid Stockholms rådstufvurätt anhängigt mål emellan distillatorn Lundgren, kärande, och grosshandlanden A. Sjöberg, svarande, uppträdde kommissionären L. J., såsom ombud för Sjöberg.
I anledning af framställd anmärkning emot J:s behörighet att föra annans talan, förklarade rådstufvurätten uti beslut den 24 Oktober 1859, att då J., hvilken år 1856 af rådstufvurätten dömts till ansvar för det han förnekat, att han utfärdat ett af honom utgifvet recipisse, samt för det han missbrukat och mot annan framställt osann och ärerörig tillvitelse, således ej vore att anse så oberyktad, ärlig och förståndig man, att han, enligt 15 kap. 2 § Rättegångs-balken, ägde för andra tala och svara, kunde J. icke vidare såsom skickligt ombud i detta mål antagas.
Häröfver besvärade sig J. i Svea hofrått, som medelst utslag den 20 December 1859 yttrade, att då rådstufvurättens beslut »icke rörde J:s rätt», kunde hans klagan ej till pröfning upptagas.
Kommissionären J. klagade i underdånighet öfver detta utslag, och vid målets föredragning den 6 November 1861, pröfvade Högsta Domstolen (justitie-råden Qviding, Södergren, Alm-
s. 47 Sida 47 i årgången börjar här
quist, Carleson, Wretman och Naumann), enär rådstufvurättens utslag, i hvad det innefattade förklarande, att J. icke ägde för andra tala och svara, måste anses röra J:s rätt, skäligt att, med undanrödjande af hofrättens utslag, visa målet åter till hofrätten, som ägde att detsamma ånyo företaga och nytt utlåtande deri meddela.