Huruvida brandskade-ersättning må utbekommas, då den brandskadade, tilltalad att sjelf hafva anstiftat branden, blifvit "ställd under framtiden"?
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 536–539 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Stadgan om Skiftesverket i riket. Expro- priationslagen. Kyrkostadgar m. fl. författningar, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 90 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Stadgan om Skiftesverket i riket. Expro- priationslagen. Kyrkostadgar m. fl. författningar, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 536–539 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 20 September 1859 uppbrunno man- och ladugårdsbyggnaderna jemte deri varande lösörepersedlar å en förpantningslägenhet, som innehades af Johan Ferdinand Johansson i Asmundsbruk. I egenskap af delägare i Myckleby m. fl. socknars enskilda brandstodsbolag anmälde sig Johansson hos styrelsen i bolaget för att utbekomma ersättning för brandskadan, och styrelsen hänvisade Johansson att inför Orousts och Tjörns häradsrätt aflägga våda-ed enligt brandstodsreglementets föreskrift.
I anledning häraf inställde sig Johansson inför nämnde häradsrätt för att eden aflägga; men som misstanka uppstått, att Johansson och hans hustru sjelfva anstiftat branden, bestred ordföranden i bolagsstyrelsen, att Johansson och hans hustru fingo gå ed, hvarförutom de tilltalades af vederbörande åklagare att hafva uppsåtligen anlagt den eld, hvaraf brandskadan timat. Derjemte yrkade ordföranden i bolagsstyrelsen, att som halm varit lagd invid Johanssons boningshus samt Johansson saknat föreskrifven brandredskap, Johansson, i enlighet med 6 och 44 §§ i det för bolaget utfärdade, af konungens befallningshafvande den 27 Augusti 1856 fastställda reglemente, måtte förklaras förlustig rättigheten att för den uppbrända egendomen åtnjuta ersättning.
Åberopade paragrafer äro af följande lydelse:
§ 6. »Brandskada, föranledd af mordbrand, åska eller af annat ouppsåtligt förvållande, ersättes af bolaget, men om ägaren sjelf eller genom andra främjar branden eller genom lin- och hamptorkning eller genom s. k. julhalms begagnande eller fourages inläggande i hus med eldstäder, då eldning sker, eller
s. 537 Sida 537 i årgången börjar här
att ingå i ladugården och andra hus, som innehålla eldfarliga ämnen, med bart ljus, eller med askas utkastande i närheten af hus, vare han ej till ersättning af bolaget berättigad».
§ 44. »Hvarje bolagsman bör vara försedd med en stege och en brandhake, passande efter husets böjd, som vid alla tillfällen äro tillgängliga». —
Två vittnen, som tillstädeskommit vid brandens första utbrott, intygade, att uti ett invid huset stående skjul halmkärfvar varit upplagde på en der liggande torfhög och att elden gripit omkring sig i torfven.
Ett annat vittne berättade, att då vittnet kom till brandstället, Johansson föreslagit vittnet, som medfört sin brandhake, att afbryta den och kasta den i elden, så att det skulle synas som om Johansson varit försedd med en dylik.
Häradsrätten i utslag den 18 December 1860 lemnade, i fråga om åtalet, saken åt framtiden, då den kunde uppenbar varda, och ansåg den erbjudna vådaeden ej kunna Johansson eller hans hustru anförtros, hvarjemte häradsrätten i fråga om ersättningen yttrade, att då genom två vittnens sammanstämmande berättelser vore utredt, att under den tid, då eldning skett, halm varit upplagd i det vid boningshuset uppförda, dermed sammanhängande skjul, blef, med tillämpning af stadgandet i 6 § af förutnämnda reglemente, förklaradt, att Johansson förverkat rätt till ersättning.
Johansson besvärade sig öfver detta utslag i Göta hofrätt och anmärkte, att stadgandet i 6 § af reglementet här icke varit tillämpligt, då julhalm icke funnits inom boningshuset, utan blott i en uthusstuga, samt under tid, då eldning icke skett, i följd hvaraf Johansson yrkade, att häradsrättens utslag måtte upphäfvas samt Johansson tillåtas aflägga vådaed och tillerkännas yrkad brandskadeersättning.
Medelst utslag den 28 Oktober 1861 upphäfde hofrätten häradsrättens utslag och ålade, med afseende å sakens beskaffenhet samt mot Johansson förekomna bindande omständigheter, Johansson att med ed betyga, det elden ej blifvit af Johansson sjelf eller annan med hans vetskap uppsåtligen anlagd. Ordföranden i bolagets styrelse anförde mot detta utslag underdå-
s. 538 Sida 538 i årgången börjar här
niga besvär; och genom utslag den 6 Mars 1863 förklarade K. M., att enär mer än half bevisning mot Johansson förekommit att hafva sjelf anlagt elden, samt således värjemålsed ej vore i målet lämplig, hofrättens utslag undanröjdes och häradsrättens fastställdes; och enär hofrätten vid dess åsigt ej ingått i pröfning af öfrige der fullföljda frågor, visades målet åter till hofrätten.
Hofrätten infordrade förklaring från ordföranden i bolagsstyrelsen, som, enär genom mer än half bevisning vore ådagalagdt, att Johansson anlagt eller låtit anlägga den eld, som förstört ifrågavarande byggnad, yrkade fastställelse af häradsrättens utslag.
Hofrätten i utslag den 18 Mars 1864 fann väl, med afseende å bestämmelserna i 6 § af brandstodsreglementet, den omständighet, att halm varit upplagd i ett invid boningshuset uppfördt, dermed sammanhängande skjul, icke utgöra hinder för Johansson att utbekomma den af honom sökta brandskadeersättning; men emedan 39 § i reglementet stadgade, att brandskadad, som blifvit tilltalad att hafva uppsåtligen vållat eller tillställt branden, icke vore berättigad till ersättning, förr än utslag fallit, som vunnit laga kraft och hvarigenom han förklarats ej kunna åt saken fällas; ty och som, i fråga om det emot Johansson väckta yrkande om ansvar för mordbrand, saken blifvit lemnad åt framtiden, då den kunde uppenbar varda, och Johansson följaktligen ej blifvit för brottet så frikänd, som i nämnde § omförmäldes, fastställdes häradsrättens utslag.
Åberopade 39 § lyder: »År någon tilltalad efter 37 §, vare ej berättigad till ersättning, förr än utslag fallit, som vunnit laga kraft och hvarigenom domaren förklarat honom ej åt saken kunna fällas».
37 §.: »Visar sig anledning dertill, att elden genom den brandskadades uppsåtliga förvållande utbrutit, eller att branden varit honom veterligen tillställd, foge styrelsen anstalt att derom vid vederbörlig domstol i laga ordning ransakadt och dömdt varder».
s. 539 Sida 539 i årgången börjar här
Två ledamöter assessoren Frejdenfelt och hofrättsrådet Kjellerstedt voro skiljaktige och yttrade: »Enär den af häradsrätten Johansson till last förda omständighet, att under den tid, då eldning skett, halm varit upplagd i ett vid boningshuset befintligt, derraed sammanhängande skjul, icke är att hänföra till något af de i 6 § af reglementet upptagne fall, för hvilka förlust af rättighet till ersättning är för den brandskadade stadgad, samt Johansson, mot hvilken åtal blifvit i laga ordning anstäldt för uppsåtligt anläggande af den eld, hvarigenom skada timat, enligt häradsrättens af K. M. fastställda beslut, icke kunnat derför åt saken fällas, funno desse ledamöter, med ändring af häradsrättens utslag i fråga om Johanssons rätt till brandskade-ersättning, sådan rättighet honom på grund af 39 § i nämnde reglemente tillkomma för värdet af den egendom, som genom branden gått förlorad».
Ofver hofrättens utslag anförde Johansson underdåniga besvär.
Målet föredrogs den 14 sistlidne Mars i Högsta Domstolen, som fann skäl ej vara anfördt, hvilket i hofrättens utslag kunde verka ändring.