Naumanns tidskrift 1865 s. 61

Matts Ersson i Stugun och hans hustru Sara Brita Rödén upprättade följande handling:

»Testamentarisk disposition.

Emellan undertecknade äkta makar är följande testamente upprättadt, nemligen på händelse jag Matts Ersson skulle dö före min hustru Sara Brita Rödén, skall hon, utom anständig vårdnad, föda och skötsel i gården, undfå af oskiftadt bo följande lösörepersedlar, nemligen (åtskilliga uppräknade kreatur), hvilka i gården födas och skötas, (en del uppräknade husgeråd),

s. 62 Sida 62 i årgången börjar härKopiera citering

årligen af hemmansåboen undfå spannmål, skor, planteringsland; men skulle så hända, att hon ej skulle finna sig nöjd vara i åboens bröd, utan komme att sätta egen hushållning, så kommer, utom hvad ofvan föreskrifvet är, spannmålen att förökas.

Emot dessa födoråds-förmåner förklarar jag Sara Brita Rödén att, på händelse jag med döden skulle bortgå före min käre man, skall den qvarlåteuskap, som finnes efter mig, honom tillfalla, men i annan händelse den hemmansåbo, som födorådet och skötseln kommer att utgöra, utan att mina närskylde deremot äger att minsta talan utföra. Att denna testamentariska öfverenskommelse är med begges var gemensamma vilja, intygas med våra gemensamma namns undersättande i tillkallade vittnens öfvervaro, som skedde i Stugun den 15 April 1831.

Matts Ersson. Sara Brita Rödén.

Att denna testamentariska disposition är författad under sundt förnuft och med begges gemensamma vilja, intyga vi såsom på en gång närvarande vittnen.

Per Andersson i Stugun. Olof Nilsson i Stugun».

Sedan Matts Ersson år 1837 afiidit, utan att efterlemna några barn, bevakades berörde testamente samma år vid Ragunda häradsrätt och utställdes till kommunikation med Matts Erssons närmaste arfvingar.

Sara Brita Rödén afled den 24 Juni 1861. Jemväl efter hennes död inlemnades testamentet till bevakning; men i handlingarne finnes icke upplyst af hvilka eller för hvilka nämnde bevakningar ägt rum.

Tullkontrollören Georg Rödén och hans syster enkan Christina Öhrling, kusins barn till Sara Brita Rödén, instämde till Ragunda härads hösteting år 1862 bonden Nils Mattsson i Stugun m. fl., med påstående, att de, hvilka på grund af ett slags inbördes testamente af den 15 April 1831 emellan dåvarande bonden Matts Ersson och Sara Brita Rödén, satt sig i besittning af hvad Sara Brita efterlemnat, måtte anses skyldiga lagligen styrka sin rättighet till berörde egendom eller i

s. 63 Sida 63 i årgången börjar härKopiera citering

annat fall densamma till käranderna, såsom närmaste slägtingar, afträda.

Vid denna rättegångs början hade de två personer, som bevittnat ifrågavarande handling, redan aflidit, ritan att hafva inför domstol edligen bestyrkt testamentet.

Nils Mattsson och medparter bestredo käromålet på den grund, att Erik Mattsson i Stugun samt efter hans död hans sterbhus-delägare Nils Mattsson och medparter alltifrån år 1837 till år 1861 lemnat Sara Brita Rödén underhåll och derföre, i följd af testamentets bestämmelse, vore berättigade att erhålla Sara Britas efterlemnade qvarlåtenskap.

Käranderna medgåfvo väl, att Erik Mattsson samt Nils Mattsson och medparter, på sätt uppgifvet blifvit, lemnat Sara Brita Rödén underhåll, men vidhöllo sina stämnings-påståenden, då testamentet, hvilket icke blifvit i laga ordning bevakadt, ej vore till sin verklighet styrkt.

I målet hördes vittnen, hvilka berättade:

Jägaren Salomon Strid: att vittnet, som omkring åtta år före Sara Brita Rödéns död brukade uppehålla sig hos Nils Mattsson under längre tider, dervid ofta samtalat med Sara Brita Rödén, som flera gånger yttrat, att all hennes förmögenhet skulle efter hennes död tillfalla folket i. gården, samt att hon och mannen i lifstiden derom upprättat testamente, hvilket vore skrifvet af Per Andersson i Stugun och borde lända till efterrättelse.

Bonden Jonas Jönsson och hans hustru: att då de en gång år 1853 sammanträffat med Sara Brita Rödén på det ställe, der hennes stjufdotter och måg bodde, Sara Brita uttalat sina bekymmer öfver mågens dåliga affärer, samt, då vittnena förmenat, att dessa väl blefvo bättre, när han fått taga arf efter Sara Brita, yttrat, att hon jemte sin man testamenterat allt till dem, som områdde gården, der hon bodde, och att detta testamente ej komme att rubbas; samt att Sara Brita vid flera andra tillfällen fällt likadana yttranden och städse berömt sina födorådsgifvare samt förklarat, att de väl förtjente hvad de genom testamentet erhållit. ’

s. 64 Sida 64 i årgången börjar härKopiera citering

Tre särskilda personer: att de, hυilka mycket väl kände Per Anderssons i Stugun stil, kunde taga på eden, att han skrifvit den för vittnena vid vittnesmålens afläggande förevisade hufvudskriften till ifrågavarande handling.

Häradsrätten meddelade utslag den 25 September 1863: Enär i afseende på tillkomsten och verkligheten af ifrågavarande testamente så beskaffad bevisning icke kunde anses vara åstadkommen, sont i 16 kap. 1 § Arfdabalken omförmäles, mötte af samma testamente icke hinder för käranderna att komma i besittning af det dem lagligen tillkommande arf efter aflidna Sara Brita Rödén.

Under åberopande af hvad i saken förekommit och andragits, sökte Nils Mattsson och medparter ändring i detta utslag.

Svea hofrätt yttrade medelst dom den 21 April 1864: Som, enligt den af Nils Mattsson och medparter till stöd för deras anspråk a Sara Brita Rödéns qvarlåtenskap åberopade handling, Sara Brita Rödén bland annat förklarat, att, emot det hon vid det hemman i Stugun, der hon och hennes man hade sitt hemvist, erhölle de i samma handling omförmälde födorådsförmåner, Sara Brita Rödéns qvarlåtenskap, i den händelse hon icke före mannen aflede, skulle tillfalla den åbo å hemmanet, hvilken till henne lemnade födorådet, samt upplyst var, att Sara Brita Rödén alltifrån sin mans år 1837 timade död till sitt frånfälle 1861 af Erik Mattsson i Stugun och sedermera hans sterbhusdelägare eller Nils Mattsson och medparter' åtnjutit ofvanberörde underhåll; alltså och då vid sådant förhållande samt med hänseende jemväl till hvad de i saken hörde vittnen intygat, det måste antagas, att emellan Sara Brita Röden, å ena, och hemmanets innehafvare, å andra sidan, sådant aftal kommit till stånd, som nyssnämnda skriftliga handling afsåg, blef, med ändring af häradsrättens utslag, den af tullkontrollören Rödén och enkan Ohrling i saken förda talan ogillad.

Uti underdånigt betänkande den 16 November sistlidet år hemställde nedre revisionen, enär ifrågavarande, utaf Nils Mattsson och medparter, till stöd för deras anspråk å Sara Brita Rödéns qvarlåtenskap åberopade handling med afseende å dess

s. 65 Sida 65 i årgången börjar härKopiera citering

innehåll icke kunde annorlunda än såsom testamente anses, att K. Μ. förthy och på det af häradsrätten i öfrigt anförda skäl måtte, med upphäfvande af hofrättens dom, pröfva rättvist gilla det slut, hvari häradsrätten stannat.

Saken föredrogs den 17 derpåföljde November i Högsta Domstolen, hvarvid justitie-råden Hof"stedt, Iggeström och Quensel pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom.

Justitierådet Wretman yttrade: Ehuru de personer, hvilkas namn finnas tecknade under den å Matts Erssons och hans hustru Sara Brita Rödéns ifrågavarande inbördes testamente befintliga påskrift, innehållande att samma testamente var gjordt med sundt förnuft och begge makarnes gemensamma vilja, ej blifvit såsom vittnen inför domstol hörde; likväl emedan upplyst är, att berörde testamentariska förordnande, hvarigenom Sara Brita Rödén förklarat, bland annat, att, emot det hon vid det hemman i Stugun, der hon och hennes man hade sitt hemvist, erhölle i samma handling omförmälda födoråds-förmåner, hennes qvarlåtenskap, i den händelse hon icke före mannen aflede, skulle tillfalla den åbo å hemmanet, som till henne lemnade födorådet, och hvilken handling efter Matts Erssons år 1837 timade död blifvit såsom testamente bevakad, kommit att lända till efterrättelse i det att Sara Brita Rödén allt ifrån sin mans död till sitt frånfälle år 1861 af Erik Mattsson i Stugun och, efter honom, hans sterbhusdelägare, åtnjutit berörda underhåll; ty och som vid sådant förhållande och med afseende å hvad i saken hörda vittnen i öfrigt berättar, det måste, enligt mitt omdöme, anses styrkt, att omförmälda förordnande innefattar Sara Brita Rödéns yttersta vilja; alltså och då härtill kommer, att nämnda handling tillika innebär sådan förutsättning om aftal rörande Sara Brita Rödéns underhåll, att densamma, då den blifvit af Erik Mattsson och hans sterbhusdelägare efterlefvad, jemväl på denna grund bör till de sistnämndes förmån gälla, pröfvar jag för min del rättvist att, med ändring af häradsrättens utslag, ogilla den af tullkontrollören Rödén och enkan Öhrling i saken förda talan.

Justitie-råden Södergren, Carleson och Naumann förenade sig uti följande yttrande: Som ifrågavarande, med Matts Ers-

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5

s. 66 Sida 66 i årgången börjar härKopiera citering

sons och hans hustrus namn undertecknade och med öfverskriften »testamentarisk dispositions försedda handling uttryckligen innehåller, att hvad deruti förordnades innefattade ett emellan bemälde personer upprättadt testamente, i hvilken egenskap den jémväl blifvit efter deras död bevakad, men laglig bevisning, jemlikt 16 kap. 1 § Arfdabalken, derom att Matts Ers son och hans hustru med sundt och fullt förstånd och af fri vilja upprättat berörda testamente, saknas, samt hvarken det af hofrätten anförda förhållande eller hvad i öfrigt förekommit innefattar giltig grund för antagande, att Sara Brita Rödén med innehafvarne af det hemman, der hon haft sin bostad, träfat aftal om hvad i förenämnde handling varit afsedt; alltså pröfvade bemälde ledamöter rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvaruti häradsrätten i saken stannat.

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 19 December 1864.