Rättighet att erhålla inteckning i löftesmäns fastighet, i anledning af proprie borgen, soin han tecknat å löpande skuldeförbindelse.
28 september 1864
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 645–647 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 645–647 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 28 September 1864». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Såsom innehafvare af tre utaf landtbrukaren Johannes Johansson i Boarp den 22 Juni 1860 till innehafvaren utställda skuldebref, hvartdera å 10,000 rdr rmt med derå utfäst sex procent ränta, sökte v. auditören Μ. Larsson vid Bara häradsrätt att, enär åboerna Nils Pålsson i Gånarp och Johannes Persson i Ugglehult jemte gästgifvaren A. Ekberg i Margrethetorp, en för alla och alla för en, tecknat borgen såsom för egen skuld å två af de ifrågavarande skuldebrefven, samt Nils Pålsson och Johannes Persson likaledes tecknat enahanda borgen å det tredje skuldebrefvet, inteckning måtte meddelas ej mindre i Nils Pålssons fastigheter |:dels mantal n:o 8 och Å:dels mantal n:o 9 Gånarp samt Johannes Perssons |:dels mantal n:o 1 Ugglehult och Ekbergs f:dels mantal n:o 2 Margrethetorp, till säkerhet för de i två af skuldebrefven förskrifna 20,000 rdr med ränta, än äfven särskildt i Nils Pålssons och Johannes Perssons nämnde fastigheter till säkerhet för de i tredje skuldebrefvet förskrifne 10,000 rdr med ränta.
Nils Pålsson och medparter genmälde, att efter det landtbrukaren Johansson, hvilken å auktion den 3 Mars 1859 inköpt egendomarne Snapparp och Torkelstorp, till betäckande af den derför utfästa köpeskilling med konsuln Alfred Hage i Köpenhamn underhandlat om lån å 85,450 rdr rmt, och den 28 April samma år till Hage eller ordres uthändigat förskrifning å samma belopp samt till säkerhet derför bland annat aflemnat tre af Johansson den 8 Mars 1859 utfärdade skuldebref, hvartdera å 10,000 rdr och försedda med borgen, de två af Nils Pålsson och hans medparter samt det tredje af Nils Pålsson, Johannes Persson och landtbrukaren Adolf Möller på Marieholm, hade, enär berörde förbindelser icke varit för löftesmännen bindande
s. 646 Sida 646 i årgången börjar här
ända till dess de af Johansson förskrifne 85,450 rdr blifvit till fullo guldne, desamme blifvit utbytta mot ofvan anmärkta, den 22 Juni 1860 af Johansson utgifna skuldebref med derå tecknade borgensförbindelser. Derjemte anmärkte Nils Pålsson och medparter såsom jäf emot de fordringar, hvarför de tecknat borgen, att, sedan Hage å sin hos Johansson ägande fordran erhållit åtskilliga af betalning ar, och egendomarne Snapparp och Torkelstorp blifvit å utmätnings-auktion försålda och dervid inropats af auditören Larsson, i egenskap af ombud för Hage, hade vid liqvid om köpeskillingen för samma egendomar Hage ytterligare tillgodokommit 60,702 rdr 40 öre rmt, hvarigenom Hages ofvanberörde fordran skulle blifvit till fullo gulden. På grund häraf och då auditören Larsson icke vore uti förevarande ärende att betrakta annorlunda än såsom Hages ombud, bestred Nils Pålsson och medparter inteckningsansökningen.
Häradsrätten gaf utslag den 15 Februari 1862, deri häradsrätten, jemte det den förklarat sig icke vara behörig att med ärendet, såvidt det rörde Nils Pålssons förenämnde fastighet, taga vidare befattning, i öfrigt sig utlåtit att i följd af hvad emot ansökningen om inteckning uti Johannes Perssons och Ekbergs ofvanberörda fastigheter blifvit invändt, häradsrätten funne de fordringar, för hvilka inteckning söktes, vara af den tvistiga beskaffenhet, att auditören Larsson borde sin talan genom laga rättegång utföra, i hvilket hänseende föreskrifter meddelades.
Auditören Larsson besvärade sig i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som genom utslag den 11 Juli 1862 fastställde häradsrättens beslut.
Larsson fullföljde underd. besvär.
Nedre revisionen hemställde i underd. betänkande den 23 Januari 1864, enär Larsson numera vore innehafvare af ifrågavarande tre af Johannes Johansson till innehafvaren utställda skuldsedlar och Nils Pålsson och medparter derå tecknat borgen såsom för egen skuld samt förthy, utan afseende å hvad Nils Pålsson och medparter anfört till stöd derför, att den Johanssons skuld till konsul Hage i Köpenhamn, till säkerhet för hvilken omförmälda skuldsedlar ursprungligen skulle blifvit lemnade såsom hypothek, sedermera blifvit af Johansson gulden, Larsson
s. 647 Sida 647 i årgången börjar här
icke kunde, på den af domstolarne antagna grund, att fordringsanspråket skulle vara tvistigt, förvägras att erhålla inteckning i borgesmännens fastigheter, att K. Μ. måtte pröfva rättvist att, med undanrödjande af hofrättens utslag, visa ärendet åter till häradsrätten för laglikmätig behandling.
Ärendet föredrogs den 28 September 1864 i Högsta Domstolen; och då svaranderna icke visat, att Larsson är såsom konsul Hages ombud innehafvare af ifrågavarande löpande skuldebref, fann Högsta Domstolen hvad invändt blifvit derom, att det af Johannes Johansson hos Hage upptagna lån, för hvilket skuldebrefven skola utgjort säkerhet, sedermera blifvit af Johannes Johansson infriadt, ej innefatta sådant jäf, på grund hvaraf, jemlikt 9 § uti Inteckningsförordningen, Larsson må anses böra sin talan genom rättegång efter stämning utföra; hvadan, med ändring af domstolarnes beslut, ärendet visades äter till häradsrätten för vidare laglikmätig behandling; dock ålåge det Larsson att för sådant ändamål hos häradsrätten sig anmäla, med företeende af K. M:s dom, senast å det lagtima ting, som infaller näst efter tre månader från K. M:s doms datum, vid äfventyr att eljest den gjorda ansökningen, hvarom nu fråga är, skall anses förfallen.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Nov. 1864.