Angående skyldighet för innehafvare af s. k. lukrativt jus patronatus att bekosta erforderlig nybyggnad till utvidgning af församlingens kyrka.
6 april 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 633–638 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Stadgan om Skiftesverket i riket. Expro- priationslagen. Kyrkostadgar m. fl. författningar, nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 111 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Stadgan om Skiftesverket i riket. Expro- priationslagen. Kyrkostadgar m. fl. författningar, nr 9.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 633–638 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 6 April 1865»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Konungens befallningshafvande i Malmöhus län och biskopsembetet i Lund föreskrefvo, genom utslag den 1 November 1861, att Grönby församlings kyrka skulle genom tillbyggnad så utvidgas, att sittplatser vunnos för 170 personer utöfver förut befintliga sådana platser, så att sittplatsernas antal i kyrkan tillsamman blefvo 400, hvarjemte, enär tvist uppstått emellan församlingen och patronus, angående skyldighet för patronus att verkställa denna utvidgning, i utslaget vidare stadgades, att den, som finge byggnadsskyldigheten sig ålagd, skulle, vid vite af fem hundra rdr, ej allenast, inom tre månader efter det laga
s. 634 Sida 634 i årgången börjar här
kraftägande utslag derom fallit, låta uppsätta och till vederbörande auktoritet för granskning och godkännande inlemna ritning och kostnadsförslag öfver kyrkans utvidgning, utan ock inom två år, efter det ritningen blifvit fastställd, hafva kyrkobyggnaden i behörig ordning utfört.
Den i utslaget omförmälda tvist var anhängiggjord hos k. befh:de i Malmöhus län, som, med anledning af K. F. den 17 April 1828 om upphäfvande af styrelseverkens domsrätt, förvisade tvisten till domstol; och sedan denna åtgärd blifvit af K. Μ. gillad, i utslag den 31 Oktober 1862, uttogo församlingsboerna stämning till hofrätten öfver Skåne och Blekinge å friherre J. Stjernblad, i egenskap af god man för sin broder friherre A. Stjernblad, med yrkande: att honom måtte varda ålagdt att den i k. befh:des och biskopsembetets utslag omförmälda tillbyggnad inom stadgad tid och på föreskrifvet sätt verkställa och bekosta.
Friherre Stjernblad åberopade, dels K. M:s resolution den 23 Mars 1756 på ceremonimästaren Stjernblads ansökning, hvari K. Μ. funnit honom, såsom innehafvare af Markie gods, berättigad till patronaträtt i Grönby, dock att honom ålåge, i fall något uppå kyrkans reparation skulle brista, att detsamma behörigen bota och iståndsätta, samt att kyrkotionden rätteligen redovisa och ej annorlunda än efter räkning till kyrkans nödtorft använda»; dels ock K. M:s utslag den 24 Februari 1838 uti ett mål angående frågasatt skyldighet för fideikommissarien till Markie att bekosta en nödig ansedd reparation å ringmuren omkring Grönby kyrka, — hvilket utslag utvisade, att K. Μ. befriat fideikommissarien från berörde skyldighet af skäl bland annat, att patronatbrefvet icke ålade innehafvaren af jus patronatus att ringmuren bygga och underhålla. Då nu, efter friherre Stjernblads förmenande, af berörde resolution och utslag följde, att han ej hade vidsträcktare skyldigheter än att verkställa reparationer, men ifrågavarande utvidgning icke kunde komma under benämningen reparation, utan vore att anse såsom nybyggnad, bestred friherren käromålet.
Församlingsboerna, erinrade, att med åberopade resolutionen icke åsyftats någon inskränkning af de skyldigheter, som
s. 635 Sida 635 i årgången börjar här
enligt gällande författningar ålåge innehafvare af lukrativa jura patronatus. Afven om denna resolution skulle läggas till grund för bestämmande af friherre Stjernblads skyldigheter i berörde hänseende, hvilket dock församlingsboerna bestredo, borde friherre Stjernblad i allt fall icke befrias från omstämda skyldigheter, ty efter deras förmenande borde Stjernblad för vocationsrätten af egna medel bekosta reparationen, och med den uppburna tiondeinkomsten verkställa erforderlig nybyggnad.
Friherre Stjernblad medgaf, att hans bror friherre A. Stjernblad och föregående fideikommissarier uppburit kyrkotionden i Grönby socken.
Hofrätten gaf dom den 8 April 1864: Emedan ostridigt var, att friherre Stjernblad, såsom innehafvare af jus patronatus till Grönby kyrka, uppburit och fortfarande uppbure kyrkotionden inom socknen, samt af stadganderna i 4 §. af k. resolutionen på allmogens besvär den 13 Decembor 1672 och k. br. den 3 maj 1822 måste följa, att friherre Stjernblad, som förfogade öfver kyrkotionden, vore förbunden att icke allenast underhålla nämnde kyrka i dess nu befintliga skick, utan äfven vidtaga erforderlig tillbyggnad deraf, förklarades friherre Stjernblad skyldig att ifrågasatta tillbyggnad verkställa och bekosta.
Friherre Stjernblad sökte i und. ändring i denna dom, men medgaf att till kyrkans underhåll och förbättring redovisa och använda den af Grönby kyrka uppburna tionde, såvidt densamma icke för sådant ändamål redan blifvit använd.
Uti und. betänkande den 25 Februari 1865 hemställde Nedre revisionen, att K. Μ. måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Saken föredrogs den 2 Mars 1865 i Högsta Domstolen. Och som uti k. br. den 23 Mars 1756, hvarigenom sökandens farfader, ceremonimästaren Stjernblad, såsom innehafvare af Markie fideikommiss-egendom, erhållit bekräftelse på den redan år 1664 då varande ägare förunnade förmånen att åtnjuta jus patronatus till Grönby kyrka och dermed förenad rättighet att uppbära den kyrkan anslagna tionden, jemväl blifvit förklaradt, att denna tionde icke finge annorledes än efter redovisning till
s. 636 Sida 636 i årgången börjar här
kyrkans nödtorft och förbättring användas; samt patronrättens innehafvare följaktligen sedermera endast under vård och förvaltning kyrkotionden innehaft, med skyldighet att densamma man från man behörigen redovisa; alltså och då sökanden, hvilken efter sin företrädare i patronrättens besittning bordt sådan redovisning erhålla, icke ådagalagt, att den under tiden från år 1756 influtna tionden varit så ringa, att den, efter afdrag af hvad för kyrkans behof påkostats, icke försloge till bestridande af de kostnader, som för den nu ifrågasatta tillbyggnaden af kyrkan erfordrades, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (just.-råden Hoffstedt, Iggeström, Cramér och von Hofstén) rättvist hofrättens domslut att gilla.
Justitierådet Södergren yttrade, att som i förevarande mål icke är vordet utredt, att den ägaren af Markie säteri, såsom innehafvare af jus patronatus till Grönby kyrka, förunnade rätt till kyrkotiondens uppbärande inom socknen varit förenad med skyldighet att, utöfver hvad samma kyrkotionde kunde lemna i öfverskott, sedan nödiga kostnader för kyrkans vidmakthållande blifvit bestridda, ombesörja tillbyggnad å kyrkan eller medel dertill utgifva, utan fasthellre den å sökandens sida åberopade k. resolution den 23 Mars 1756 såsom bemälda ägares åliggande upptog endast att, ifall något uppå kyrkans reparation skulle brista, detsamma behörigen bota och iståndsätta samt att kyrkotionden rätteligen redovisa och ej annorlunda, än efter räkning, till kyrkans nödtorft använda; alltså fann just-rådet för sin del, med ändring af hofrättens dom, den emot friherre A. Stjernblad i denna sak förda talan icke föranleda annat åliggande för honom, än att inom tre månader efter K. M:s doms dag, vid vite af 100 rdr rrnt, till k. befh:de i Malmöhus län och domkapitlet i Lund aflemna skriftlig redogörelse för den uppburna kyrkotiondens förvaltning, efter granskning af hvilken redogörelse vederbörande skulle äga att, i afseende på den friherre Stjernblad enligt nu stadgade grund rätteligen tillkommande skyldighet till den af k. befh:de och biskopsembetet föreskrifna tillbyggnad och inredning, väcka den talan, hvartill fog kunde finnas.
s. 637 Sida 637 i årgången börjar här
Justitierådet Wretman yttrade, att som icke visadt vore, att innehafvaren af Markie egendom, såsom patronus för Grönby kyrka, ålåge annan skyldighet i afseende på kyrkobyggnaden derstädes, än att, på sätt k. resolutionen den 23 Mars 1756 innehöll, rätteligen och efter räkning disponera kyrkotionden till kyrkans nödtorft och förbättring, pröfvade just.-rådet rättvist, med ändring af hofrättens dom, endast sålunda bifalla käromålet, att innehafvaren af Markie egendom förpligtades att med sammanlagda värdet af den från Grönby socken sedan den 23 Mars 1756 erlagda kyrkotionde, savidt den icke redan blifvit behörigen redovisad eller till kyrkans underhåll använd, deltaga i kostnaden för den nu beslutade utvidgningen af nämnde kyrka; och finge, derest erforderlig utredning i nyssnämnde hänseenden icke kunde genom godvillig öfverenskommelse parterna emellan åstadkommas, särskild talan derom i laga ordning anhängiggöra.
Justitierådet Naumann pröfvade, med ändring af hofrättens dom och under åberopande af hvad i den för ceremonimästaren Stjernblad den 23 Mars 1756 utfärdade resolution funnes föreskrifvet, jemfördt med 19 kap. 13 §. kyrkolagen, k. resolutionen på allmogens besvär den 13 December 1672, 4 §., samt k. resolutionen på presteståndets allmänna besvär den 13 September 1790, 2 §., skäligt förklara, det svarandernas genom stämning väckta påstående om åläggande för innehafvaren af fideikommissegendomen Markie att, såsom patronus för Grönby sockens kyrka, ensam bekosta nybyggnad till samma kyrkas utvidgning, icke kunde i vidsträcktare mån bifallas, är att sökanden, såsom tillförordnad god man med förmyndareansvar för bemälde fideikommissinnehafvare, ålades att, inom tre månader från den dag, K. M:s dom i målet fallit, fullgöra den i siståberopade resolution stadgade och af sökanden sjelf under rättegången erbjudna redogörelse inför k. m:s bef h:de i Malmöhus län och domkapitlet i Lund för användande af den kyrkotionde och öfriga kyrkomedel, som varit ställda under förvaltning af Grönby kyrkas patronus, samt att till den beslutade kyrkoutvidgningen använda det belopp, som, efter godkänd redovisning,
kunde återstå; Grönby församling härigenom icke betaget att,
s. 638 Sida 638 i årgången börjar här
derest skäl till anmärkningar mot den blifvande redovisningen sig företedde, derom föra särskild talan efter befogenhet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 6 April 1865.