Ersättning till biträdande landtinätare vid ägodelningsrätt för arbete och" tidspillan i anledning af honom lemnadt uppdrag.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 708–710 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Stadgan om Skiftesverket i riket. Expro- priationslagen. Kyrkostadgar m. fl. författningar, nr 13 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 132 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Stadgan om Skiftesverket i riket. Expro- priationslagen. Kyrkostadgar m. fl. författningar, nr 13.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 708–710 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Inom Buckarby by i Westerås län förrättade kommissionslandtmätaren C. A. Carlsson efter vederbörligt förordnande och med biträde af gode män laga skifte, som afslutades den 14 November 1861.
Åtta delägare i skiftet anförde hos Wåhla härads ägodelningsrätt besvär öfver förrättningen och yrkade åtskillige ändringar i graderingen och skiftesläggningen.
Ägodelningsrätten höll i följd häraf sammanträde inom skifteslaget den 19 Juni 1862, dervid biträdd af kommissionslandtmätaren C. R. Zettergren.
Sedan klaganderne, som vidhöllo hvad de i besvären yrkat, anhållit, att ägodelningsrätten måtte åt taxeringen egna all den möda och sorgfälliga pröfning, som skifteslagets vidsträckta och till beskaffenheten högst olika ägor kunde påkalla, och i sammanhang dermed taga i betraktande de särskilda skiftenas läge, för att derefter i möjligaste måtto undanrödja de oformligheter, som i öfverklagade delarne af skiftesläggningen förefunnos, så hade ägodelningsrätten, efter besigtning å marken, genom beslut påföljde dag yttrat, att som ägodelningsrätten hos sig stadgat den öfvertygelse, att ändringar i skiftesplanen erfordrades, och desse blifvit till beskaffenhet och omfång provisionelt bestämde, ägodelningsrätten ansåg nödigt, att före målets afgörande den sålunda ifrågasatta förändrade planen blefve, med tillämpning af de utaf ägodelningsrätten beslutade gradförändringar, uträknad af ofvannämnde rätten biträdande landtmätare, hvilken tillika öfver lämpligheten af förändringarne borde afgifva utlåtande, hvarefter ägodelningsrätten ville målet företaga; och skulle emellertid de klagande delägarne förskottsvis utbetala kostnaderne för rättens sammanträde med uppgifne belopp till rättens ordförande och ledamöter samt biträdande landtmätaren och skiftesmannen.
s. 709 Sida 709 i årgången börjar här
Omförmälde uppdrag verkställdes af biträdande landtmätaren, hvilken uträknade den nya skiftesläggningen och i afgifvet utlåtande tillstyrkte dess antagande. För besväret härvid fordrade han i ersättning, enligt räkning, 775 riksdaler 14 öre rmt.
Den 24 April 1863 sammanträdde ägodelningsrätten ånyo och meddelade hufvudsakligt utslag, deri föreskrefvos åtskillige förändringar såväl i gradering och skiftesläggningen, som ifråga om ersättning för häfd och rörande utflyttningskostnaden. Beträffande kostnaderne i målet, förpligtades skifteslaget att gälda dem, som af ägodelningsrättens två sammanträden uppkommo, hvaremot Zettergren hänvisades att för utbekommande af fordrad ersättning för sin på målets utredning använda möda och tidspillan tillställa skifteslaget en med behörig besvärshänvisning försedd räkning, hvilken delägarne lemnades öppet att i laga ordning klandra efter befogenhet.
En delägare fullföljde hos K. Μ. underd. besvär öfver ägodelningsrättens beslut. Han påkallade betydliga ändringar deri. I fråga om kostnaderne yttrade klaganden, att då ägodelningsrätten på hans yrkande meddelat åtskillige ändringar i skiftet, han åtminstone bordt befrias från deltagande i kostnaden för ägodelningsrättens sammanträden; att förrättningsmannen, enär skiftet måst af ägodelningsrätten omarbetas, icke bordt tillerkännas ersättning för sin inställelse vid sammanträdena, samt att det ingalunda kunde åläggas skiftesslaget att ersätta biträdande landtmätaren den af honom fordrade dryga godtgörelsen, helst det tillkommit ägodelningsrätten, sedan plan till ny skiftesläggning blifvit uppgjord, att åter förvisa förrättningen till skiftesmannen, som då skolat omgöra skiftet för samma betalning. Klaganden yrkade derföre, att skiftesmannen måtte åläggas godtgöra såväl biträdande landtmätarens ofvanberörda fordran som utgifterna för ägodelningsrätts-sammanträdena; hemställande klaganden tillika, huruvida icke ägodelningsrätten oriktigt förfarit, då den, undandragande sig pröfningen af biträdande landtmätarens ersättningsanspråk, hänvisat till särskild rättegång derom.
s. 710 Sida 710 i årgången börjar här
Sedan vederbörande blifvit horde i anledning af besvären och nedre revisionen uti afgifvet underd. betänkande, med tillägg af ett par angifne förändringar, tillstyrkt fastställelse af ägodelningsrättens utslag, föredrogs målet i Högsta Domstolen den 30 Maj 1864, dervid, beträffande sjelfva saken och kostnaden för ägodelningsrättens sammanträden, K. Μ. ej fann skäl göra, ändring i öfverklagade utslaget; dock att. vid ärendets förnyade handläggning af landtmätaren och gode männen, borde iakttagas, dels att nödig utfartsväg för en lott utlades på af K. Μ. föreskrifvet sätt, och dels att fullständig liqvid delägarne emellan öfver de ersättningar för vanhäfd och utbyte af odalåker mot cirkulations- eller nyodlad jord, som efter stadgade grunder borde utgå, blefve uppgjord. Hvad angick frågan om biträdande landtmätaren Zettergrens anspråk på godtgörelse för sin pa målets utredning använda möda och tidspillan, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Iggeström, Cramér och Adlercreutz) skäligt att vid ägodelningsrättens yttrande härom låta bero. Justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist och Wretman deremot yttrade: att ehuru ägodelningsrätten icke bordt undandraga sig pröfningen af Zettergrens ersättningsanspråk, likväl och då ägodelningsrättens beslut, hvarigenom denna fråga blifvit till särskildt utförande vid allmän domstol hänskjuten, emot öfrige delägarne vunnit laga kraft, läto justitieråden vid ägodelningsrättens yttrande härutinnan bero; dock att tiden, inom hvilken klaganden ägde att emot Zettergrens arvodesräkning anställa klander, skulle, derest sådan räkning redan blifvit till delägarne öfverlemnad, räknas från den dag, målet i Högsta Domstolen pröfvades.