Angående sysslomans i konkurs behörighet att, då han ej sjelf år fordringsägare, utan borgenärers särskilda uppdrag erlägga vad emot konkursdom i fråga om sökt boskilnad.
12 oktober 1864
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 765–767 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 765–767 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 12 Oktober 1864»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom beslut den 28 Mars 1861 hade Westra Göinge häradsrätt försatt i konkurstillstånd åboen Pehr Göransson och hans hustru Svenborg Tufvesdotter samt utfärdat offentlig stämning å deras samtlige borgenärer. Till god man för Svenborg Tufvesdotter hade uppå hennes ansökning förordnats Ola Persson i Sonaboda.
På inställelsedagen i konkursen yrkade uti ingifven skrift Svenborg Tufvesdotter och hennes gode man, att, enär Pehr Göransson, genom spel och dryckenskap samt slösaktigt lefnadssätt i öfrigt, åsamkat boet den gäld, som föranledt makarnes obestånd, utan att Svenborg Tufvesdotter deraf haft någon nytta eller del, Svenborg Tufvesdotter, som, förr än hon trädde i äktenskap med Pehr Göransson, gemensamt med honom inköpt To mantal N:o 1 Olastorp, måtte berättigas att från afträdda tillgångarne undanskifta hälften af nämnde fastighet. Detta yrkande bestreds af samtlige närvarande borgenärer, tretiofyra till antalet. Till syssloman i boet utsågos länsmannen F. W. Wannholm, som ej var fordringsägare, samt en bland borgenärerna, Nils Troedsson i Matberga.
s. 766 Sida 766 i årgången börjar här
Enligt Svenborg Tufvesdotters begäran att få höra vittnen till bestyrkande af mannens slöseri och dryckenskap, uppsköts målet till annat ting. Dervid tillstädesvoro sysslomannen samt en af öfrige borgenärerna, och fingo jemväl sysslomännen höra vittnen derom, att boets obestånd tillkommit lika mycket af hustruns oförstånd som af mannens. Den 4 Augusti 1862, a tredje tinget efter inställelsedagen, meddelade häradsrätten dom i konkurstvisten, hvarigenom, på anförde skäl samt med åberopande af 11 kap. 4 § Giftermålsbalken, Svenborg Tufvesdotter förklarades berättigad att undanskifta J, mantal af ifrågavarande hemman, så att samma hemmansdel ej finge användas till gäldande af de i konkursen fastställda fordringsbeloppen, äfvensom hon frikändes från att med den egendom, som kunde henne genom arf, gåfva eller annorledes tillfalla, ansvara för den gäld, som tillkommit under äktenskapet innan boskilnadsansökningen till rätten ingafs.
Emot berörde dom erlades vad af länsmannen Wannholm, i egenskap af boets syssloman, och på grund af detta vad fullföljdes saken i Skånska hofrätten af 30 oprioriterade borgenärer, hvilka yrkade upphäfvande af häradsrättens dom i fråga om boskilnaden, så att all makarnes egendom måtte få användas till skuldernas gäldande.
Hofrätten yttrade i dom den 10 Juli 1863: Emedan förevarande tvistemål icke kunde hänföras till sådana, konkursbo rörande förvaltningsfrågor, deri syssloman vore berättigad att, utan särskild fullmakt, föra borgenärers talan, samt länsmannen Wannholm icke, så vidt visadt vore, af borgenärerne fått uppdrag att för dem i målet erlägga vad, och ej heller vid häradsrätten för borgenärerna innehaft sådant fullmäktigskap, att Wannholm på grund deraf, enligt 15 kap. 7 § Rättegångsbalken, ägt rätt att deras talan emot häradsrättens dom genom vad förvara, fann hofrätten omförmälde borgenärers talan icke kunna till pröfning upptagas.
Två ledamöter voro från beslutet skiljaktige och ansågo frågan vara af den för samtliga borgenärerna gemensamma beskaffenhet, att desse måtte förklaras berättigade, att på det af sysslomannen erlagda vad fullfölja talan i saken, hvadan
s. 767 Sida 767 i årgången börjar här
desse ledamöter funno ändringssökandet böra till pröfning upptagas och voro beredda att hufvudsakligt yttrande meddela.
De i hofrätten klagande borgenärerna fullföljde, efter nedsatt revisionsskilling, underd. ändringssökande hos K. Μ. och yrkade att, med upphäfvande af hofrättens dom, saken måtte varda visad åter till nämnde rätt,
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Asplund och t. f. revisionssekreteraren J. F. von Sydow) hemställde i underd. betänkande den 3 September 1864, att K. Μ., med afseende å frågans beskaffenhet, måtte finna sysslomannen hafva varit behörig att å borgenärernas vägnar erlägga, vad emot häradsrättens dom; i följd hvaraf och då borgenärerna sedermera i hofrätten vederbörligen fullföljt talan, K. Μ. torde, med undanrödjande af hofrättens dom, visa målet åter till hofrätten, som skulle hafva att detsamma, för pröfning i sjelfva saken, på anmälan ånyo företaga och dermed efter lag förfara.
T. f. revisionssekreteraren Östergren ville för sin del hemställa om fastställelse af hofrättens dom.
Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 6 i nyssnämnde månad biföllo Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Qvensel, Cramér, friherre Leuhusen, Bolin och Rabe) den af t. f. revisionssekreteraren Östergren yttrade mening.
Justitierådet Wretman biföll underd. betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 12 Oktober 1864.