Naumanns tidskrift 1866 s. 323

Skiftesstadgan)!

Uppå ansökning af Nils Andersson och Per Andersson, såsom delägare i Gusselhytte by i Lindes socken af Orebro lån, förordnades vice kommissionslandtmåtaren R. Rubin att förrätta laga hemmansklyfning å 1 mantal N:o 3 i nämnde by.

Vid förrättningens företagande den 27 April 1863, hade samtlige skiftesdelägarne, utom bemålde Nils och Per Andersson, under påstående, att deras hemmansdelar om tillsamman |:dels mantal förut voro genom bestämda och formliga gränser skiljda från hemmanets ôfriga ågor, bestridt att i förrättningen ingå, hvaremot Nils Andersson och Per Andersson, för tillhopa g:dels mantal, påyrkat förrättningens fortgång.

Det upplystes, att byns ågor blifvit år 1810 hemmansnumren emellan skiftade, och att en till N:o 3 hörande s. k. »hopateg» genom ett den 16 Oktober 1850 fastståldt laga skifte delats emellan A:dels och 2:dels mantal af berörde nummer.

Förråttningsmånnen afgåfvo derpå det utlåtande: att då delågarne inom ifrågavarande hemman ej kunnat förete några handlingar, som visade huru hvar och en af deras hemmansdelar blifvit utbrutne, och den öfver skifteslaget upprättade enskifteskarta endast upptoge delning helhemmannen emellan, funno förråttningsmånnen, med stöd af k. kungörelsen den 29 November 1861, hinder icke möta för Nils Andersson och Per Andersson att få sina ågor så i in- som afrösningsjord ur hemmanet utbrutne; och som sådant ej kunde verkställas utan att hela hemmanet i skif-

s. 324 Sida 324 i årgången börjar härKopiera citering

tet inginge, förklarade förråttningsmånnen, att hela hemmanet N:o 3 skulle i skifte ingå.

Detta utlåtande, som godkåndes endast af Nils Andersson och Per Andersson, understålldes derföre Lindes och Ramsbergs bergslags ågodelningsråtts pröfning, och dervid företedde brukspatronen Sundström, hvilken ågde 35:dels mantal i hemmanet, landtmåteriprotokoll för den 13 December 1847 och den 3 April 1848, enligt hvilket protokoll landtmåtaren Roberg då haft förordnande att förråtta laga skifte inom hemmanet Ao 3 Gusselhytte, men att denna förråttning blifvit bestridd af de flesta delågarne, hvilka åberopat dels delningsbeskrifning till ett år 1816 verkståldt storskifte å skogsmarken till N:o 3, som då delats i 5 lotter, dels ock en storskifteskarta af år 1813 öfver hemmanets inâgor; dock syntes ingendera af dessa förrättningar hafva blifvit faststålld; men landtmåtaren och gode månnen hade likvål förklarat, att de emot åtskillige delågares bestridande icke funno skål att bevilja laga skifte i ett sammanhang öfver hela hemmanet N:o 3, utan skulle det år 1813 å inågorna och det år 1816 å utågorna förråttade storskifte åga bestånd; och som detta beslut godkåndes af samtlige delågare, hade ifrågasatta skiftet då blifvit inståldt.

Vid ågodelningsråtts-sammantrådet upplystes jemvål, att Nils Anderssons och Sundströms hemman, tillsamman 1 mantal, förut varit i en persons ågo, hvilken den 20 Augusti 1856 försålde till Sundstöm ^<:dels mantal efter en i köpekontraktet beskrifven, vid tillfållet utstakad och rörlagd gråns; hvarjemte delågarne medgåfvo, att fastståldt storskifte å hela Gusselhytte by funnes.

Ägodelningsrätten meddelade utslag den 5 September 1863: Då fastståldt skifte inom hemmanet N:o 3 icke förefunnes utom i afseende på 1o:dels mantal, som åren 1849 och 1850 till en del undergått laga skifte, fann ågodelningsråtten hinder icke möta för verkställande af sådan ågoutbrytning, som med k. kungörelsen den 29 November 1861 öfverensståmde, dervid någon rubbning i förut verkståldt laga skifte icke kunde medgifvas.

s. 325 Sida 325 i årgången börjar härKopiera citering

Sundström, jemte två andra delägare, fullföljde underd. besvär hos Kongl. Maj:t. På grund af de åren 1813 och 1816 hemmanet öfvergångna storskiften samt det af landtmåtare och gode mån år 1848 gjorda laga kraftvunna förklarande, att nytt skifte i N:o 3 ej kunde åga rum, yrkade de att ny delning ej måtte medgifvas; men om sådan, detta oaktadt, ansåges böra ske, anhöllo de att den måtte utsträckas till laga skifte öfver hela, byn, så att klaganderne finge sin tillbörliga andel i hela byns jord, och behörig faststållelse vinnas, på det klaganderne för framtiden måtte blifva förskonade från de ofta återkommande förråttningarne, hvilka ej ågde längre bestånd ån de utarbetades.

Nedre revisionen yttrade i underd. betånkande den 2 April 1864: att som klaganderne bestridt förrättningens fortgång på den grund, bland annat, att deras hemmansdelar voro genom tydliga och bestämda grånser skiljde från öfrige delägares lotter, samt Nils Andersson och Per Andersson deremot icke ens påstått, ån mindre visat, att den hemmanet N:o 3 tillhörande jord helt och hållet eller till någon del vore i delågarnes gemensamma ägo; alltså och då det förhållande, som, enligt 12 kap. 17 §. Skiftesstadgan, sådan den lydde i k. kungörelsen den 29 November 1861, beråttigade till utbrytning af hemmansdel, utan att laga skifte skulle ifrågakomma, sålunda hår icke vore för handen, tillstyrkte nedre revisionen i underd., att K. M. måtte förklara, att klaganderne icke för nårvarande, emot sitt bestridande, kunde förpligtas att med sina ågor uti en sådan utbrytningsförråttning ingå; Nils Andersson och Per Andersson dock deraf obetaget att genom stämning till vederbörlig domstol anhångiggöra och utföra sitt påstående, att de grånser, efter hvilka klagandernes hemmansdelar brukades, skulle ogiltige förklaras, och hela hemmansnumrets jord för samfållig anses, samt att, efter det en sådan råttegång blifvit genom laga kraftvunnet utslag afgjord, ansökningen om skifte förnya efter befogenhet.

Vid årendets föredragning i Högsta Domstolen den 12 i samma månad blef, på de af revisionen anförde skål, det

s. 326 Sida 326 i årgången börjar härKopiera citering

underd. betänkandet gilladt, så vidt derigenom tillstyrktes, att K. M. måtte förklara, det klaganderne icke för nårvarande emot sitt bestridande kunde förpligtas att med sina ågor uti den af ågodelningsråtten stadgade utbrytningsförråttning ingå.