Naumanns tidskrift 1866 s. 326

Efter vederbörligt förordnande och med gode mäns biträde, företog kommissionslandtmåtaren H. Bellander den 15 Juni 1863 laga skifte å alla ågorna till Wiks by i Söderberkes socken och Stora Kopparbergs lån, om Bi-dels mantal, deraf 1112:dels mantal lydde under Billsjö hytteverk och masugn samt återstoden var fördelad emellan tolf åboer.

Bruksägaren T. Heijkensköld, såsom disponent af Skinnskattebergs bruk och derunder lydande Billsjö hytteverk med dess hemman i Wiks by, bestridde skiftets fortgång, under åberopande af dels en åren 1784, 1785 och 1786 uppråttad, den 11 Februari 1794 af Söderberkes häradsrätt fastställd karta öfver Billsjö hytteverks inågor och skog med underlydande torp och hemman för ej mindre hytteverksågarnes skatt i Wiks by, ån åfven åtskilliga från åboer derstådes till Billsjö hytta försålda skogstrakter, dels Kongl. Maj:ts den 23 Augusti 1844 meddelade utslag, utvisande att, i anledning af åtskillige åboers i Wik ansökan om laga skifte å skogsmarken till berörde by, Kongl. Maj:t af anförda skål och i förmågo af k. brefvet till kon. befallningsh. i Stora Kopparbergs lån den 13 Juli 1836, förklarat hytte-

s. 327 Sida 327 i årgången börjar härKopiera citering

verksågarne emot sitt bestridande icke kunna åläggas att för Billsjö hytteverk eller sina andelar i Wiks skogsmark uti det derå sökta laga skifte ingå, dels karta och handlingar, tillhörande ett åren 1822 och 1823 å inågorna samt en del af utmarken förråttadt, den 27 September 1824 stadfåstadt storskifte med derå sedermera verkställd skiftesjemkning, dels ock ett af Kongl. Maj:t den 28 Oktober 1853 gifvet utslag, hvarigenom blifvit beståmdt, att då sökt laga skifte å byns inågor icke, emot stadgandet i ofvannåmnda k. bref och hytteverksågarnes bestridande, kunde verkställas.

Enår sålunda hytteverkets och dess hemmans skogsmark vore för alla tider afsöndrad från byemännens skog, motsatte Heijkenskjöld sig allt skiftande af skogen, men ville i afseende på laga skifte å inägorna gå byemånnens önskningar till mötes, om han ej vore förvissad, att byemånnen dermed ingalunda funno sig tillfredsställda.

1 anledning håraf meddelade landtmåtaren och gode månnen den 16 Juni 1863 utlåtande af följande innehåll: Som förråttningsmånnen vid undersökning å marken funnit jorden vara af den jemförliga beskaffenhet, att sammandragning af de flera spridda ågolotterna kunde verkställas samt genom ett nytt, ordentligt skifte ägorna komma att erhålla en för deras skötsel lämpligare indelning; alltså och i betraktande af, att Kongl. Maj:ts utslag den 23 Augusti 1844 uttryckligen stadgade, att 1786-års förrättning icke innefattade egenskapen af lagligt storskifte, — att 1836-års k. bref, hvarpå ej mindre nyssnämnde ån 1853-års utslag grundades, numera vore genom k. kungörelsen den 18 Februari 1859 till all verkan upphåfdt, hvarigenom ock de åberopade utslagen blifvit undanröjde, —• att någon laglig delning af utmarken aldrig ågt rum, — att vid verkställda delningen af inågorna blifvit intagen vissa jordägares skogsmark, hvarå skatt sedermera blifvit lagd, utan att skogsmark derefter lemnats for den skatt, hvarmed hemmansdelen sålunda blifvit höjd, hvilken åtgård vål vore stridande mot »både lag som varit och lag som år», — att å skogskartan funnos afmåtta och

s. 328 Sida 328 i årgången börjar härKopiera citering

i beskrifningen upptagna 122 tunnland 6 kappland vassar, hvilka icke saknade värde såsom skogsmark, utan att upplysas kunde hvilken eller hvilka till desamma voro ågare, och att 12 kapitlet Skiftesstadgan föreskrefve, att vid laga skifte all skifteslagets mark skulle i delningen ingå, förklarade förråttningsmånnen, att i skiftet borde intagas alla de å 1786 års karta affattade ågor med undantag af två angifne skogstrakter.

Då Heijkenskjöld ej åtnöjdes med detta utlåtande, blef detsamma underståldt Söderberkes bergslags ågodelningsråtts pröfning; och vid dess sammantråde inom skifteslaget i följd håraf, anförde Heijkenskjöld: att 1859-års k. kungörelse ej kunde afse sådana speciella fall, som genom domstols beslut förut voro afgjorda, och hade således ej upphåft Kongl. Maj:ts utslag af 1844 och 1853, helst det förra hufvudsakligen grundade sig på 1786-års delnings fördelaktiga beskaffenhet. Förmånligare skifte å inågorna kunde ej heller ske; och åfven utmarken vore så vål delad som beskaffenheten medgåfve. Syftemålet med hela förrättningen vore också ej att få ett redigt skifte, hvaraf förmånerne icke skulle motsvara kostnaderne, utan just att frånvinna hytteägarne en stor del af den skog, de från åldre tider genom köp sig förvårfvat, hvartill byemånnen ansågo skifte vara den råtta utvågen, ehuru sådant, efter Heijkenskjölds förmenande, ej kunde vinnas utan genom laga råttegång. Om också 1786-års förrättning icke kunde anses såsom storskifte, hade dock delågarne vid 1822-års skifte å inågorna öfverenskommit, att vid den förut verkställda skogsdelningen skulle förblifva, hvarigenom denna delning iklådt sig egenskapen af storskifte. Skiftesmannen hade uti ifrågasatta förråttningen indragit icke allenast Wiks bys jord utan åfven hemmanet Billsjö, som icke tillhörde Wiks skifteslag, utan ursprungligen vore upptaget på en kronoallmånning. Detta hemman borde åtminstone vara befriadt från skifte.

Ägodelningsrätten resolverade derpå genom utslag den 31 Augusti 1863: Enår Kongl. Maj:t genom sårskilds, den 23 Augusti 1844 och den 28 Oktober 1853 meddelade ut-

s. 329 Sida 329 i årgången börjar härKopiera citering

slag förklarat, dels att ågarne af Billsjö hytteverk, emot sitt bestridande, icke kunde ålåggas att för nämnde hytteverk eller sina andelar i Wiks bys skogsmark uti derå sökt laga skifte ingå, dels ock att laga skifte å Wiks bys inågor icke kunde, emot stadgandet i k. brefvet den 13 Juli 1836 och Billsjö hytteverksågares bestridande, bifallas utan att det redan verkställda storskiftet skulle tjena till efterrättelse, förklarade ågodelningsråtten, att hytteverksågarne icke heller nu kunde förpligtas att för sina ågor i Wiks by uti ifrågasatta skifte ingå.

Håröfver anförde öfrige byemånnen underd. besvår hos Kongl. Maj:t och yrkade på grund af 1859-års k. kungörelse att, med upphåfvande af ågodelningsråttens utslag, förråttningmånnens utlåtande måtte varda bifallet.

Sedan Heijkenskjöld blifvit öfver besvären hörd, afgaf nedre revisionen betånkande den 2 April 1864: Enår det i k. brefvet den 13 Juli 1836 meddelade stadgande, att de i Stora Kopparbergs lån verkställda stor- eller byelagsskiften icke fingo rubbas utan delågarnes enhälliga öfverenskommelse, upphâfts genom k. kungörelsen den 18 Februari 1859, hvarigenom i stållet blifvit föreskrifvet, att skiftesstadgan den 4 Maj 1827 jemte deri sedermera beslutade förändringar skulle med vissa undantag, som i förevarande fall ej voro för handen, tillämpas åfven vid skiften inom nämnda lån; funne nedre revisionen hvarken den omståndighet, att Wiks by undergått storskifte eller annan dermed jemförlig delning, eller de af Kongl. Maj:t den 23 Augusti 1844 och den 28 Oktober 1853 meddelade, endast på förstberörde kongl. bref grundade utslag numera utgöra hinder för fortgången af det sökta laga skiftet; men då bruksägaren Heijkenskjöld hos ågodelningsråtten påstått, att Billsjö hytteverksågare jemvål på andra grunder borde befrias från deltagande i laga skifte inom Wiks by eller detta åtminstone i betydlig mån inskrånkas, samt ågodelningsråtten, vid den utgång, målet der fått, hårom icke sig yttrat, tillstyrkte nedre revisionen i underd., att K. M., som icke torde vilja sistnämnda påstående omedelbarligen till pröfning upp-

s. 330 Sida 330 i årgången börjar härKopiera citering

taga, måtte finna skäligt att, med upphäfvande af ågodelningsråttens utslag, visa målet åter till bemålde rått, som skulle hafva att detsamma ånyo företaga och, efter det hytteverksågarne lemnats tillfälle att utveckla de öfriga skål, de kunde hafva att åberopa till stöd för sitt påstående om skiftets inställande eller inskrånkning, samt alla de på frågans bedömande inverkande förhållanden blifvit noggrannt utredde, öfver omförmålda påstående, såvidt det lagligen utgjorde föremål för ågodelningsråttens pröfning, meddela nytt utlåtande samt med målet i öfrigt enligt lag förfara, utan hinder af ågodelningsråttens förra, nu undanröjda utslag.

Vid målets föredragning i Högsta Domstolen den 12 i sistnämnda månad och år, blef underd. betänkandet bifallet.