Naumanns tidskrift 1866 s. 371

Uti en den 7 Januari 1863 utfärdad handling förband sig Skomakaren A. N. Weidel att, i händelse genom kommissionären Georg Wilsons tillgörande köpare anskaffades till egendomen Österby jemte inventarier, vid köpekontraktets underskrifvande utbetala till Wilson eller ordres en procent af den i kontraktet öfverenskomna köpeskillingen.

I November 1863 stämde Wilson till rådstufvuråtten i Stockholm Weidel och yrkade, att då i följd af åtgärder, som Wilson för anskaffande af köpare vidtagit, egendomen blifvit försåld, Weidel måtte varda ålagdt att till Wilson utgifva den honom på grund af nämnde förbindelse tillkommande provision med 520 rdr rmt.

Wilson anförde, att han anskaffat en spekulant på Österby gård, nemligen en possessionat vid namn Berg, men att Weidel ej med honom kunnat träffa slutlig öfverenskommelse, hvadan ock icke något köp kommit till stånd; samt att sedan emellertid Weidel nedsatt priset å egendomen, Wilson derom underrättat Berg, hvarefter ock denne köpt egendomen för ett pris af 52,000 rdr rmt. För att visa, det icke Wilson varit vållande dertill att köpet med Berg första gången ej blef af, företedde Wilson ett af Berg till Wilson den 8 Mars 1863 aflåtet bref af innehåll, att då affären sagde dag emellan Weidel och Berg skulle afgöras, Weidel vägrat ingå på den förut bestämda garantien för 250 tunnland inägor; och att som detta varit ett af Berg beståmdt oeftergifligt vilkor för köpet, hela affären förfallit, hvarom Berg velat underrätta Wilson.

Weidel genmälde: Wilson hade vål lemnat anvisning å Berg såsom köpare, men ej lyckats åstadkomma någon försäljning, såsom ock Bergs nyssberörde bref utvisade. Sedan

s. 372 Sida 372 i årgången börjar härKopiera citering

således all skyldighet för Weidel att infria förbindelsen till Wilson upphört, vånde sig Weidel till Bergs affårsombud, vice håradshöfdingen August Rundqvist, genom hvars bemedling köpet med Berg uppgjordes, sedan priset å egendomen blifvit nedsatt från 60,000 rdr till 52,000 rdr. För detta besvår hade Weidel godtgjort Rundqvist genom infriande af en förbindelse, som Weidel den 30 Juli 1863 till Rundqvist utgifvit.

I målet hörde vittnen beråttade, på sått hår nedan sågs.

Possessionaten Berg uppgaf, att han tidigt på våren 1863 å Wilsons kontor erhållit upplysning, att Österby vore till salu, i anledning hvaraf Berg rest dit och besett egendomen, hvarefter och sedan han förklarat sig villig att i saken underhandla, han af Wilson erhållit ett af denne uppgjordt koncept till köpekontrakt, deri priset för egendomen med inventarier varit upptaget till 65,000 rdr. Då det emellertid sedermera befanns, att karta till egendomen ej funnes, att Weidel ej ville ikläda sig garanti för den uppgifna ågovidden, och egendomens papper voro i ett ofullständigt skick, afbrötos alla underhandlingar, och Berg började se sig om efter annan egendom. På försommaren samma år fick Berg, under det han vistades i Småland, bref från håradshöfdingen Rundqvist, hvilken bitrådt Berg med att granska handlingarna rörande Osterby egendom. Uti detta bref underråttades Berg af Rundqvist, att Weidel nedsatt priset å* Österby. På samma bref svarade ej Berg. Men då han i början af Augusti månad kom till Stockholm, fick han genom Rundqvist anbud att köpa Österby, då ock köpet kom till stånd. Efter återkomsten till Stockholm besökte Berg vid flera tillfållen Wilson på dennes kontor, dervid Berg erhöll underrättelse att Weidel nedsatt priset å egendomen. För sin del ansåg Berg köpet hafva kommit till stånd genom Rundqvists åtgöranden.

Kon torsskrifvaren Gjerling, som varit anställd på Wilsons kontor, beråttade: En dag i början af år 1863 kom Weidel på Wilsons kontor och uppdrog åt Wilson att be-

s. 373 Sida 373 i årgången börjar härKopiera citering

sörja om försäljning af Österby, hvarvid Weidel utfärdade förenämnde förbindelse och erhöll formulår till beskrifningsintrument öfver egendomen. Bland andra spekulanter, för hvilka beskrifningen och handlingarna angående egendomen visades, var possessionaten Berg, som ock började underhandlingar med Weidel angående egendomens inköpande. Tillika uppsattes koncept till köpekontrakt för att underställas pröfning af håradshöfdingen Rundqvist, såsom Bergs faders affårsombud. Något köp kom dock icke till stånd, emedan Weidel vågrade att utlästa någon garanti för egendomens areal. Wilson vidtog åtskilliga åtgårder för att bringa åganderåttshandlingarna rörande Österby i komplett skick, såsom att han i general-Iandtmåterikotoret »begärde» få utlösa kartor till egendomen samt »afsände bud» till vederbörande kronofogde för att afhemta åtskilliga der förvarade inteckningshandlingar. Åfven efter det underhandlingarna afbrutits, besökte Berg flera gånger Wilson, från hvilken, såvidt vittnet visste, Weidel ånnu ej återtagit uppdraget rörande försäljningen af Österby.

Vice håradshöfdingen Rundqvist beråttade: att han tidigt på våren 1863 anmodades af possessionaten Berg att hjelpa.honom vid afslutande af köpet om Österby. Vittnet fann åganderåttshandlingarna för egendomen, hvilken flera gånger inom kori tid ombytt ågare, vara mycket ofullständiga. Flera råttegångar om egendomen hade utförts, utan att der fanns något bevis om deras utgång. De inteckningar, som ej kunnat gåldas med köpeskillingen vid en någon tid förut skedd exekutiv auktion å egendomen, voro ej dödade. Sedan emellertid alla dessa stötestenar, genom af vittnet lemnade föreskrifter, blifvit af Weidel undanröjda, återstod dock att der icke fanns någon karta öfver egendomen och att Weidel icke ville garantera ågovidden. Alla underhandlingar afbrötos derföre, - och Weidel tog tillbaka från vittnet alla handlingarna. Omkring en månad derefter eller mera, sedan Weidel låtit ägorna uppmätas af landtmätare, kom Weidel till vittnet och bjöd ut egendomen för lägre pris. Efter det vittnet derom underrättat Berg, men denne af-

s. 374 Sida 374 i årgången börjar härKopiera citering

böjt förslaget att köpa egendomen, erbjöd Weidel vittnet en provision af 500 rdr, om vittnet kunde sålja Osterbytill ett pris, som var lågre ån det först begårda. Berg erhöll underrättelse om både det ena och andra och började ånyo tånka på saken, sedan han kommit till Stockholm. Slutligen uppgjordes affåren genom bemedling af vittnet, som ock uppsatte köpekontraktet och verkställde liqviden af köpeskillingen. Då Weidel uppdrog åt vittnet att sålja Österby, rådde vittnet Weidel att begära åter förbindelsen till Wilson, men Weidel, som förklarade sig befara att Wilson ej skulle bifalla en dylik begåran, svarade, att han ansåg omöjligt att Wilson kunde fordra provision, då han ingenting gjort för att förtjena den.

Kommissionären Boman förmålde, att Weidel på våren 1863 uppdragit åt vittnet att sålja Österby och lemnat vittnet förbindelse å försåljningsarvodet. Kort tid derefter fick vittnet besök af Berg, som uppgaf sig hafva slagit ur hågen den genom Wilson inledda underhandlingen om Österby, emedan åganderåttshandlingarna till egendomen voro ofullståndiga.

Wilson anförde derefter: Det vore erkåndt och styrkt, att Berg å Wilsons kontor erhållit anvisning å egendomen och att, sedan underhandlingar en långre tid derom pågått emellan Berg och Weidel, Berg köpt egendomen. Att vice håradshöfdingen Rundqvist blifvit, i anseende till en mångd tvistiga omständigheter, rådfrågad, och att han af Weidel erhållit betalning såsom juridiskt bitråde, kunde ej inverka på Wilsons rått, likalitet som det förhållande att Weidel i början af affåren begårt mera ån Berg velat betala, någonting som vid dylika transaktioner vore högst vanligt. En måklare skulle sållan utfå sin provision, om derför fordrades, att köparen genast inginge på de framstålda vilkoren. Lika orimligt och stridande mot ordalagen i Weidels förbindelse vore att påstå, det Wilson bordt afsluta köpet för att erhålla provisionen. Derigenom kunde måklaren alltid lått beröfvas sin provision, emedan han ej kunde tvinga sig till att alltjemt blifva anlitad vid fortgången af under-

s. 375 Sida 375 i årgången börjar härKopiera citering

handlingarna om en affår och att närvara vid densammas afslutande. Det vore nog, att Berg genom Wilsons bemedling blifvit inledd på affåren. Då detta skett på Wilsons föranstaltande, måste Wilson anses hafva »anskaffat köpare». På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, yrkade Wilson bifall till karomålet.

Weidel genmälde: Genom de afhörda vittnenas berättelser och Bergs bref till Wilson vore styrkt, att Wilson ej anskaffat köpare till Österby, emedan Berg icke på Wilsons anvisning afslutat köpet, utan tvärtom, efter nära tre månaders fåfäng underhandling, beståmdt afbrutit hela affåren, med förklarande att icke något köp komme att uppgöras. Wilsons anvisning hade således ej medfört något resultat, och hela affåren var afslutad, hvilket ock Wilson uttryckligen förklarat för Weidel. Sedermera hade Wilson, Weidel veterligen, ej haft någon kommunikation med Berg i åmnet, ej heller vidare derom afhandlat det ringaste med Weidel. Först tre månader derefter, eller i Juli, blef genom annan person, som utan Weidels hörande våckt fråga derom hos Rundqvist, Weidels uppmärksamhet fåstad å möjligheten att genom Rundqvist kunna få egendomen såld, och Weidel föreslog Rundqvist att såsom kommissionår för Weidel mot provision sålja egendomen; och egendomen blef slutligen såld genom Rundqvist, såsom Weidels kommissionår, och ej såsom hans juridiska biträde. Sjelfva Weidels förbindelse till Wilson utvisade, så till ordalydelsen som syftningen, att provisionen skulle betalas först vid köpekontraktets underskrifvande, hvilket ovilkorligen förutsatte, att Wilson för att erhålla den utfåsta provisionen skulle ej blott anskaffa köpare, utan ock inleda och genomdrifva köpet samt, såsom ett sakkunnigt, rättskaffens och pålitligt ombud, tillse att alla egendomen rörande handlingar voro i fullständigt och lagligt skick, så att köpet kunde komma till verkställighet, åfvensom uppsatta köpekontrakt och vara med vid köpets uppgörande och kontraktets underskrifvande. I annat fall borde Georg Wilson icke åtaga sig dylik sysslomannabefattning. Vore Wilssons tydning af förbindelsen

s. 376 Sida 376 i årgången börjar härKopiera citering

riktig, skulle Weidel vara skyldig betala provision åfven till två andra s. k. kommissionårer Boman och Hansson, hos hvilka Weidel jemvâl inlemnat beskrifning å Osterby, och der Berg förmodligen åfven fått anvisning å egendomen.

Pådstufvurätten yttrade i dom den 25 Februari 1864: att enår Weidel genom omförmålde förbindelse endast för den håndelse, att genom Wilsons tillgörande köpare anskaffades till egendomen Österby, förbundit sig att vid köpekontraktets undertecknande utbetala en procent af köpeskillingssumman, samt utredt vore, att det köpeaftal, hvilket kommit till stånd, icke genom något Wilsons tillgörande, utan af annan person, blifvit inledt och afslutadt, Wilsons instämda talan icke kunde bifallas.

Wilson vådjade till Svea hofrätt, som medelst dom (beslutad af Assessoren Åkerblom, Fiskalen Poignant och Håradshöfdingen Ahlgren) den 13 April 1865 utlåt sig: att emedan upplyst vore, att kommissionåren Wilson i följd af det honom i Januari månad 1863 lemnade uppdrag att försälja egendomen Österby med inventarier, underrättat possessionaten Berg derom, att egendomen vore till salu, åfvensom lemnat honom tillgängliga upplysningar om egendomen, jemte koncept till köpekontrakt, och med anledning håraf Berg trådt i underhandling med Weidel om inköp af egendomen; ty och som denna underhandling, hvilken, då köp om egendomen skulle emellan Weidel och Berg uppgöras, blifvit af den sednare afbruten derför, att Weidel icke ville iklåda sig ansvarighet för den af honom uppgifna ågovidden, hvarom bevis saknades, sedermera, efter det Weidel låtit genom landtmåtare uppmåta ågorna och hårom underråtta Berg samt erbjuda honom egendomen till nedsatt pris emot det Weidel förut fordrat, blifvit ånyo upptagen och slutats dermed, att Berg i början af Augusti månad nåmnde år af Weidel inköpt egendomen med inventarier för en köpeskilling af 52,000 rdr; alltså och då sålunda, ehuru Weidel låtit, icke genom Wilson utan genom den person, som, innan underhandlingen af Berg afbröts, bitrådt honom med granskning af de till egendomen hörande handlingar, göra

s. 377 Sida 377 i årgången börjar härKopiera citering

Berg nyssnämnde meddelande och uppsätta det emellan Weidel och Berg afslutade köpekontrakt, måste antagas, att genom Wilsons tillgörande köpare till egendomen blifvit anskaffad och att Wilson förty vore berättigad att af Weidel utbekomma det åt Wilson, för sådan håndelse af Weidel i åberopade förbindelsen utfåsta arfvode af en procent af köpeskillingen, blef, med ändring af rådstufvuråttens dom, Wejdel ålagdt att, emot återbekommande af ifrågavarande förbindelse, till Wilson utgifva af honom fordrade 520 rdr rmt.

Ifrån detta beslut voro hofråttsrådet friherre Stiernstedt och assessoren Retzelius skiljaktige och faststållde rådstufvuråttens dom.

Weidel sökte i underdånighet andring i hofråttens dom.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Huss och t. f. revisionssekreterarne Östergren och Fahrceus) hemstållde i underdånigt betånkande den 20 Januari 1866, att Kongl. Maj:t måtte, med upphåfvande af hofråttens dom, pröfva råttvist faststålla rådstufvuråttens beslut.

Saken föredrogs den 24 Januari 1866 i Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Iggeström, Naumann och von Hofstén) biföllo nedre revisionens betånkande.

Justitieråden Cramer, Almqvist och Wretman pröfvade råttvist faststålla hofråttens dom.

Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 7 Mars 1866.