Urminneshäfd och derpå grundad äganderätt till holmar, belägna i hafvet inom området af ett hemman, hvaraf ena hälften blifvit försåldt utan föregången laga delning, påstås uteslutande af ägaren till hemmanets andra hälft.
31 oktober 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 506–508 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 81 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 4 för det här referatet, men referatet börjar på s. 506 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 506–508 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 31 Oktober 1865». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Majoren grefve Carl Posse instämde till Norra Môre häradsrätt rusthållaren Olaus Larsson i Wadstena med påstående: att som vid laga skifte å ägorna till ett fjerdedels mantal frälse Korsgården och ett mantal skatterusthåll Wadstena emellan grefve Posse, såsom ägare af Korsgården och hälften i hemmanet Wadstena, samt Olaus Larsson, såsom ägare af andra hälften i sistnämnda hemman, Olaus Larsson väckt anspråk på andel i åtskilliga af grefve Posse dittillsinnehafde, under N:r 480 till och med 486 samt 492, 493 och 494 å den vid skifte upprättade karta anmärkta holmar, samt skiftet icke kunde afslutas förr ån berörde äganderättsfråga blifvit afgjord, det måtte, derest ej Olaus Larsson styrkte sin förmenta rått till andel i dessa holmar, grefve Posse tillerkännas full ägande- och besittningsrätt till desamma.
Sedan upplyst blifvit, att en del af ägorna till sagde hemman ingått uti ett år 1793 förråttadt storskifte å utmarken på halfön Skäggenås, saint Olaus Larsson bestridt bifall till käromålet, yttrade häradsrätten i dom den 14 Februari 1862: att emedan Olaus Larssons anspråk på andel i omtvistade holmarne grundade sig endast på den förutsättning, att de skulle utgöra en tillhörighet till hemmanet Wadstena, men af de i målet företedda handlingar och hvad i öfrigt förekommit icke kunnat utredas, huruvida berörde holmar af ålder tillhört Korsgården eller
s. 507 Sida 507 i årgången börjar här
Wadstena eller ens någotdera af dessa hemman, helst de hvarken funnos upptagne å den vid ofvannåmde storskifte upprättade karta, eller annorlunda omnämndes i protokollet öfver berörde storskifte, ån att, såsom orden lydde, »holmar och skår skulle förblifva efter gammal häfd»; ty och som grefve Posse och hans företrädare i åganderåtten till Korsgården och halfva hemmanet Wadstena en långre följd af år oqvaldt och oklandradt innehaft holmarne, samt Olaus Larsson medgifvit, att ingen mindes eller af sanna sago visste, att någon annan deraf varit i besittning, förklarades, med stöd af lagens stadgande i 15 kapitlet Jordabalken, grefve Posse på grund af urminnes häfd vara ensam ågare till ifrågavarande holmar.
Efter vad fullföljde Olaus Larsson talan i Götha hofrätt, som i dom den 12 Februari 1864 utlåt sig: att emedan af en den 11 April 1722 uppråttad, uti ett af Olaus Larsson i hofråtten företedt utdrag af Norra Möre håradsråtts dombok för den 13 Juni samma år intagen afhandling inhemtades, att hemmanet Wadstena varit i en ägares hand ånda till dess genom berörde afhandling dåvarande ägaren, lifdrabanten Henrik Ulfvenklou, utan någon föregående laga delning, upplåtit hålften deraf till Anna Katarina Kartman; ty och enår således någon af de holmar, som lågo inom hemmanets område i saltsjön, icke kunnat anses uteslutande tillhöra någon viss del af hemmanet, utan följaktligen måste hafva utgjort hela hemmanets gemensamma tillhörighet, samt denna gemensamhet ej blifvit upphåfd genom de af lifdrabanten Ulfvenklou -vid omförmålda upplåtelse enligt åberopade afhandlingen gjorda beståmmelser i afseende på vidstråcktheten af det område i vissa af hemmanets öfriga ågor, som upplåtelsen medförde; så och då den omständigheten att, efter hvad handlingarna utmärkte, förre ägaren af hela hemmanet fortfarande ensam besutit ifrågastållde holmar och att de således håfdats under hans återstående hålft, hvilket förhållande ostridigt alltjemt sedermera förblitvit oföråndradt, desto mindre kunde för grefve Posse, såsom nuvarande ågare af samma
s. 508 Sida 508 i årgången börjar här
hålft, på sått han förmenat, grundlägga åganderått till holmarne, som det icke blifvit i någon mån ådagalagdt, att ågaren till andra hälften af hemmanet till den förre i laga ordning afstått den rått till holmarne, som af gemensamheten varit en följd, blef, med upphåfvande af håradsråttens utslag, grefve Posses ifrågavarande påstående ogilladt.
Grefve Posse sökte deruti i underdånighet ändring.
I underdånigt betånkande den 28 Oktober 1865 hemstållde Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden och Asplund samt konstit. revisionssekreteraren J. Fr. von Sydow), att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist gilla hofrättens dom.
Saken föredrogs den 31 Oktober 1865 i Högsta Domstolen. Justitieråden Hoffstedt, Iggeström och Naumann biföllo det underdåniga betänkandet, i hvilket slut justitierådet Qvensel instämde på de af hofråtten anförde skål och enår grefve Posse, hvilken i stämningen uppgifvit, att ifrågavarande holmar skulle enskildt tillhöra hans hemmansdelar i Korsgården och Wadstena, sedermera vid utvecklingen af sitt kåromål såväl inför häradsrätten, som hos hofråtten och Kongl. Maj:t, endast i egenskap af ågare till halfva Wadstena gjort anspråk på uteslutande åganderått till samma holmar.
Justitieråden Cramér och Carleson pröfvade råttvist att, med åndring af hofråttens dom, fastställa håradsråttens beslut.
Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 11 December
1865.