Är ersättning, tillagd hustru för inställelse i rättegång efter det hennes och mannens egendom blifvit till borgenärer afträdd, sådan tillgång, att den får tillgripas för betäckande af fordran, bestämd att utgå ur det afträdda boet!
22 juni 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 513–517 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 16 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 83 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 16 för det här referatet, men referatet börjar på s. 513 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 16.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 513–517 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 22 Juni 1865». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I en vid Östra Göinge håradsrått anhängig rättegång emellan bonden Jon Nilsson i Södra Kohlhult, kårande, samt landtbrukaren Kjell Brodd och hans hustru Elsa Brodd, svarande, angående skuldfordran, tillerkände häradsråtten medelst utslag den 20 Juni 1861 Jon Nilsson i råttegångskostnadsersåttning 75 rdr rmt att ur makarne Brodds under berörde råttegång till borgenårers förnöjande aftrådda bo utgå med den rått, som i konkursdomen kunde varda beståmd. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, dit Kjell Brodd fullföljde talan, faststållde genom dom den 16 Januari 1863 håradsråttens utslag och ålade Kjell Brodd att godtgöra Jon Nilssons kostnader i hofråtten med 40 rdr 50 öre.
Uti en vid samma håradsrått af Jon Nilsson anhångiggjord skuldfordringstvist emot urmakaren J. Funderin i Östra Genastorp, hvilken tvist handlades vid 1864-års sommarting, blef i utslag den 14 Juni samma år Elsa Brodd, som af Jon Nilsson kallats för att höras i nåmnda tvist, tillaggd ersättning för instållelsekostnaden med 120 rdr 58 öre, att af Jon Nilsson utgifvas.
Den 25 Juni 1864 ingick Jon Nilsson till kon. befallningshafvande i Christianstads lån och anhöll, att till såkerhet för omförmålda, honom tillerkända ersåttning, utgörande tillhopa 115 rdr 50 öre, qvarstad måtte beviljas å 108 rdr af det Elsa Brodd tilldömda och hos Jon Nilsson utmåtta er-
Tidskrift för Lagstiftn. etc. 3:dje årg. 33
s. 514 Sida 514 i årgången börjar här
såttningsbeloppet. Medelst resolution samma dag beviljade* kon. befallningshafvande den sökta qvarstaden, hvilken länsmannen i orten ägde verkställa. Den 2 derpåföljande Juli belade vederbörande länsman med qvarstad de varor och persedlar till värde af 127 rdr, som den 25 Juni 1864 hos Jon Nilsson blifvit utmätte för gäldande af Elsa Brodds ifrågavarande ersättning 120 rdr 58 öre jemte utmåtningskostnaden.
Håröfver klagade Elsa Brodd i hofråtten. Den fordran, för hvilken Jon Nilsson begärt qvarstad, utgjordes af honom tilldömd rättegångskostnadsersättning i ett mål emellan honom och Elsa Brodds man, hvilken ersättning Jon Nilsson bevakat i mannens konkurs. Då denna ånnu icke blifvit afslutad och således icke afgjordt vore, att deri komme att uppstå brist, kunde Jon Nilsson ej äga rått att väcka anspråk på betalning för brist i sin fordran. Aldraminst borde den Elsa Brodd tillaggda vittnesersättningen kunna med qvarstad beläggas, ty deraf skulle följa, att Elsa Brodd på en främmande ort blefve beröfvad alla medel till underhåll och hemresa. Elsa Brodd yrkade förty, att kon. befallningshafvandes ofvannåmnda resolution måtte upphâfvas. Vid sina besvär fogade Elsa Brodd ett af sysslomannen i hennes och hennes mans konkurs den 6 Juli 1864 utfårdadt bevis, att Jon Nilsson bevakat åtskilliga fordringar, bland andra, 4,936 rdr 12 öre, hvarå den 14 Maj 1862 i utdelning erhållits 1,863 rdr 39 öre, och att af förekomne anledningar slutlig utdelning och redovisning ej kunde ske förrån den 25 Mars 1868.
Uti afgifven förklaring yttrade Jon Nilsson, att de honom tilldömde 115 rdr 50 öre ej hade någon gemenskap med konkursen, utan tilldömts honom i en råttegång, som under konkursen af makarne Brodd fullföljts. Dessa vore naturligtvis skyldiga att betala den gåld, som de på detta sått åsamkat sig, åfven om det ej vore bevisadt, att brist i konkursen uppstode. Enligt ett den 7 Juli 1864 utgifvet bevis af sysslomannen i makarne Brodds konkurs, hade Jon Nilsson på sina i konkursen bevakade fordringar
s. 515 Sida 515 i årgången börjar här
ånnu att fordra 3,071 rdr 73 dre utom den råttegångskostnadsersåttning, som kunde blifva honom tilldömd i skuldfordringstvisten emellan honom och makarne Brodd, och hvilken icke fanns upptagen i liqviden öfver konkursboet. Orsaken, hvarföre ej slutredovisning i konkursen ågt rum, berodde derpå att konkursboet ånnu hade innestående en ringa fordran hos urmakaren Funderin. Då för öfrigt Elsa Brodd ej visat, att Jon Nilssons ifrågavarande fordran blifvit gulden, och, om ån densamma med konkursen kunde anses hafva beröring, konkursdomen ålade gåldenärerna att betala med hvad de framdeles kunde årfva eller förvärfva, yrkade Jon Nilsson, att som annan tillgång hos makarne Brodd saknades, ån Elsa Brodds fordran hos Jon Nilsson, denne måtte, jemlikt 4 kap. 7 § Utsökningsbalken, tillerkännas qvittningsrått, och förty jemvål att kon. befallningshafvandes öfverklagade resolution måtte faststållas.
Elsa Brodd erinrade, att ifrågavarande vittnesersåttning icke vore af beskaffenhet att kunna tillgripas, åfven om Jon Nilssons fordran hos makarne Brodd blifvit honom tilldömd, efter det konkursen blifvit afdömd och slutredovisning för konkursboet verkstålts.
Hofrätten meddelade utslag den 26 Augusti 1864: Enår ifrågavarande, Elsa Brodd tilldömda ersättning för hennes af Jon Nilsson påkallade instållelse vid håradsråtten icke kunde i förevarande mål anses för en sådan tillgång, som ågde tillgripas för skuld, den der ur hennes och mannens förut till deras borgenårer aftrådda bo eller af mannen ensamt bordt gåldas, blef kon. befallningshafvandes öfverklagade beslut upphåfdt. Detta utslag uttryckte hofråttsråden Bergenstråles och Hagermans samt assessoren friherre Wredes vota i saken.
Föredraganden assessoren Lindencrona var af skiljaktig mening och yttrade: att som Eisa Brodd ej ens uppgifvit, mindre visat, att hon genom sökt och vunnen boskillnad befriats från gåldande af det Jon Nilsson tilldömda, hennes och mannens bo vidlådande kostnadsbelopp, samt ifrågavarande henne tilldömda ersättningsbelopp icke vore af beskaffenhet, att densamma enligt lag ej finge till gålds be-
s. 516 Sida 516 i årgången börjar här
talning anvåndas, denne ledamot ej fann skål att i kon. befallningshafvandes beslut göra åndring.
Jon Nilsson sökte i underdånighet åndring i hofråttens utslag. Häradsrättens i konkursen den 20 Juni 1861 meddelade dom, deraf Jon Nilsson företedde ett transsumt, medgåfve icke Elsa Brodd aftrådes- eller boskillnadsförmån, utan förpligtade makarne Brodd att med hvad de framdeles kunde årfva eller förvärfva och med sina personer ansvara för bristen. Af slutredogörelsen i konkursen visade sig, att Jon Nilsson förlorat öfver 3,000 rdr rmt, ehuru förutnämnde, honom i hofråtten tilldömde kostnadsersåttning 40 rdr 50 öre ej blifvit i slutliqviden upptagen eller Jon Nilsson tillgodoförd. Enligt den laga kraftvunna konkursdomen vore således Jon Nilsson beråttigad att för sina oguldna fordringar hålla sig till den Elsa Brodd tillerkända vittnesersättningen. Gåld borde mot gåld qvittas; och då ej någon annan borgenår före Jon Nilsson gjort anspråk på vittnesersättningen yrkades, att qvarstaden måtte förklaras beståndande. Vid sin und. deduktion fogade Jon Nilsson bevis af sysslomånnen i makarna Brodds konkurs, att han på de honom af håradsråtten tilldömda 75 rdr rmt i utdelning erhållit tillhopa 30 rdr 56 öre rmt.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden, Asplund och Östergren) afgaf underdånigt betånkande den 10 Juni 1865: Som Elsa Brodd icke visat, att hon genom boskillnad vunnit befrielse från skyldighet att gålda ifrågavarande Jon Nilsson tilldömda, hennes och hennes mans bo vidlådande belopp, samt den ersåttning, Elsa Brodd af Jon Nilsson fått sig tillaggd, icke vore af beskaffenhet, att den enligt lag ej finge till gålds betalning anvåndas; men af en utaf Jon Nilsson hos Kongl. Maj:t företedd, den 5 November 1864 af sysslomånnen i makarne Brodds konkurs uppgjord slutredovisning och liqvid inhemtades, att Jon Nilsson i afråkning å sin omförmålda fordran fått af konkursmassans tillgångar uppbära sammanlagdt 30 rdr 56 öre; alltså hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl.
s. 517 Sida 517 i årgången börjar här
Maj:t matte pröfva råttvist att, med åndring af hofråttens utslag, på det sått bifalla den i målet gjorda ansökning, att endast så stor del af den, till gåldande af den Elsa Brodd tilldömda ersåttning, hos Jon Nilsson utmåtta egendom, som motsvarade Jon Nilssons återstående fordran 84 rdr 94 öre, måtte belåggas med qvarstad.
Målet föredrogs den 22 Juni 1865 i Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, Qvensel, Berg, von Hofsten och Rabe) biföllo det underdåniga betånkandet.
Justitierådet Adlercreuts fastställde hofråttens utslag.
Justitierådet Naumann yttrade: Ehuru, enligt hvad handlingarne utvisa, Kjell Brodd och hans hustru Elsa Brodd år genom dom i deras konkurs ålagdt att med hvad de framdeles kunde årfva eller förvårfva svara för bristen i den aftrådda egendomen; likväl och som den ersåttning, hvilken blifvit Elsa Brodd tillerkänd, för det hon på Jon Nilssons kallelse nödgats installa sig vid domstol å en från hennes nu varande hemvist aflågsen ort, skåligen icke kan betraktas såsom någon af henne förvärfvad egendom, utan endast utgör betalning för kostnader, hvilka det icke berott på henne att undvika, samt beskaffenheten af en slik godtgörelse, efter min tanka, ingalunda förändras deraf, att den icke blifvit utgifven förskottsvis, utan först efter det resan år verkställd, pröfvar jag råttvist gilla det slut, hvari hofråtten stannat.
Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 5 Juli 1865.