Betydelsen af orden: »ikläda sig betalningsskyldigheten för intecknadt skuldebref».
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 538–541 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsöknings-Balken, nr 10 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 88 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsöknings-Balken, nr 10.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 538–541 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Handelsbolaget under firma L. O. Smitt & C:ni instämde till Stockholms rådstufvurått bruksägaren J. F. Westling med påstående: att som Westling å en af kaptenen L. E. Baumgardt till jägmästaren R. W. Anrep eller ordres den 5 Maj 1858 utfärdad, i frålseskattehemmanet Hörningsnås den 16 derpåföljande Juni intecknad förbindelse att den 14 Mars 1859 betala 5,000 rdr rmt med sex procent årlig ränta tills betalning skedde, den 17 December ststnåmnda år tecknat, att Westling, såsom dåmera ägare till omförmålda fastighet, för ofvannåmnda förbindelse iklädde sig betalningsskyldighet, och derjemte förekomme, att berörde fastighet, som sedermera genom köp öfvergått till landtbrukaren A. “T. Hahr och från denne till annan ägare, hvilken blifvit i konkurstillstånd försatt, å ovilkorlig auktion försålts för en köpeskilling, som, efter det i egendomen förut befintliga inteckningar blifvit guldne, ej förslog till gäldande af förenämnda skuldebrefs innehåll, det måtte alltså Westling, på grund af hans omförmålda ansvarighetsförbindelse, varda ålagdt att till Smitt & C:ni, såsom innehafvare af ifrågavarande skuldebref, genast utgifva dess innehåll 5,000 rdr rmt med ogulden ränta från den 10 Januari 1861.
Westling invände, att då landtbrukaren Hahr, såsom senare ägare till pantförskrifna fastigheten, å skuldebrefvet med bolagets begifvande tecknat åtagande af skulden, Westling måste anses hafva blifvit från sin ansvarighetsförbindelse frikallad.
Rådstufvurätten utlåt sig i dom den 20 Februari 1865: att som otridigt vore, att Westling den 17 December 1859,
s. 539 Sida 539 i årgången börjar här
såsom dåvarande ägare till omförmålda fastighet, iklådt sig betalningsskyldighet för ifrågavarande skuldebref med ränta, som enligt anteckning å skuldebrefvet blifvit erlagd till den 10 Januari 1861, samt den af Westling anmårkta omståndighet, att skuldebrefvet funnes försedt med en af landtbrukaren Hahr sedermera den 17 November 1860 meddelad påskrift, att han, såsom dåmera ågare till förenämnda fastighet, iklädde sig betalningsskyldighet för samma skuldebref, så mycket mindre vore af beskaffenhet att kunna på Westlings betalningsskyldighet inverka, som berörda påskrift icke tillika innehölle, att Westling, i följd af Hahrs åtagande, ifrån ett sådant ansvar befriades, ålades Westling att, emot skuldebrefvets utbekommande, till bolaget genast gälda 5,000 rdr jemte derå löpande sex procent årlig rånta från den 10 Januari 1861, tills liqvid skedde.
Svea hofrätt, der Westling efter vad yrkade åndring, fastställde i dom den 15 Juni 1865 rådstufvuråttens beslut.
Westling fullföljde underd. talan.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Asplund samt t. f. revisionssekreterarne .Adlers och Fà/rræus) hemstållde i underd. betänkande den 14 sistlidne Februari, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist gilla hofråttens dom.
Saken föredrogs den 15 i nyssnämnde månad uti Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, Södergren, Carleson, Wretman och von Hofsten) gillade det underd. betänkandet.
Justitierådet Almqvist yttrade: Enår den af Westling den 17 December 1859 å ifrågavarande skuldsedel meddelade påskrift af innehåll att han, såsom ågare till den för skuldsedeln intecknade egendom Hörningsnås, iklådde sig betalningsskyldighet för samma skuldsedel, efter min uppfattning, icke medför förbindelse för Westling att, sedan han numera upphört att vara ågare till den intecknade fastigheten, för skulden ansvara, pröfvar jag för min del råttvist att, med upphåfvande af domstolarnes beslut, ogilla det emot Westling i saken instämda kåromål».
s. 540 Sida 540 i årgången börjar här
Justitierådet Naumann anförde: »Efter det A. T. Hahr köpt egendomen Hörningsnås, har han den 17 November 1860 å ifrågavarande skuldsedel tecknat, att han, såsom dåmera ågare af denna pantförskrifna fastighet, iklådde sig betalningsskyldighet för samma revers, efter sex månaders föregången uppsågning. Denna påskrift, hvilken, såsom tecknad å originala skuldebrefvet, icke kan anses hafva tillkommit utan samtycke af detsammas dåvarande innehafvare, innefattar, efter min tanka, att Hahr öfvertog den personliga förbindelse, hvilken Westling genom anteckning å samma skuldebref iklådt sig året förut, så att förbindelsen dymedelst öfvergick på Hahr från Westling, hvilken sistnämnde derifrån befriades. På detta sått lårer ock ett dylikt »iklädande» allmånneligen förstås man och man emellan. Att antaga, det Hahr skulle såsom ett slags löftesman iklådt sig förbindelsen endast tillika med Westling, dertill gifver påskriftens lydelse ingen anledning. Annu mindre skulle densamma, efter min tanka, kunna tolkas derhån, att den nye agaren blott med den intecknade egendomen förband sig att ansvara, ty egendomens håftande för gålden år en följd af sjelfva pantekontraktets natur, och påskriften skulle i denna syftning vara alldeles betydelselös. Jag finner alltså Westling hafva blifvit, med samtycke af skuldebrefvets innehafvare, genom oftanåmnda, af Hahr verkställda påskrift frikallad från den honom förut åliggande personliga betalningsskyldighet, hvadan jag icke kan förpligta Westling att skuldebrefvet infria, utan varder, med undanrödjande af domstolarnes beslut, det derom instämda påstående meo voto ogilladt».
Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 15 Mars 1866.
Anm. Af förestående prejudikat torde inses nödvåndigheten att, då ny ågare af fastighet, hvari skuldebref förut blifvit intecknadt, åtager sig skulden såsom sin, dervid ej allenast uttryckligen bestämmes att förre ågaren dymedelst befrias från allt ansvar för samma skuld, utan äfven full-
s. 541 Sida 541 i årgången börjar här
ständig påskrift å skuldbrefvet erhålles af dettas innehafvare, att han till ett slikt öfverflyttande af förre ågarens personliga ansvarsförbindelse lemnar sitt samtycke.