Angående försuten tid för räntas utsökande hos löftesman, som ingått proprie borgen. Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, § 4.
3 juli 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 575–576 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 20 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 95 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 4 för det här referatet, men referatet börjar på s. 575 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 20.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 575–576 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom år utfärdad den 3 Juli 1866»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
E. o. kammarskrifvaren Mauritz Kahn instämde den 9 Januari 1865 till Stockholms rådstufvurått öfversten m. m. Tonnes Oxehufvud med påstående, att han, hvilken tecknat borgen såsom for egen skuld å en af håradshöfdingen C. L. Molin den 19 December 1854 utgifven förbindelse att till notarien Fredrik Bergman eller ordres betala efter tre månaders uppsågning ett tusen riksdaler banko jemte sex procent rånta, tills betalning skedde, måtte förpligtas att till Kahn, såsom innehafvare af berörda skuldebref, hvilket blifvit den 18 April 1864 hos svaranden till betalning uppsagdt, genast utgifva ogulden sex procent ränta å förenämnda belopp för tiden från den 15 Juni 1858 till den lit December 1862.
Svaranden invånde, att enligt skuldebrefvets lydelse råntan årligen var till betalning förfallen, hvarföre och då han ej blifvit inom den i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 bestämda tid för råntan kråfd, han ej ansåge sig skyldig gålda sådan för längre tid ån 12 månader före ståmningsdagen. Ifrågavarande mål hade förut varit anhångiggjordt vid öfverståthållare-embetets kansli, men der förklarats tvistigt.
Rådstufvurätten yttrade, medelst dom den 24 April 1865: att, ehuru ostridigt vore, att svaranden å ifrågavarande skuldsedel tecknat borgen såsom för egen skuld, samt att rånta endast för tre och ett halft år från utgifningsdagen eller till den 19 Juni 1858 blifvit erlagd; likvål och
s. 576 Sida 576 i årgången börjar här
enår rånta vore en afgåld, som, derest icke annorledes blifvit ôfverenskommet, skulle årligen utgifvas, och nyssnämnda skuldsedel icke innehölle något undantag derifrån, samt Kahn icke uppgifvit, ån mindre styrkt, att lagsökning mot svaranden på grund af hans omförmålda borgen blifvit - förrån den 5 Oktober 1864 anstålld, och svaranden sålunda icke inom den tid, som uti 4 § af Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 föreskrefves, blifvit lagsökt för de räntebetalningar, hvilka till betalning förfallit den 19 December 1858, 1859, 1860, 1861 och 1862, förklarades, jemlikt omförmålda förordning, Kahn hafva försutit tiden för utsökande af den å förut omförmålda kapital före den 19 December 1862 upplupna rånta, såsom följd hvaraf kåromålet ogillades.
Svea hofrätt, hvarest Kahn sökte åndring, fastställde i dom den 7 December 1865 rådstufvuråttens beslut.
Skrifvaren Alrik Frithiof Magnusson, såsom innehafvare af Kahns rått, fullföljde underdånig talan.
Uti underdånigt betänkande den 16 Maj 1866 hemstållde Nedre revisionen (revisionssekreteraren Asplund och t. f. revisionssekreterarne Adlers och Fåhroeus), att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist gilla hofråttens dom.
Saken föredrogs den 6 Juni 1866 inför Högsta Domstolen (i nårvaro af justitieråden Hoffstedt, Iggesiröm, Södergren, Cramer, Berg, Almqvist och Carleson), som biföll det underdåniga betånkandet.
Kongl. Maj:ts dom år utfärdad den 3 Juli 1866.