Naumanns tidskrift 1866 s. 577

Länsmannen O. Johansson tilltalade vid Qville häradsrätt Axel Håkan Nicklasson i Lushed och Olof Nestor Niklasson i Kalleby, för det de skola den 27 Maj 1861, i uppsåt att döda, gifvit sin fader Niklas Olsson i Lushed arsenik, hvaraf denne den 2 nåstpåföljande Juni aflidit.

Provinciallåkaren doktor W. A. Ingelsson verkställde den 21 November 1864 besigtning och obduktion å qvarlefvorna af Niklas Olssons ur grafven uppgråfda döda kropp och afgaf utlåtande, i anledning af iakttagelserna vid berörda obduktion och vid kemisk undersökning af magens innehåll, samt förklarade, det Niklas Olssons död förorsakats af förgiftning med arsenik.

Häradsrätten utlåt sig i utslag den 17 Oktober 1865: att genom läkarens utlåtande vore styrkt, att Niklas Olssons död förorsakats af förgiftning med arsenik; att Niklas Olsson, som, enligt hvad vittnena Axel Larsson i Widingen, C. Christensson i Skår och O. C. Forssell i Jored sammanstämmande intygat, Måndagen den 27 Maj 1861 befunnits frisk under en af honom bevistad sockenstämma i Qville kyrka och, jemlikt bemålde Axel Larssons vittnesmål, varit vid vanlig raskhet och liflighet, då de, efter att hafva åtföljts från sockenstämman, åtskiljts på omkring en fjerdedels mils afstånd från Niklas Olssons bostad, fortfarande befunnit sig, enligt Niklas Olssons enkas (de tilltalades stjufmoder Johanna Jonasdotters) af vittnet Carolina Hansdotter Brink i Hjerp Edsten till riktigheten bestyrkta uppgift,

Tidskrift för Lagstiftn. etc., 3 årg, 37

s. 578 Sida 578 i årgången börjar härKopiera citering

vid sin hemkomst samma dag, klockan omkring fyra eftermiddagen, i likadant helsotillstånd; att sedan Niklas Olsson efter hemkomsten ätit af mat, bestående af smör, bröd, mjölk och uppvärmd hönssoppa, som Johanna Jonasdotter på hans begåran framsatt, Niklas Olsson, enligt vittnet Brinks intyg, jemfördt med vittnet Anna Sifversdotters under Stora Svålte berättelse, hastigt insjuknat i häftiga qvåljningar och kråkningar, hvilka, såsom syntes af Brinks och Anders Andreassons under Lushed vittnesmål, fortfarit under påföljande Tisdag och Onsdag, hvarefter Niklas Olsson, som under Thorsdagen och en del af Fredagen kånt sig mindre sjuk, sistnämnda dag på aftonen klagat öfver hetta åt hjertat samt mer och mer försämrats, till dess han på sjette dygnet eller Söndagen den 2 Juni klockan 43 på morgonen aflidit; att genom Johanna Jonasdotters och Brinks upplysningar, som i vissa delar bekräftats af Inger Helena Andreasdotters i Nordby vittnesmål, samt ett af doktor G. Lundgren den 16 Maj 1865 utgifvet bevis (hvilka upplysningar af de tilltalade icke blifvit bestridda, utan tvärtom i det våsendtligaste medgifvits) vore ådagalagdt, dels att Johanna Jonasdotter och Brink, hvilka strax efter Niklas Olsson förtärt något litet af nåmnde soppa, genast insjuknat, Johanna Jonasdotter i symptomer, liknande Niklas Olssons, samt Brink i qvåljningar och hufvudvårk, dels ock att, sedan återstoden af hönssoppan samma dag på qvållen gifvits åt en kalf, som då varit frisk, denne påföljande morgon befunnits mycket sjuk och under förmiddagen störtat, hvarjemte Brink vittnat, att hönssoppan vid anförda tillfället innehållit små hvita gryn af misstänkt beskaffenhet; att häradsrätten af allt detta funne vara styrkt, att Niklas Olsson i nåmnde soppa erhållit det gift, af hvilket han ljutit döden; att flere vittnen obestridt upplyst, det Niklas Olsson den 27 Maj såväl vid sockenstämman och på vågen derifrån som vid sin återkomst hem varit vid sitt vanliga goda lynne; att härtill kommit icke allenast att alla hans närmare bekanta, hvilka blifvit såsom vittnen under ransakningen hörde, intygat, det han aldrig visat någon sinnes-

s. 579 Sida 579 i årgången börjar härKopiera citering

författning som skulle kunna tydas derhån, att han sjelf varit den, som gifvit sig döden, utan åfven att hvarje annan anledning dertill saknats, och att antagandet håraf, hvilket de tilltalade sjelfva förklarat sig anse omöjligt, förutsatte den orimligheten, att Niklas Olsson skulle på samma gång hafva velat utan minsta veterliga åndamål blottställa sin hustrus och sin tjenares lif ; att till följd deraf håradsråtten funne det vara uppenbart, att Niklas Olsson icke sjelf förgifvit sig utan blifvit afdagatagen ; att Johanna Jonasdotters obestridda och af vittnet Brink besannade utsago, att alla personerna i Niklas Olssons hus den 26 Maj på aftonen åtit qvållsvard utaf ofvannåmnde soppa, utan att någon deraf mått illa, gåfve vid handen, att giftet derefter blifvit lagdt i soppan; att vittnet Brink intygat, att under tiden emellan nåmnde qvållsvard och till dess soppan påföljande eftermiddagen spisades af Niklas Olsson, ingen främling besökt hans hus, med undantag af dåmera aflidna fattighjonet Maria Wunsch, som dock icke betrådt det rum, kökskammaren, hvarest soppan varit undansatt, om icke möjligen någon fråmmande varit inne i huset, under det vittnet och vallgossen Hans Jakob Carlsson i Hveberg den 27 Maj eftermiddagen vid pass en och en half timma uppehållit sig i en skoglös backe i nårheten af Niklas Olssons gård för att samla småbrånsle, hvilket Brink dock ansett otroligt, emedan hon från backen haft fri utsigt till huset, och det således icke bordt undgå hennes uppmårksamhet, om någon under tiden dit ingått eller derifrån sig aflågsnat; att, på grund af de upplysningar, som vunnits derigenom att domhafvanden och två ledamöter i nåmnden tagit i betraktande belågenheten af Niklas Olssons gård, håradsråtten funne det vara i högsta grad osannolikt att under vittnet Brinks bortovaro för att samla småbrånsle någon fremmande person i afsigt att verkställa förgiftningen skulle hafva vågat smyga sig in uti Niklas Olssons hus, blottställd för att antingen ertappas på bar gerning af de tilltalade, om hans ankomst skett medan desse funnits qvar i huset och der tagit sin middagshvila, eller ock vid sitt

s. 580 Sida 580 i årgången börjar härKopiera citering

530 Åtal för fadermord genom arsenikförgiftning.

in- eller utgående blifva sedd af dem, om de redan varit utgångna på sitt arbete ej långt från gården, eller af vittnet Brink och vallgossen Carlsson, eller af Johanna Jonasdotter, hvilken ute på fåltet i nårheten af huset varit sysselsatt att mjölka kor, eller af folk i gårdsgrannen August Nilssons nårbelågna bostad, eller af personer, som kunnat fårdas förbi Niklas Olssons manhus på den nåra dervid befintliga, af allmänheten emellanåt begagnade våg, eller af menniskor, som af annan anledning kunnat komma till stället; hvarförutan dels ingen omständighet förekommit, att någon person, som icke hört till huset, vetat hvilken mat som skolat bjudas Niklas Olsson vid hans hemkomst, eller någon funnits, som af vanliga orsaker kunnat drifvas att begå ifrågavarande brott, dels ock de tilltalade sjelfva förklarat, att de saknade anledning tro, att någon annan främmande person ån förrbemålde Wunsch varit i huset under omförmålda mellantid; att af de personer (Johanna Jonasdotter, de båda tilltalade, vittnet Brink och vallgossen Carlsson), hvilka hört till Niklas Olssons hushåll, Johanna Jonasdotter och Brink, enligt hvad redan omnämnts, blifvit, derigenom att de kommit att åta af hönssoppan, till sin helsa blottställda genom samma gift, som dödat Niklas Olsson, och Johanna Jonasdotter, jemlikt Brinks vittnesmål, doktor Lundgrens bevis och de tilltalades medgifvande, varit en långre tid af giftet lidande; samt att ransakningen icke företett den ringaste anledning emot Johanna Jonasdotter, Brink eller Carlsson till misstanka om delaktighet i Niklas Olssons afdagatagande ; hvaremot det låg de båda tilltalade till last, dels att de, hvilka, enligt hvad vittnet Brink upplyst, så sent på våren och vid så vacker väderlek, som ifrågavarande dag, den 27 Maj, brukat, i öfverensståmmelse med hvad ogifta personer af allmogen i orten under liknande förhållanden vanligen iakttogo, hvila middag i ladugården, nåmnde dag, efter det Johanna Jonasdotter, enligt sin af vittnet Brink i viss mån bekräftade utsago, under den gemensamma middagsspisningen kommit att gifva tillkånna, att den ifrån föregående aftonen öfverblifna hönssoppan skulle uppvärmas

s. 581 Sida 581 i årgången börjar härKopiera citering

och gifvas åt Niklas Olsson vid hans hemkomst från sockenstämman, tagit sin middagshvila uti den så kallade dagligstugan och derefter en långre stund varit ensamme i manbyggnaden, derunder de obemårkte kunnat lågga giftet i soppan, dels att, enligt de tilltalades eget vidgående samt vittnet Brinks och utan ed hörde vallgossen Carlssons berättelser, Niklas Olsson under sin sjukdom upprepade gånger beskyllt de tilltalade, hvilka voro hans enda barn, att hafva fôrgifvit honom för att åtkomma hans egendom, och före sin död icke återkallat denna svåra tillvitelse, i sammanhang hvarmed anmärktes, att Niklas Olsson enligt allas intyg varit en redbar man, och att de tilltalade sjelfva förklarat sig anse omöjligt att Niklas Olsson skolat hafva utan beskyllningens återtagande gått sin förutsedda död till mötes, derest han ej inom sig varit viss om beskyllningens riktighet; dels att Brink och Anders Andreasson sammanstämmande vittnat, att de tilltalade visat uppenbar likgiltighet för sin fader under hans plågsamma sjukdom; dels att de tilltalade, oaktadt sjukdomstecknen och fadrens beskyllningar gifvit dem båda anledning att finna råtta beskaffenheten af fadrens sjukdom, samt, hvad sårskildt betråffade Axel Håkan Niklasson, denne kort efter dödsfallet af doktor Lundgren, som varit kallad till den sjuke, blifvit underrättad om dödsorsaken, och af Johanna Jonasdotter, som förnyade gånger beskyllt de tilltalade att hafva afdagatagit Niklas Olsson, uppmanats att henne derför anklaga, likvål underlåtit att för allmänna åklagaren anmåla hvad de vetat rörande Niklas Olssons död och ej heller för annan person uppenbarat sin kånnedom i berörde hånseende; dels att de tilltalade, genom det efter Niklas Olsson bekomna arf, uppgående för hvardera till omkring 7,000 rdr, haft en icke obetydlig förmån af hans bortgång; dels att under ett strax efter Niklas Olssons begrafning förefallet samtal med vittnet August Nilsson under Stora Svålte, då denne yttrat, att Niklas Olsson såkerligen blifvit dödad genom gift, Axel Håkan Niklasson, ehuru han af doktor Lundgren då redan erfarit att så verkligen varit förhållandet, likvål, under åbe~

s. 582 Sida 582 i årgången börjar härKopiera citering

ropande af bemålde låkares ord, allenast sagt, att den af vittnet förmodade dödsorsak vore sannolik, hvarmed Axel Håkan Niklasson syntes haft för afsigt att vilseleda vittnets förut tillkånnagifna omdöme; dels att Axel Håkan Niklasson en annan gång efter sammanträffandet med doktor Lundgren yttrat i vittnet Brinks nårvaro, det ingen kunde såga, att Niklas Olsson aflidit i följd af förgiftning, emedan hans död intråffat efter föregående sjukdom under hela våren, med hvilket osanna yttrande meningen antagligen varit att hindra vittnet såtta lit till de misstankar emot de tilltalade, som Axel Håkan Niklasson visste vara vittnet bekanta; dels att Axel Håkan Niklasson vid ett tredje, af vittnet Augusta Olsdotter under Stora Svälte omnåmndt tillfålle, jemvål efter det doktor Lundgren förklarat för honom af hvilken orsak Niklas Olsson aflidit, sökt, med anförande af ett annat i trakten samtidigt intråffadt hastigt dödsfall, inför Johanna Jonasdotter göra sannolikt, att Niklas Olsson haft en naturlig död, och derigenom uppenbarligen afsett att gendrifva hennes af Axel Håkan Niklasson kånda, vid tillfället åfven anspelade misstanka, det mannen blifvit mördad; dels att Axel Håkan Niklasson, enligt vittnet Brinks utsago, vid begrafningen efter Niklas Olsson på vittnets fråga, hvarför Axel Håkan Niklasson, varit rådd att en vittnet då påkommen håftig och ihållande nåsblod skulle kunnat föranleda vittnets död, genmålt, såsom orden fallit, det två personers hastiga frånfålle skulle kunna våcka misstankar och derigenom förorsaka undersökning vid domstol; dels att vittnet Carolina Olsdotter i Widingen beråttat, att Axel Håkan Niklasson vid ett tillfålle under sommaren 1855 sökt förmå vittnet att få fördrifva det foster, med hvilket vittnet efter oloflig beblandelse med honom då varit hafvande, och att vittnet Ingar Helena Andreasdotter omtalat, att Johanna Jonasdotter en gång under sommaren 1863 visat vittnet ett hårdt, hvitt åmne, och uppgifvit, att det varit arsenik, som hon funnit i Axel Håkan Niklassons klåder; dels att Olof Nestor Niklasson erkånt, att han under sommaren näst efter Niklas Olssons frånfålle gifvit vittnet Brink tillsågelse att,

s. 583 Sida 583 i årgången börjar härKopiera citering

om ån tillfrågad, icke omtala hvad hon vetat i afseende å Niklas Olssons död; och dels att enligt flere vittnens utsagor Olof Nestor Niklassons sinnesstämning emot fadren under en lång tid varit ovänlig och jemvål utbrutit i våldsamhet, samt enligt vittnet Brinks intyg ånnu kort före fadrens sista insjuknande röjt ett emot honom bittert lynne; och ehuru den döendes ofvanomförmålda, icke återtagna beskyllning emot hans egna, enda barn, i förening med dels de senares uppenbarliga likgiltighet emot fadren under hans sjukdom och deras förfarande efter dödsfallet att icke allenast underlåta att vidtaga någon åtgård för att upptäcka ett det svåraste, emot deras närmaste anförvandt begångna brott, om hvilket den ene haft full visshet och den andre åtminstone den aldra högsta sannolikhet, och hvartill de med skuldfritt samvete måst hafva kånt sig sårskildt manade för att på samma gång aftvå den aflidnes beskyllan och vederlägga stjufmodrens vidhållande af densamma, utan tvärtom söka förekomma, det personer, som haft kännedom om omståndigheterna vid Niklas Olssons död, skolat dem utsprida; dels den ofvananmårkta stora osannolikheten att under den tid, då soppan blifvit förgiftad, någon främmande varit i huset, jemte vissheten att Niklas Olsson sjelf icke tagit sitt lif, och frånvaron af anledning till misstanke emot någon annan af husfolket ån de tilltalade; dels de omståndigheter, att under sistnämnde tid de tilltalade varit ensamme i huset och derunder haft lägligt tillfälle att obemårkte lågga gift i soppan; att sjelfva deras qvarblifvande i byggningen vid berörde tillfålle utgjorde en af dem icke förklarad ovanlighet och att de varit de ende, som veterligen haft fördel af Niklas Olssons död; dels de förebragta sannolikheterna emot Axel Håkan Niklasson, att han fruktat för laga undersökning om fadrens död, att han både före och efter ifrågavarande förgiftning innehaft gift och att han icke ens dragit i betånkande att vilja förgöra sitt eget barn; och dels att Olof Nestor Niklasson långe hyst ovilja emot fadren, — innefattade mer ån halft bevis, att de tilltalade antingen med samnad hand verkställt förgiftningen eller ock att endera

s. 584 Sida 584 i årgången börjar härKopiera citering

varit gerningsmannen och den andre delaktig i brottet; dock som båda de tilltalade enståndigt förnekat detsamma, och full bevisning emot dem saknades, blefve, jemlikt 17 kap. 32 § Rättegångsbalken, saken lemnad åt framtiden, då den kunde uppenbar varda.

Götha hofrätt, hvars pröfning häradsrättens utslag understålldes och der ej mindre åklagaren ån åfven de tilltalade besvårade sig, fastställde i utslag den 22 December 1865 håradsråttens beslut.

Deröfver besvårade sig i underdånighet åklagaren och de tilltalade.

Målet föredrogs den 1 Maj 1866 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Carleson, Bolin och von Hofsten) funno hvad i målet förekommit, ånskönt innefattande emot de tilltalade besvårande omståndigheter, likväl ej utgöra mera ån halft bevis, hvadan bemålde ledamöter, med afslag å åklagarens besvår, pröfvade skåligt i så måtto åndra hofråttens utslag, att de tilltalade förklaras ej kunna åt saken fällas.

Justitieråden Alexanderson och Naumann funno skål ej vara anfördt, som i hofråttens utslag kunde verka ändring.