Tillämpning af Strafflagens 19 kap. 12 § i fråga om hinder och uppehåll, förorsakadt å jernväg.
19 juni 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 3,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 584–587 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 16 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 97 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 16.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 584–587 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 19 Juni 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Stationsinspektoren vid Wartofta jernvågsstation N. Nilsson anmälde i skrifvelse den 10 Febr. 1865 hos lånsmannen A. Borg, att den 1 i samma månad, då blandade tåget från Falköping inkommit å Wartofta station, och lokomotivet
s. 585 Sida 585 i årgången börjar här
blifvit frånkoppladt tåget för att från ett sidospår emottaga vagnar, hade, då lokomotivet med vagnarna åter skulle ingå pa hufvudspåret, bonden Johan Johansson i Tåstholmen Wistorp obehörigen stångt de vid vexeln varande grindar för banan, i åndamål att med häst och åkdon kunna passera densamma. Lokomotivet hade dock lyckligtvis kunnat stoppas och grindarne åter öppnas, så att någon skada ej förorsakats.
Med anledning håraf yrkade lånsmannen Borg vid håradsråtten i Frökinds hårad och Ollebergs fjerdings tingslag ansvar å Johan Johansson.
Det upplystes, att vexeln på östra sidan om Wartofta station vore belågen så nåra intill grindarne vid jernvågsöfvergången, att dessa måste hållas öppna, då tåg skulle flyttas in på annat spår.
Johan Johansson uppgaf, att han ifrågavarande dag jemte några följeslagare åkande fårdats förbi Wartofta station; att han blifvit uppehållen af en bekant, med hvilken han en stund samspråkat; att hans följeslagare under tiden fortsatt sin resa och lyckats komma öfver jernvågen, men att, då Johansson inkommit på jernvågsöfvergången och icke sett något tåg vara inne på stationen, han öppnat grinden på ena sidan och fört upp håsten på banan; att, då han vid försöket att öppna grinden på andra sidan banan bemårkt, att ett tåg stode inne å stationen, han genast ryggat håsten tillbaka och stångt grindarne, oaktadt han icke förmårkt, att tåget varit i någon rörelse, hvarföre ock han anhöll att, enår förseelsen tillkommit af oförstånd, det ringaste ansvar, lagen medgåfve, måtte honom ådömas.
Då åklagaren begårde uppskof för att inkalla vittnen, förklarade Johansson: att ehuru han ej med såkerhet kunde erinra sig, om tåget varit i rörelse, då han öppnade grindarne, han dock ville erkånna detta, för att undgå utgifvande af ersättningar till vittnena, hvilka voro aflågse boende.
I utslag den 27 Juli 1865 utlåt sig häradsrätten: att som Johan Johansson erkånt, det han vid sin ankomst till
s. 586 Sida 586 i årgången börjar här
vågöfvergången vid Wartofta station öppnat der anbragte grindar och betrådt jernvågen, blef, jemlikt Kongl. Cirkuläret den 28 Maj 1859, Johan Johansson fälld att utgifva förbrutet vite fem rdr, Konungens ensak, deraf hålften tillfölle åklagaren.
Domhafvanden i håradet var från detta beslut skiljaktig och yttrade: att då Johan Johansson derigenom att han öppnat jernvågsgrindarne och försökt att med förspåndt åkdon fårdas öfver banan, under det grindarne varit stängda i afvaktan på att det å stationen innevarande tåg skulle verkställa nödig vexling, vidtagit en åtgärd, genom hvilken ej mindre fara för jernvågens begagnande kunnat uppstå, ån åfven hinder för dess begagnande ägt rum, enär tåget till olyckas förekommande måst stoppas, borde Johansson, enligt 19 kap. 12 § Strafflagen, böta 100 rdr rmt.
Åklagaren besvårade sig i Götha hofrått och yrkade, på de af domhafvanden anförda skål, att Johan Johansson måtte fållas att utgifva så höga böter som möjligt.
Medelst utslag den 6 November 1865 yttrade hofrätten: att enär ej visadt vore, att den af Johan Johansson vidtagna åtgård ledt till hinder eller uppehåll i jernvågens begagnande, hofrätten ej funne skål meddela den af åklagaren sökte ändring i häradsrättens utslag.
Aklagaren fullföljde underdånig talan.
Målet föredrogs den 19 Juni 1866 inför Högsta Domstolen; och enär emot Johan Johansson förekommit, att, under det ett den 1 Februari 1865 till Wartofta jernvågsstation ankommet bantåg befunnits vid stationen, samt lokomotivet, hvilket blifvit afkoppladt för att från sidospåret mottaga vagnar, skolat med desamma åter ingå på hufvudspåret, Johan Johansson, i afsigt att med håst och åkdon fårdas öfver jernbanan, öppnat grinden vid en vågöfvergång i nårheten af vexeln och på banan fört upp håsten, hvilket haft till följd, att det blifvit nödvändigt att stoppa lokomotivet med åtföljande vagnar, och att sålunda hinder och uppehåll förorsakats, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Hofstedt, Södergren, Almqvist och Carleson), med
s. 587 Sida 587 i årgången börjar här
upphåfvande af domstolarnes beslut, det skulle Johan Johansson, jemlikt 19 kap. 12 § Strafflagen, for sitt berörde förfarande bota femtio rdr rmt.
Justitierådet Alexanderson fann skål icke vara anfördt, som i hofråttens öfverklagade utslag kunde verka ändring.