Naumanns tidskrift 1866 s. 587

Jfr artikeln om de i Svensk lag stadgade formaliteter vid fastighetsköp, årgången 1865 af denna Tidskrift, sid. 1 o. f.

Genom kontrakt den 6 Mars 1837 bortarrenderade förre länsmannen A. M. Bonstedt till handelsbolaget Hichens, Seaton & Hichens på tjugo års tid, råknadt från den 1 Januari 1837, två tomtplatser, som blifvit i kontraktet närmare beståmda. Af dessa tomter hörde en del till hemmanet » Kullås» och en del till ett annat hemman » Bengt Ivarsgården».

Den 14 Oktober 1854 utfärdade Bonstedt till bemålde bolag ett köpebref, hvarigenom Bonstedt enligt ordalydelse försålde till bolaget »en tomt, tillhörande Bonstedts ägande hemman Kullås, med samma gränser som tomten innehaft under den tid, köparne densamma arrenderat, och hvarå köparne ägde rätt genom landtmätare få areala innehållet närmare bestämdt», emot en köpeskilling af 500 rdr banko. Bolaget begagnade emellertid derefter som förut hela tomten eller åfven den del deraf, som hörde till Bengt Ivarsgården, utan att derför erlägga något arrende, hvarjemte bolaget just på denna del anlade trådgård, uppförde lusthus och nedlade åtskilliga andra kostnader, alltsamman enligt företedt synebevis upptaget till belopp af 2,000 rdr rmt.

s. 588 Sida 588 i årgången börjar härKopiera citering

Till 1861 års hösteting med Flundre hårad inståmde Bonstedt nämnde bolag och yrkade, att detta måtte för sju år från och med år 1855 till Bonstedt utgifva arrende för den till Bengt Ivarsgården hörande tomtdelen efter 30 rdr årligen med 210 rdr och förpligtas att genast aftråda tomtplatsen, såvida ej ny öfverenskommelse om arrende deraf kunde tråffas. .

I uttagen genståmning yrkade deremot bolaget, att, som köpet afsett hela den af bolaget arrenderade tomtplatsen, Bonstedt måtte varda ålagdt, vid vite, att, i stället för det af Bonstedt utfärdade köpebref, till bolaget utfårda ett nytt sådant, hvilket fullständigt upptoge hela den under arrendet inbegripna jordrymden ; men, om detta yrkande icke kunde bifallas, utan Bonstedts kåromål godkåndes, påstods, att Bonstedt måtte åläggas till bolaget återbåra så stor del af den i köpebrefvet den 14 Oktober 1854 bestämda köpeskilling, som belöpte på Bengt Ivarsgårdens tomt efter det förhållande tomterna i värde hade till hvarandra, åfvensom godtgöra den kostnad, som bolaget å denna tomtdel nedlagt.

I målet hördes vittnen, hvilka berättade, på sått hår nedan förmåles:

Löjtnanten G. G. Bruzelius uppgaf, att han, hvilken bevittnat köpeafhandlingen den 14 Oktober 1854, på det sått uppfattat denna, att densamma oförtydbart inbegrep hela det territorium, köparne ditintills på arrende innehaft, — en uppfattning, den vittnet ansåg så mycket riktigare, som grosshandlanden Robert Hichens, hvilken med Bonstedt uppgjort köpet, dervid yttrat sin tillfredsställelse dermed, att han genom detta köp skulle slippa att vidare hafva något att göra med några jordägare, emot hvilket yttrande Bonstedt icke, såvidt vittnet hört, på något sått protesterat.

Bokhållarne A. N. Broberg och C. B. Walter förmälde, att andra köpevittnet, handlanden A. Johansson, som dåmera aflidit, i lifstiden till alla delar erkänt och vitsordat riktigheten af samt sjelf underskrifvit en af bolaget åbero-

s. 589 Sida 589 i årgången börjar härKopiera citering

pad attest, innehållande att efter Johanssons uppfattning köpet omfattat hela det territorium, bolaget dittills på arrende innehaft; med tillägg af det ena utaf dessa vittnen, att Johansson icke allenast vid det tillfälle, då attesten undertecknats, utan många andra gånger fällt samma omdöme rörande beskaffenheten af köpet, samt yttrat, att det varit en dålig handling af Bonstedt att ej upplysa, det lågenheten lydde under två hemman.

Förvaltaren C. A. Löwenhielm berättade, att Robert Hichens samma dag köpehandlingen skrifvits omtalat för vittnet, att han köpt de arrenderade tomterna och ett laxfiske för 7,000 rdr. Når sedan långre fram på dagen köpebref skulle skrifvas, uppstod fråga om det köpeskillingsbelopp, för hvilket hvardera fastigheten borde upptagas, hvilken fråga afgjordes på det sått, att då bolaget för tomterna gifvit årligt arrende af 45 rdr, och detta efter beräkning af sex procent motsvarade ett kapitalbelopp af 750 rdr, bestämdes denna summa såsom köpeskilling för tomterna, och öfriga 6,250 rdr såsom köpeskilling för laxfisket. Bonstedt uppsatte sjelf köpebrefvet. Då detta upplåstes, anmärkte Robert Hichens, att köpebrefvet upptog endast en tomt under Kullås, och frågade, om icke köpebrefvet innefattade allt hvad bolaget förut arrenderat. Först sedan Bonstedt uttryckligen förklarat, att detta var förhållandet, antogs köpet af Hichens, hvarefter skuldebref å köpeskillingen utfårdades. Vid något tillfälle under nåstderpåföljande år, då något arbete med tomterna vidtogs, yttrade Bonstedt, att som han icke hade någon afskrift af köpebrefvet, han icke visste, om han till bolaget äfven försålt tomten under Bengt Ivarsgården. Under de tre sista åren hade det ofta varit tal emellan Bonstedt och vittnet, om hvem som var rått ågare till sistnämnda tomt, och vittnet hade af Bonstedt ej erhållit råkning på oguldet arrende på denna tomt.

Ett annat vittne, som händelsevis nårvar, då det afhandlades om ifrågavarande köp, intygade, att Robert Hichens vid tillfället yttrat till Bonstedt: »år det nu i det hela ett för allt, allt för ett?» — hvartill Bonstedt jakat; och att vitt-

s. 590 Sida 590 i årgången börjar härKopiera citering

net uppfattat Hichens yttrande senare på dagen såsom om han köpt tomterna.

Bonstedt erkånde, att grunden för köpeskillingens bestämmande varit den, som vittnet Löwenhielm uppgifvit; men påstod åndock, att köpet ej afsett annat ån tomten till Kullås. Köpebrefvet borde hafva vitsord. Kartan öfver lågenheten utvisade tydligen grånsorna för tomterna. Tomten till Kullåshemmanet hade förut begagnats af flere personer. Vittnenas yttrande, att köpet omfattade alla tomterna, afsåg alla de tomter, som bolaget arrenderat och hörde till Kullås. Emedan bolaget hade sina byggnader uppförda å tomten till Kullåshemmanet, var det angelåget för bolaget att erhålla densamma. För öfrigt talades väl vid köpet om ett och annat, men slutet blef ej annat ån hvad köpebrefvet innehöll. På dessa grunder bestred Bonstedt de af vederparterna framställda yrkanden och yttrade, att det borde anses såsom bolagets ensak om det nedlagt kostnader å omtvistade tomtplatsen, då det ej ågt dispositionsrätten öfver densamma, samt att Bonstedt yrkade att återfå tomten i samma skick som den af bolaget mottagits.

Häradsrätten meddelade utslag den 10 Augusti 1864: Ehuru genom den i målet åstadkomna bevisning vore tillförlitligen styrkt, att vid aftalet om ifrågakomne köp afsetts all den jord, som bolaget förut enligt afhandlingen den 6 Mars 1837 af Bonstedt arrenderat, och således jemvål den till Bengt Ivarsgården hörande tomt; likvål och emedan lagen i 1 kapitlet 2 § Jordabalken uttryckligen stadgade, att köp af fast egendom skulle skriftligen ske, samt till följd deraf vid det förhållande, att berörde tomt icke blifvit af Bonstedt i köpebrefvet upptagen, aftalet rörande densamma ej kunde anses hafva kommit till fullbordan; ty och som bolaget, såsom uppenbarligen vid köpslutet vilseledt, måste vara beråttigadt, icke allenast att återfå den del af köpeskillingen, som antagligen vid köpets afslutande beråknats för nåmnde tomt, utan åfven till godtgôrelse för den kostnad, bolaget på god tro å tomten nedlagt; pröfvade håradsråtten, med förklarande, att det af Bonstedt för tomten

s. 591 Sida 591 i årgången börjar härKopiera citering

fordrade arrende finge emot den bolaget å sagde del af köpeskillingen tillgodokomna rånta qvittas, rättvist förpligta bolaget att fardagen den 14 Mars 1866 till Bonstedt aftråda ifrågasatta, under Bengt Ivarsgården lydande tomt till så stor del, den for närvarande af bolaget innehades, emot det att Bonstedt till bolaget utbetalade dels 500 rdr, motsvarande, efter Bonstedts egen utråkning, vårdet af denna tomt, jemförd med den till Kullås hörande, dels ock ersättning för den af bolaget före sakens inståmning å tomten anvånda kostnad, hvilken ersättning i brist af åsåmjande emellan parterna borde bestämmas af tre gode mån, af hvilka hvardera parten eller, i händelse af tredska på någondera sidan, vederbörande exsekutor utsåge en, och de sålunda valde tillkallade den tredje, hvarjemte häradsrätten lemnade den med gode männens beslut missnöjde öppet, att vid talans förlust inom tre månader efter erhållen del deraf sin klandertalan till vederbörlig domstol instämma efter befogenhet.

A ömse sidor vädjade parterna till Götha hofrätt, som i dom den 10 November 1865 sig utlåt: Enår vidden och beskaffenheten af ifrågavarande, emellan parterna slutade köp måste bedömas efter innehållet af Bonstedts till bolaget utfärdade köpebref, samt detta icke innefattade öfverlåtelse af den under Bengt Ivarsgården hörande tomt, för hvilken den utsatta köpeskillingen således icke heller till någon del kunde anses betingad, blef häradsrättens utslag, såvidt bolaget derigenom vore ålagdt att den 14 Mars 1866 till Bonstedt aftråda den del af omförmålda tomt, som af bolaget innehades, faststäldt, men deremot bolagets anspråk att återfå en del utaf den af bolaget erlagda köpeskillingen och att njuta godtgörelse för de kostnader, bolaget å tomten nedlagt, ogilladt; bolaget dock obetaget att derifrån bortföra detsamma tillhöriga byggnader, hågnader, tråd och buskar samt hvad bolaget i öfrigt kunde tillkomma.

Deruti sökte bolaget Hichens, Seaton & Hichens i underdånighet ändring och yrkade, att Bonstedt måtte åläggas utfärda nytt köpebref, som omfattade hela arrendetomten, och att, i händelse bolaget ansåges skyldigt aftråda ifråga-

s. 592 Sida 592 i årgången börjar härKopiera citering

§92 Om vittnesbevisning vid fastighetsköp.

varande tomtdel, bolaget, jemte bibehållande af den bolaget tillagda rätt att bortföra byggnader m. m., måtte få, såsom håradsråtten stadgat, återbekomma den för tomten beräknade andel af köpeskillingen och godtgörelse för kostnader å tomten, och att i thy fall Bonstedt måtte tillförbindas att inom viss tid begagna sin återlösningsrått, vid förlust af densamma.

Uti underdånigt betänkande den 16 Maj 1866 hemstållde Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Adlers, Fàhrœus och Wedberg), att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist gilla hofråttens dom.

Saken föredrogs den 6 Juni 1866 inför Högsta Domstolen. Som skiljaktiga meningar emellan dess ledamöter sig yppade, företogs omröstning, dervid justitierådet Carleson yttrade: »Lika med håradsråtten anser jag, genom de i målet hörde vittnens berättelser samt Bonstedts egna medgifvanden, vara styrkt, att det muntliga aftal om ifrågavarande köp, som föregått köpebrefvets utfärdande, omfattat hela den lågenhet, bolaget förut enligt afhandlingen den 6 Mars 1837 på arrende innehaft, och således jemvål omståmda, till Bengt Ivarsgården hörande tomten; och ehuru uti det af Bonstedt sedermera utfårdade köpebrefvet såsom föremål för köpet endast upptagits en till Kullås hemman hörande tomt, samt Bonstedt, hvilken sålunda ej i den ordning 1 kapitlet 2 § Jordabalken angående köp om fast egendom föreskrifver, afhåndt sig åganderåtten till nämnde, under Bengt Ivarsgården lydande tomt, icke lagligen kan emot sin vilja förpligtas att kopeaftalet i denna del till fullbordan bringa; likvål och emedan bolaget, som ej underskrifvit köpebrefvet, icke å sin sida godkånt den deri gjorda inskränkning af det muntliga aftalet, utan fasthellre, enligt hvad vittnesmålen föranleda, endast under uttryckt och af Bonstedt ej motsagd förutsåttning, att köpet omfattade hela den förut arrenderade lågenheten, den aftalade köpeskillingen till Bonstedt betalt, samt denne senare följaktligen, derest han ej vill till bolaget i behörig ordning öfverlåta jemvål nu omtvistade andel af nämnde lågenhet,

s. 593 Sida 593 i årgången börjar härKopiera citering

måste vara pligtig att ej allenast återbåra så stor del af köpeskillingen, som derå belöper, utan åfven godtgöra bolaget den kostnad, bolaget, som, med anledning af hvad vid köpslutet förefallit, haft skälig anledning antaga, att nyssnämnde andel af lågenheten deri åfven inbegripits, i god tro å samma lågenhets andel nedlagt; pröfvar jag, för min del, med åndring af hofråttens dom, råttvist på det sått faststålla håradsråttens domslut, att Bonstedt, såvida han icke hellre vill till bolaget utfårda behörigt öfverlåtelsebref å omtvistade tomten, förpligtas att till bolaget, hvilket i sådant fall åligger att tomten fardagen den 14 Mars 1867 till Bonstedt aftråda, utbetala den del af köpeskillingen, som å denna tomt, jemförd med den till Kullås hörande tomten, sig belöper med 500 rdr rmt, dels ock ersåttning för den af bolaget före sakens instämmande å tomten anvånda kostnad med det belopp, som i brist af åsåmjande kan i den af håradsråtten stadgade ordning varda beståmdt».

Justitierådet Almqvist afgaf följande yttrande: »Emedan hvad i saken förekommit, efter mitt omdöme, innefattar fullståndig utredning derom, att det emellan parterna den 14 Oktober 1854 tråffade köpeaftal afsett de två sammanhångande tomtplatser, hvilka, belågna på ågorna till Bonstedts sårskilda hemman Bengt Ivarsgården och Kullås, bolaget vid köpslutet inom bestämda grånser innehade på arrende enligt afhandling den 6 Mars 1837; samt det af Bonstedt utfårdade köpebref följaktligen, fastån deruti af misstag endast det sistnämnda hemmanet kommit att omförmålas, innefattat öfverlåtelse af hela nyssberörde område; ty pröfvar jag, för min del, med ogillande af Bonstedts instämda talan, råttvist på det sått bifalla bolagets kåromål, att bolaget förklaras genom nåmnde köpebref hafva blifvit ågare till ifrågavarande, på hemmanen Bengt Ivarsgården och Kullås ågor belågna mark».

Justitieråden Berg och Cramér förenade sig med justitierådet Carleson.

Tidskrift för Lagstiftn. etc, 3:dje årg. 38

s. 594 Sida 594 i årgången börjar härKopiera citering

Justitieråden Södergren och Iggeström biföllo det underdåniga betänkandet.

Justitierådet Hoffstedt förklarade sig instämma i den af justitierådet Almqvist yttrade mening.

Kongl. Maj:ts dom år utfärdad den 3 Juli 1866.