Tillämpning i lägersmål af stadgandet i Rättegångsbalkens 17 kap.
28 juni 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 601–604 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 601–604 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 28 Juni 1865». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Tillämpning i lägersmål af stadgandet i Rättegångsbalkens 17 kap. 30 § endast på grund af qvinnans mot förut afgifvet skriftligt intyg stridande, vid förlossningstillfället gjorda uppgift om barnafadren.
Sven Jönsson i Målskog, såsom förmyndare för pigan Christina Andersdotter från Hallsbo, yrkade efter stämning vid Westbo håradsrått, att drangen Peter Nilsson i Lidås måtte ålåggas med 45 rdr rmt årligen bidraga till uppfostran af ett af honom med Christina Andersdotter sammanafladt, omkring sex veckor före den 26 Oktober 1863 framfödt gossebarn, hvilket bidrag borde utgå till dess barnet kunde sig sjelf försörja.
Peter Nilsson bestridde käromålet under förnekande att han lägrat Christina Andersdotter. Vål hade i början af hennes hafvandetillstånd rykte uppkommit att Peter Nilsson skulle vara fader till fostret, men Peter Nilsson hade då af Christina erhållit en skriftlig handling, deri hon förklarade ryktet helt och hållet ogrundadt och erkånde, att Peter Nilsson aldrig med henne haft samlag. Denna handling, utgifven den 18 Maj 1863, företeddes vid råtten och var af följande lydelse: »Jag Christina Andersdotter från »Hallsbo, som tror, att jag år rådd med barn, och som jag »i oförstånd beskyllat drängen Peter Nilsson från Lidås »derför, så frikänner jag honom helt och hållet härför. »Detta frikännande sker hvarken för några mutor eller »annat, utan detta år sanna förhållandet att han aldrig »varit når mig på det sattet, rörande oloflig beblandelse »oss emellan, som hårmed till bevis lemnas. Christina An- »dersdotter med hand å pennan». (2 vittnen).
s. 602 Sida 602 i årgången börjar här
Christina Andersdotter vidgick, att hon låtit teckna sitt namn under denna handling, men påstod, att hon dertill blifvit lockad af Peter Nilsson genom förespeglingar att han, sedan hon sålunda frikånt honom, skulle taga henne till hustru. Peter Nilsson vore barnets far och den ende, med hvilken hon haft samlag.
Två i målet hörde vittnen intygade sammanstämmande, att vid förlossningen, dervid vittnena bitrådt och hvilken varit ytterst svår och plågsam, Christina, på upprepade frågor af vittnena, yttrat, att Peter Nilsson vore fader till hennes barn, och att hon icke kunde uppgifva någon annan såsom fader, enår hon icke med annan haft beblandelse, samt att Christina, den stund detta svar afgafs, varit så ansatt af plågor, att vittnena och möjligtvis åfven hon sjelf trott, det hon ej skulle med lifvet genomgå förlossningen.
Häradsrätten meddelade utslag den 15 Januari 1864: Fastän Christina Andersdotter i företedda handlingen af den 18 Maj 1863 uttryckligen förklarat, att Peter Nilsson icke var fader till det barn, med hvilket hon då var hafvande; likväl och som Christina Andersdotter, enligt hvad af hörda vittnens berättelser framginge, vid sin förlossning, den der varit så svår, att hon sväfvat i ögonskenlig lifsfara, på frågor af vittnena uppgifvit, att klaganden vore fader till hennes barn och att hon icke med någon annan haft samlag 1), funne håradsråtten sådana omständigheter och liknelser till stöd för kåromålet hafva, emot Peter Nilssons bestridande, förekommit, att Peter Nilsson borde vårjemålsed i saken gå; hvadan håradsråtten ålade Peter Nilsson att inför råtten med ed betyga: att han icke lågrat
1) Månne qvinnan vid ett slikt tillfälle kan anses hafva ägt den lugna besinning, att hennes mot förut aflåtet skriftligt intyg stridande uppgift skäligen bordt tillerkännas samma verkan, som lagen tillägger ett ojäfvigt vittnes edfästa utsago om sjelfva målet eller ock bindande omständigheter och liknelser mot den tilltalade? Månne ej den circumstantiella eller indicii-bevisningen i brottmål, om den icke skall urarta, måste grunda sig på fakta, som stå i samband med brottet, och ej på blotta uppgifter af den kärande parten sjelf? •
Red. anm.
s. 603 Sida 603 i årgången börjar här
Christinaa Andersdotter å sådan tid, att han kunde vara fader till ifrågavarande, af henne framfödda barn. — Dag för edgången bestämdes och öfliga föreskrifter i öfrigt meddelades.
Peter Nilsson anförde besvår i Götha hofrått och yrkade, att då annan anledning till ådömande af värjemålsed icke förekommit, ån pigans blotta uppgifter vid förlossningen, håradsråttens beslut måtte blifva upphâfvet, eller, om sådant icke kunde bifallas, målet visas åter till håradsråtten, och Peter Nilsson få tillfälle att genom vittnesmål af uppgifne personer fria sig från åtalet; i hvilket afseende Peter Nilsson företedde och åberopade två attester, enligt hvilka Christina Andersdotter uppgifvit en annan drång såsom fader till hennes barn.
Sedan vederbörande blifvit i anledning af besvåren hörde och yrkat faststållelse af edgångsbeslutet, fann hofrätten, i utslag den 14 December 1864, ej skål att bifalla Peter Nilssons begåran om vittnesförhör eller att i håradsråttens utslag göra åndring, utan skulle Peter Nilsson, efter iakttagande af de utaf håradsråtten i afseende å beredelse till edgången meddelade föreskrifter, fullgöra eden å dag, som håradsråtten på anmålan ägde bestämma.
Detta beslut fattades af hofråttsrådet Palmgren, assessoren Björkman samt adjung. ledamöterne v. håradshöfdingarne Uggla och Lagergren.
. En ledamot, assessoren Backman, var af skiljaktig mening och ansåg den i målet förebragta bevisning icke vara af sådan beskaffenhet, att densamma lagligen bordt till edgång föranleda, hvarföre denne ledamot, med upphåfvande af öfverklagade utslaget, visade målet åter till håradsråtten, som hade att på anmålan dermed lagligen förfara.
Peter Nilsson fullföljde underd. åndringssdkande hos Kongl. Maj:t och åberopade för sitt friande den ofvannåmnda, af Christina Andersdotter utgifna handlingen, åfvensom attesternas innehåll.
Målet föredrogs den 28 Juni 1865 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Qvensel,
s. 604 Sida 604 i årgången börjar här
Adlercreutz, von Hofsten och Rabe) funno icke skäl att i hofråttens utslag göra ändring.
Justitierådet Naumann fann den ofvannåmnda bevisningen icke vara af sådan beskaffenhet, att densamma enligt lag bordt föranleda till edgång, hvadan domstolarnes beslut af justitierådet upphåfdes; och skulle håradsråtten åga att, på anmålan, vidare handlågga målet.