Kongl. Maj:t och Kronan skyldig känd att i första rummet godtgöra skada, som blifvit förorsakad å en förhyrd lastpråm genom försummelse eller okunnighet hos kronans manskap, som förde pråmen.
6 april 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 3,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 598–600 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 21 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 100 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 21 för det här referatet, men referatet börjar på s. 598 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 21.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 598–600 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom år utgifven den 6 April 1865»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt uppdrag af Stockholms stads dråtselkommission, hade stadens ombudsman, vice håradshöfdingen A. R. Aberg, vid Stockholms rådstufvurått efter stämning anhångiggjort talan emot krigskollegiet, med påstående: att då genom försummelse och vårdslöshet af artillerister, som den 15 November 1860 för Kongl. Maj:ts och kronans gevårsförråds råkning förde en pråm genom Stockholms sluss, en pållare på pråmen sönderstött rigeln å vestra slussbron, för hvars iståndsåttande dråtselkommissionen derefter måst betala 201 riksdaler 91 öre riksmynt, krigskollegiet, som vore att anse å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar såsom redare för pråmen och följaktligen, jemlikt 16 kapitlet Skiplegobalken i Sjölagen, skyldigt att ansvara för omförmalda skada, måtte varda ålagdt att af allmänna medel gälda staden ofvanberörda belopp.
Advokatfiskalen i krigskollegiet anförde: Kronan kunde icke anses pligtig att ersåtta skada, som af kronans folk förorsakades under utöfning af kronans tjenst, 1 annat fall, ån då gifven befallning ej kunnat verkställas utan att skada måst intråffa, hvilket dock icke hår varit håndelsen. Skiplegobalken i 1667 års Sjölag ågde destomindre tillämplighet, som den pråm, hvilken begagnades för transport af kronans effekter vid ifrågavarande tillfålle, icke tillhörde kronan utan var förhyrd för dess råkning.
Sedan tre vittnen blifvit hörde och intygat, att skadan skett genom oförsigtighet af manskapet på pråmen, meddelade rådstufvurätten dom den 21 Juli 1862: Ehuru ostri-
s. 599 Sida 599 i årgången börjar här
digt vore, att ifrågavarande å vestra slussbron skedda skada förorsakats derigenom, att då kronans manskap den 15 November 1860 genom slussen fort for kronans räkning en pråm, en derå befintlig pållare stött emot en af riglarne å nämnde slussbro; likvål och som vid det upplysta förhållande, att nåmnde pråm endast tillfälligtvis samt i och för transport af kronans effekter varit utaf krigskollegiet förhyrd, kollegiet icke kunde såsom redare anses, och följaktligen det å kårandesidan åberopade lagrum, 16 kap. Skiplegobalken, ické kunde i förevarande fall vara tillämpligt; alltså och om ån pråmkarlarne, hvilka icke blifvit i målet ståmde, skulle åsidosatt erforderlig försigtighet vid pråmens genomfart, och den ifrågakomna skadan å slussbron derigenom intråffat, funne rådstufvuråtten krigskollegiet icke kunna, på sått stadens ombudsman yrkat, förpligtas att af allmånna medel gålda kostnaden för berörda skada, utan blef kåromålet ogilladt.
Rådmannen Öhnell var af skiljaktig mening och yttrade: »Som upplyst år, att då manskap från hårvarande tygstatskompani för gevårsförrådets råkning den 15 November 1860, efter anmålan af gevårsförvaltaren H. Hedin, förde en pråm genom stadens sluss, samma pråm halades för nåra södra sidan af vetra slussbron, så att en af pråmens pållare stött ut en del af rigeln i bron, hvilken skada stadens dråtselkommission sedermera låtit reparera för tillhopa 201 rdr 91 öre rmt; alltså och då kronans ofvannåmnda manskap, ehuru kommenderadt till ifrågavarande sjötjenst, dervid icke bevisligen ågt erforderligt befål, som meddelat manskapet behöfliga föreskrifter, hvilka det varit pligtigt att lyda, för undvikande af ofvanberörda tvifvelsutan genom manskapets oförsigtighet eller okunnighet uppkomna skada, förklarar jag dråtselkommissionen vara lagligen beråttigad att för skadans reparerande undfå ersåttning af allmånna medel, samt förpligtar följaktligen Kongl. krigskollegium, hvarunder gevårsförrådet lyder, att af sagde medel till dråtselkommissionen genast betala den omståmda reparationskost-
s. 600 Sida 600 i årgången börjar här
naden, 201 rdr 91 öre rmt, samt derjemte med 15 rdr 50 öre kommissionens i målet hafde utgifter godtgöra».
Stadens ombudsman vådjade till Svea hofrätt, som gaf dom den 26 Februari 1863: Emedan den i saken åberopade omständighet, att genom vårdslöshet af det Kongl. Maj:ts och kronans manskap, som vid ifrågavarande tillfälle förde pråmen, omförmålda skada å slussbron intråffat, hvarken på grund af 16 kap. Skiplegobalken, hvilket ej vore i förevarande fall tillämpligt, eller eljest lagligen föranledde till skyldighet för Kongl. Maj:t och kronan att ersåtta utgifterna för samma skadas afhjelpande, blef rådstufvuråttens domslut gilladt.
Dråtselkommissionen fullföljde underdånig talan hos K. M.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Asplund samt t. f. revisionssekreterarne J. Fr. von Sydow och Östergren) hemställde i underdånigt betånkande den 25 Februari 1865, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist gilla hofråttens dom.
Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 7 Mars 1865, dervid Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Hgfstedt, Södergren, Wretman, Naumann och von Hofsten) förenade sig om följande beslut: Som upplyst vore, att vid det tillfälle, då omförmålda, för Kongl. Maj:ts och kronans råkning förhyrda och af dess manskap förda pråm framfördes genom Stockholms sluss, denna tillskyndats skada, till hvars botande åtgått en till beloppet icke bestridd kostnad af 201 rdr 91 öre; alltså och då af hvad i saken förekommit måste antagas, att nämnde skada uppkommit endast till följd af försummelse eller okunnighet hos pråmens manskap; vid hvilket förhållande bemålde ledamöter ansågo Kongl. Maj:t och kronan skyldig i första rummet godtgöra staden i omförmålda hänseende uppkomna förlust, pröfvade dessa ledamöter råttvist, med åndring af domstolarnes beslut, förpligta Kongl. Maj:t och kronan att till Stockholms stad betala fordrade 201 rdr 91 öre rmt.
Justitieråden Iggeström och Cramér biföllo nedre revisionens underdåniga betånkande.
Kongl. Maj:ts dom år utgifven den 6 April 1865. a