Angående förlagsinteckning för bedrifvande af sågverk.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 95–98 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 11 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 95–98 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 12 Mars 1864 utfärdade handlanden J. Bodin en skriftlig, af två personer bevittnad handling, hvari han dels erkånde sig hafva, såsom förlag till bedrifvande af honom tillhörige Helenefors sågverk med underlydande hemman, utaf handelsbolaget Er. Fröberg & C:ni bekommit 10,000 rdr rmt, dels förband sig att efter sex månaders uppsägning till Fröberg & C:ni återbetala denna penningeförstråckning jemte sex procent årlig rånta derå samt $ af råntebeloppet såsom förlagsprovision, dels ock medgaf, att till säkerhet
s. 96 Sida 96 i årgången börjar här
tor detta förlagslån inteckning utan Bodins vidare hörande finge beviljas uti alla till nämnde sågverk hörande inventarier samt såvål vid verket liggande som för dess räkning å andra stållen varande rudimaterier, färdiga och under bearbetning varande trävaror, af hvad namn de vara kunde.
Med företeende af denna handling anhöll fordringsägaren hos Öfver-Luleå häradsrätt, att den sålunda medgifna inteckningen måtte meddelas eller, om sådant ej kunde ske, åtminstone skuldförbindelsen i inteckningsprotokollet till laglig verkan intagas.
I anledning hårat resolverade häradsrätten den 28 November 1864, att häradsrätten ansåg sig ej böra förvägra bifall till sistnämnda begäran; men att häradsrätten fann någon inteckning för fordringen uti de i skuldförbindelsen omförmålda inventarier, rudimaterier och trävaror icke kunna meddelas.
Håröfver anförde Fröberg & C:ni besvär hos Svea hofrått och androg, för vinnande af ändring: att, jemlikt 5 art. Hallordningen den 2 April 1770, det stode enhvar öppet att lemna näringsidkare förlag af rudimaterier och penningar till bedrifvande af fabriker och manufakturier, med rått för förläggaren att njuta säkerhet i verkets effekter, derest förlaget blifvit lagligen intecknadt; att sistnämnda omständighet således tydligen förutsatte, att förlagsinteckning uti fabriker och manufakturier både kunde och borde beviljas, samt att enär, jemlikt k. k. den 29 April 1830 och den 30 December 1863, lego- och salusågar skulle såsom fabriksinrättningar betraktas, deraf följde, att de för dylika inrättningar i allmänhet gållande föreskrifter åfven borde tillämpas i fråga om sågverk. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, yrkades, att, med undanrödjande af öfverklagade beslutet och med förklarande, att den sökta förlagsinteckningen ej lagligen bordt förvägras, årendet måtte varda till håradsråtten återförvisadt.
Uti infordrad förklaring yttrade Bodin, att han mot bifall till inteckningsansökningen ej hade något att erinra.
s. 97 Sida 97 i årgången börjar här
Genom utslag den 13 Mars 1865 fann hofråtten, enår sågverk icke vore att hänföra till sådan fabrik eller sådant manufakturverk, hvars effekter fingo, enligt Hallordningen den 2 April 1770, för förlagsfordran intecknas, ej skål att göra åndring i håradsråttens öfverklagade beslut.
Fröberg & C:ni sökte i underd. åndring. Der funnes efter bolagets förmenande icke något stadgande i Hallordningen, som hindrade att inteckningsansökningen kunde bifallas. Femte artikeln deri omnämnde vål ej sågverk, men bestämde ej heller i öfrigt hvilka de inrättningar voro, deri förlagsinteckningar fingo beviljas. Afven om mot förmodan sågverk vid tiden för författningens utfärdande ej hänförts till sådana inrättningar, voro förhållandena nu förändrade. Kostnaderna för anläggning och bedrifvande af ett tidsenligt sågverk uppginge oftast till högst betydliga summor, för hvilkas anskaffande det mången gång vore för sågverksågaren af yttersta vigt att kunna erbjuda säkerhet genom förlags-inteckning. Genom senare författningar hade de inskränkningar, som härutinnan förut kunde hafva funnits, betydligen modificerats eller rent af upphört att gälla. Dessa författningar voro k. k. den 29 April 1830, den 13 Aug. 1835 och den 30 December 1863, hvilka alla ådagalade, att. sågverk numera af lagstiftaren betraktades endast såsom fabriksinråttningar och derföre åfven i likhet med dessa blifvit befriade från grundrånta och beråknade endast till bevillning. Inrättningar, hvilka sålunda ansetts såsom likartade med fabriker, borde åfven tillerkånnas de förmåner och behandlas i öfverensståmmelse med den lagstiftning, som för dessa inråttningar gållde. På grund häraf och hvad hos hofråtten anförts, fortsattes det der gjorda yrkandet.
Nedre revisionen hemstållde i underd. betånkande den 1 November 1865, att K. M. måtte pröfva råttvist att fastställa hofråttens utslag.
Målet föredrogs den 16 i nyssnämnde månad i Högsta Domstolen (Justitieråden Alexanderson, Qvensel, Leuhusen, Berg, Almqvist, Naumann), som, enår i fråga om förlag till
Tidskrift för Lagstiftn. etc. 3:dje årg. 7
s. 98 Sida 98 i årgången börjar här
sågverk rättighet att hos häradsrätt erhålla inteckning i verkets lösegendom icke finnes i lag stadgad, fastställde det slut, hvari domstolarne stannat.
Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 18 December 1865.