Naumanns tidskrift 1866 s. 88

Rätt forum i sådan fråga.

Örkeneds till Glimåkra pastorat hörande annexförsamling ingick till K. M. med underdånig anhållan, att en fullständigare själavård måtte församlingen beredas derigenom, att hon antingen skiljdes från moderförsamlingen till ett

s. 89 Sida 89 i årgången börjar härKopiera citering

sårskildt pastorat, eller ock att komministern, som vore likasom kyrkoherden bosatt i Glimåkra, förflyttades till Orkened. Sedan vederbörande blifvit i årendet hörda, dervid Glimåkra förklarat sig ej hafva något att erinra mot Orkeneds församlings frånskiljande till eget pastorat, men bestridt den af sistnämnde församling jemväl åskade delning af prestoch kapellansbolen inom pastoratet, låt Orkeneds församling frågan om komministraturens förflyttning förfalla, men fullföljde ansökningen om pastoratets delande i två, under påstående såsom vilkor för delningen, bland annat, att Orkeneds församling, som vore för obemedlad att kunna inköpa ett hemman af den godhet som ett prestbostålle borde hafva, men förmenade sig på grund deraf, att Glimåkra och Orkened före år 1600 utgjort en enda socken, hafva efter hemmantal del i kyrkoherde- och komministersbostållena, antingen af Glimåkra församlingsboar eller ock, för den håndelse att desse icke ville godvilligt derpå ingå eller dertill icke kunde tillförbindas, genom statsbidrag måtte erhålla ersåttning för sin berörda andel. Samtlige i årendet hörde embetsmyndigheter tillstyrkte nådigt bifall till den föreslagna pastoraldelningen, hvarefter K. M. i nådig skrifvelse den 12 November 1858 till kammarkollegiet sig utlåt, att som inom Orkeneds socken några ecklesiastike bostållen icke funnos, och frågan huruvida denna socken vore berättigad till delaktighet i de inom Glimåkra socken belägna pr estboställen, utgörande för pastor 4 mantal N:o 1 och för komministern 1.:dels mantal N:o 2 i Glimåkra by, icke kunde af K. M., i det skick, målet sig befunne, till omedelbar pröfning upptagas, utan det tillkomme Orkeneds församling att, om den sig befogad funne, talan derom å ort, som vederborde, anhångiggöra, och skål icke heller förefunnes att, förrän denna fråga blifvit afgjord, under pröfning taga bemålde församlings yrkande att antingen af Glimåkra församling eller genom statsanslag erhålla ersåttning för den del, församlingen förmenade sig efter hemmantal åga i pastors- och komministersbostållena i Glimåkra, K. M. fann godt förklara det våckta föl-slaget om delningen af

s. 90 Sida 90 i årgången börjar härKopiera citering

Glimåkra och Orkeneds församlingars pastorat icke kunna i dess dåvarande skick bifallas.

Med anledning håraf utverkade förre fanjunkaren C. J. Sjöstedt i Ekhult, på grund af fullmakt utaf Orkeneds socknemån, stamning till Ostra Göinge håradsrått å samtlige hemmansegare och innehafvare inom Glimåkra socken åfvensom å förmyndarne för derstådes möjligen varande myndlingar, med påstående, att för den håndelse K. M. slutligen framdeles medgåfve pastoratets delning, Orkeneds församling måtte, i mån af dess mot Glimåkra socken svarande hemmantal, erhålla andel såvål i pastors- och kapellansbostållena i Glimåkra som mensalhemmanet i Håggeryda, samt att Glimåkra församling måtte förpligtas att efter sakkunniga och ojåfvige måns vårdering dessa andelar inlösa.

Det upplystes, att mensalhemmanet Häggeryda vore beläget inom Glimåkra socken, och att hemmantalen inom de sårskilda socknarna utgjorde i Glimåkra 44, mantal och i Orkened 323 mantal.

Sjöstedt inlemnade, för att visa, det Glimåkra och Orkeneds socknar af ålder råknats för en församling och först i slutet af 1600-talet blifvit åtskilda, då sårskild kyrka jemvål uppförts i Lönsboda by af Orkeneds socken, dels utdrag af Lunds stifts Landebok för år 1569, hvaruti endast förekom »Glimagre sogna», hvaremot Örkeneds socken icke der omnämndes; dels ock utdrag af 1671 års jordrefningsprotokoll för Ostra Göinge hårad, deri fanns följande anteckning: »Glimåkra socken, Glimåkra by, N:r 1, prestgården, som år Kronans och ej tillförendhe i Kronans jordebok varit infördt.» Vidare fanns der antecknadt: »Denna prestegård år obodt och brukadt af två prester. Alltså ansåttes denna prestgård till 2 mantal. Räntan divideras intet vidare af denna prestgård ån de andre, utan lemnas till höga öfverhetens nådiga förordning och godtfinnande-------N:o 2 ibm. Deignegården har i lika mått tillförene ej varit i Kronones jordebok infördt. Denna Deignegård, som år obebygd, ansåttes för re mantal Krono och Deignegård T‘o mantal».

s. 91 Sida 91 i årgången börjar härKopiera citering

Någon annan eller äldre handling rörande naturen af ifrågavarande bostållen, eller huru de af ålder blifvit till kyrkan eller dess tjenare anslagne, förklarade sig Ekstedt icke kunna anskaffa.

Glimåkra församlingsboer hemstållde, om häradsrätten vore behörig att med detta mål taga befattning, bestred käromålet, intilldess Orkeneds socknemån lagligen styrkt sig hafva någon del uti ifrågavarande bostållen, samt anmårkte, att i hvilket fall som helst delningsgrunden icke borde hemtas från församlingarnas hemmantal, utan i stället från det belopp, hvarmed Orkeneds församling, i förhållande till Glimåkras, bidrog till pastors och komministers aflöning. För öfrigt bestredo Glimåkra församlingsboer att inlösa den Orkeneds församling möjligen tillkommande andel i bostållena, utan finge sistnämnde församling deröfver efter behag förfoga.

Sjöstedt erinrade, att det vore visadt, att båda församlingarna redan före 1600-talet utgjort ett pastorat, under den gemensamma benämningen af Glimåkra socken; att i följd håraf Orkeneds socken ovilkorligen vore berättigad till andel i de hemman, som blifvit anslagne till ecklesiastika bostållen inom pastoratet; att den af vederparterna ifrågasatta delningsgrunden vore obillig, emedan aflöningen till presterskapet utgick enligt konvention, men att den råtta delningsgrunden vore icke, såsom förut antagits, hemmantalet, utan folkmängden inom församlingarne. Slutligen förklarade Ekstedt, att med ståmningspåståendet afsåges åfven rått för Orkeneds församling att erhålla andel i sådana å bostållena befintliga åbyggnader, som enligt lag derstådes borde finnas.

Detta yrkande bestreds af vederparterna på den grund, att prestgårdarne i Skåne bebyggas af pastor och ej af församlingarna.

Vederbörande konsistorii- och krono-ombud hördes i målet.

Genom utslag den 27 Februari 1860 förklarade häradsrätten sig icke vara behörig att målet till pröfning upptaga, men hofråtten öfver Skåne och Blekinge, der Ekstedt öfver

s. 92 Sida 92 i årgången börjar härKopiera citering

nämnde beslut anförde besvär, visade, medelst utslag den 9 derpåföljande Oktober, målet åter till häradsrätten.

Ekstedt förändrade nu sina stämningspåståenden så till vida, att han förklarade, det hans hufvudmån icke mera yrkade att af Glimåkra socken bekomma utlösen för Orkeneds sockens andel i prestbostållena med penningar, utan endast att Orkeneds socken måtte i mån af hemmantal erhålla del i samma bostållen.

Häradsrätten meddelade utslag den 20 Juni 1861: Emedan annat i tvisten ej vore ådagalagdt, funne häradsrätten böra antagas, att Glimåkra och Orkeneds socknar i fordna tider utgjort ett gemensamt pastorat, till aflönande af hvars presterskap anslagits inom Glimåkra socken belägna hemmansdelar i Glimåkra by och Håggeryda af krononatur; men att sedermera under tidens lopp behofvet framkallat särskild kyrka inom Orkeneds socken, hvarest dock framgent själavården bestridts af presterskapet i Glimåkra mot erhållande af lön från jemvål Orkeneds sockneboer: och enår den af Orkeneds sockneboer om socknens skiljande från Glimåkra och förseende med eget inom socknen boende presterskap väckta fråga afsåge vinnande af en fördel, hvilken om densamma vunnes, icke borde medföra minskning i de inkomster, som redan voro nödige för aflöning af presterskapet i Glimåkra, vidare ån i förhållande till dess lindring i blifvande göromål, hvilket i den mån komme att ske, som samma presterskap icke finge uppbära någon aflöning ifrån Orkeneds socken, pröfvade häradsrätten råttvist Orkeneds socknemåns talan att ogilla.

Orkeneds socknemån vädjade till hofråtten öfver Skåne och Blekinge. Frågan, som varit underställd häradsrättens pröfning, hade varit den, huruvida en annexförsamling hade samma rått som moderförsamlingen till de bostållen, hvilka blifvit till aflöning åt dess presterskap upplåtne. För denna frågas besvarande måste utredas boställenas natur, huru de tillkommit, om de blifvit donerade af enskild person eller Kronan, samt till endera eller begge församlingarna. I 1569 års Landebok funnes Orkeneds

s. 93 Sida 93 i årgången börjar härKopiera citering

socken icke nämnd, hvilket gåfve anledning att antaga, d Glimåkra och Orkened den tiden utgjort en socken. 4 Landeboken inhemtades jemvål, att boställena åt prestersk: pet i Glimåkra utgjorts af ifrågavarande hemman. Når n Glimåkra och Orkened af gammalt utgjort en socken, : kunde donationen icke hafva blifvit gjord mera till den er ån den andra socknens fördel. Uti 1671-års jordrefning protokoll hette det, att boställena vore Kronans, hvada ock häradsrätten saknat allt skål att tilldôma Glimåkr socken ensam rått till bostållena. På grund af hvad så lunda anfdrdt blifvit, yrkades, att häradsrättens utslag, såvi< det tillagt Glimåkra ensam rått till ifrågavarande prestb( stållen, måtte upphåfvas.

Glimåkra församlingsboar bestredo den sökta åndringe

Advokatfiskalen i. hofirätten V. Landegren, som lemna tillfålle att i målet bevaka de inom Orkeneds socken befin liga publika hemmans af frågan beroende rått, yrkade b fall till kåromålet, enår utredt vore, att ifrågavarande hen man blifvit af K. M. och Kronan anslagna till pastora vårdens uppråtthållande såvål inom Glimåkra som Orkenet socknar.

T. f. advokatfiskalen F. O. Nilsson, som förordnats att för talan för häradshöfdingebostället Hemlinge, bestred derem« kåromålet, då det icke blifvit styrkt, att Orkened tillhört Glim åkra socken den tid meranåmnda hemman blifvit anslagn eller donerade till aflöning åt presterskapet i Glimåkra samt Orkeneds församling i allt fall icke ågde någon lagli rått till andel uti hemmanen, hvilka efter annexförsamlinger frånskiljande måste blifva för aflöning af presterskapet Glimåkra lika, om icke mera nödvändiga ån förut.

Hofråtten meddelade dom den 28 Mars 1862: Ena Orkeneds socknemån icke gittat styrka något förhållande som kunde föranleda dertill, att, derest K. M. framdele lemnade bifall till ansökningen om ifrågavarande pastoral delning, Orkeneds socknemån finge anses åga i lag grunda råttighet att vinna utbrytning af någon dem tillkommand andel i berörde inom Glimåkra socken belågna boställe

s. 94 Sida 94 i årgången börjar härKopiera citering

och mensalhemman, eller ock erhålla lösen för dylik andel, blef häradsrättens utslag fastståldt.

Håruti sökte Orkeneds sockneboer underdånig ändring. Frågan om rättigheten till utbrytning af eller lösen för andel i boställena berodde derpå, om Orkeneds församling ågde någon sådan andel i bostållena. Derom hade hofråtten icke yttrat sin mening, ehuru detta just vore tvistefrågans grund. Beskaffenheten af hofråttens yttrande föranledde till den uppfattning, att Orkeneds församling vål kunde hafva andel uti lågenheterna, men likvål sakna rått till utbrytning deraf eller att der undfå vederlag. K. M. torde måhånda bifalla ansökningen om pastoratets delning; och då vore, i motsats till hvad hofråtten antagit, intet förhållande styrkt eller ens tånkbart, som skulle kunna föranleda, att Orkeneds församling lagligen borde förlora någon af de rättigheter, hvilka den hittills haft gemensamt med Glimåkra socken.

Nedre revisionen afgaf den 27 Januari 1864 underd. betänkande, deri hemstålldes, att enår Orkeneds socknemån icke visat, att ifrågavarande bostållen och mensalhemman, af hvilka de förra, enligt utdrag af 1671-års jordrefningsprotokoll för Östra Göinge hårad, voro af krononatur, blifvit till Glimåkra och Orkeneds församlingar under ågandeeller dispositionsrätt upplåtne, samt vid sådant förhållande Orkeneds socknemåns påstående att vinna utbrytning af den på Orkeneds socken belöpande andel af samma bostållen och mensalhemman eller ock erhålla lösen för dylik andel icke torde kunna bifallas, K. M. måtte pröfva råttvist gilla domstolarnes beslut.

Saken föredrogs den 12 Februari 1864 i Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Qvensel, Friherre Leuhusen, Berg, von Hofstén och Habe) yttrade: Då ifrågavarande bostållshemman icke, så vidt visadt vore, tillhörde församlingarna, utan fastmera handlingarna föranledde, att prestgården och komministersbostället blifvit från Kronan upplåtne, faststållde dessa ledamöter domstolarnes beslut, såvidt derigenom blifvit förklaradt, att Orkeneds för-

s. 95 Sida 95 i årgången börjar härKopiera citering

samling icke hade något på åganderått grundadt anspråk på andel i löningshemmanen eller på penningeersåttning for sådan andel; men frågan, huruvida socknarnes framtida åtskiljande i sårskilda pastorater borde föranleda förändrad förvaltning af nämnda hemman, ansågo samma ledamöter ej tillhöra domstols upptagande, hvadan Orkeneds församling af beslutet i förevarande tvist ej vore förhindrad att berörde fråga i vederbörlig ordning anhångiggöra.

Justitierådet Almqvist var hårifrån skiljaktig och yttrade: Det i målet väckta yrkande om utbrytning till Orkeneds socken af dess förmenta andel uti ifrågavarande, inom Glimåkra socken belågna prestbostållen, eller i deras värde, för att, i händelse af pastoratets delning, användas till presterskapet inom Orkeneds socken, anser jag innefatta sådan fråga om disposition af ecklesiastika hemman, som, enligt 3 § i Kammarcollegiets instruktion den 16 Februari 1838, icke tillhör allmän domstols pröfning ; hvadan domstolarnes i saken meddelade beslut af mig undanrödjas.»

Kongl. Maj:ts dom år utfärdad den 7 Mars 1864.