Angående utmätning å Gode Mäns utslag.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 86–88 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsöknings-Balken, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Bandets löpnummer gick inte att läsa ur OCR-lagret.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsöknings-Balken, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 86–88 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Kaptenen J. B. Kuylenstjerna instämde till Himble håradsrått kaptenen m. m. C. A. Bexell och landtbrukare Rolf Bexell, i egenskap af förmyndare för kammarherren C. von Wolffradts barn, med påstående, att som kaptenen Kuylenstjerna, enligt afhandling den 12 Dec. 1854, på tio år, råknade från den 25 nåstpåföljande Mars, arrenderat von Wolffradts sterbhusdelågare tillhöriga säteriet Thorstorp med dithörande hemman, under vilkor att sterbhusdelågarne skulle, i ändamål att i arrendet inbegripne hemman Grimmethon, med undantag af Mjöavad, borde utgöra en egendom för sig, inom tre år från tillträdet uppföra åbyggnader för anläggning af en s. k. plattgård, men berörda vilkor icke blifvit behörigen fullgjordt, förmyndarne måtte förpligtas ersätta den förlust, som' härigenom kapten Kuylenstjerna tillskyndats och komme att honom tillskyndas.
I anledning håraf hade häradsrätten genom utslag den 28 Juli 1863 ålagt förmyndarne att emot qvitto utgifva skälig ersättning för den förlust, kaptenen Kuylenstjerna i antydda hänseende lidit, med rättighet för honom, att åfven under återstående arrendeåren och intill dess han komme i åtnjutande af behöriga åbyggnader, erhålla enahanda ersättning, hvilken, derest parterne ej kunde derom såmjas, finge till beloppet för år råknadt bestämmas af tre gode mån, af hvilka förmyndarne och Kuylenstjerna, eller exsekutor för den tredskande, skulle utse en hvardera, samt de sålunda valde tillkalla den tredje.
s. 87 Sida 87 i årgången börjar här
Uti detta utslag, hvaremot förmyndarne fullföljde talan i Götha hofrått, hade hofråtten, enligt dom den 11 Mars 1864, ej funnit skäl göra ändring, men lemnat förmyndarne öppet att, om de ej nöjdes åt gode mannens beslut, deremot i laga ordning föra talan.
Emellertid hade gode mån, utsedde, en af Kuylenstjerna, en af exsekutor och den tredje af de två öfriga, vid sammanträde redan den 15 Februari 1864 uppskattat Kuylenstjernas ofvan omförmålda förlust för tiden från den 25 Mars 1858 till den 25 Mars 1864 till 11,120 rdr; hvarefter och sedan hofråttens dom fallit, lånsmannen H. S. Nerman med bitråden den 26 i sistnämnde månad, till godtgörande af såvål nyssberörde belopp som den på förmyndarne belöpande hälft i gode männens arvode, 21 rdr 5 öre, jemte ådömd råttegångskostnadsersåttning och utmåtningsumgålderna, i måt tagit såvål 1863-års oguldna arrende för såteriet Thorestorp, 6,983 rdr 13 öre, som sagde såteri.
Denna utmåtning öfverklagades hos kon. befallningsh. i Hallands lån af förmyndarne på den grund, att gode månnens förråttning ej skulle i laga ordning tillkommit, samt att förmyndarne åmnade fullfölja talan emot både hofråttens dom och gode månnens beslut.
Kon. befallningshafvande gaf utslag den 6 Maj 1864: Som förmyndarne icke visat, att de anmålt missnöje emot hofråttens dom eller att klander blifvit anståldt emot gode månnens åtgörande; alltså och då förmyndarne icke ens föreburit, att någon olaglighet vid sjelfva utmätningen ågt rum, fann kon. befallningshafvande, som icke kunde till pröfning upptaga hvad rörande tillkomsten af gode månnens beslut anförts, skäligt lemna besvären utan vidare afseende.
Förmyndarne besvärade sig i Götha Hofrätt, som genom utslag den 14 Nov. 1864 yttrade: Enär gode månnens ofvannåmnde uppskattning desto mindre kunde hånföras till sådant beslut, hvarå utmåtning kunde följa, som gode månnen icke bordt emot förrnyndarnes bestridande utses, innan frågan om dessas skyldighet att låta kaptenen Kuylenstjernas ersättningsanspråk i sådan ordning pröfvas blifvit
s. 88 Sida 88 i årgången börjar här
genom domstols laga kraftvunna yttrande bestämd, samt förmyndarne, i öfverensståmmelse med hofråttens i utslag den 8 April 1864 dem meddelade föreskrift för rättighet att fullfölja underd. talan emot hofråttens dom, enligt hos hofråtten företedt och till Justitierevisions-expeditionen insåndt bevis, i taka händer nedsatt den kaptenen Kuylenstjerna tillerkända ersåttning för rättegångskostnaden vid häradsrätten och i hofråtten, såvidt samma ersåttning blifvit till beloppet bestämd, blef, med upphåfvande af öfverklagade utslaget, verkan af den verkställda utmätningen undanröjd.
Kaptenen Kuylenstjerna nedsatte revisionsskilling och fullföljde hos K. M. underd. åndringssökande.
Han förmenade, att gode månnens beslut vore endast en verkställighetsåtgärd och att, så vid t åndringssökandet icke skulle blifva helt och hållet onyttigt, det vore nödvåndigt att underrätts utslag ginge i verkställighet.
Nedre revisionen hemställde i underd. betänkande den 17 Maj 1865, att K. M. måtte pröfva rättvist gilla hofråttens utslag; och vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 13 påföljde Juni blef berörde hemstållan bifallen.
K. Maj:ts dom är utgifven den 17 Juni 1865.