Bötesandel åt två åklagare
13 juni 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 74–77 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 74–77 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «inför Högsta Domstolen den 13 Juni 1865». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Andel i böter, tillagd såväl sterbhusdelägarne efter den åklagare, hvilken börjat åtalet, soin den åklagare, hvilken detsamma slutligen utfört.
Vid Neder Kalix sockens tingslags häradsrätt, höstetinget år 1852, hade länsmannen Johan Stolpe instämt inspektoren J. G. Holmgren m. fl. med påstående om ansvar för åverkan af sågtimmer å Flakatråsks krononybygges område i Norrbottens lån. Detta åtal förevar vid fem ting, hvarunder Stolpe förde talan såsom åklagare, och vid femte tinget dömdes Holmgren till vårjemålsed.
Härefter och sedan uppå Holmgrens klagan hofråtten genom utslag den 14 Januari 1857 af anförde orsaker visat målet åter till häradsrätten, hade, då lånsmannen Stolpe under tiden erhållit afsked, hans efterträdare, lånsmannen J. Nyström, enligt anmodan af kon. bef:h:de i lånet, ånyo anhångiggjort målet vid häradsrätten, der detsamma förevar vid ytterligare tre ting, och hvarvid Nyström förde talan såsom allmän åklagare. Häradsrätten meddelade utslag den 27 Augusti 1858 och förelade Holmgren åter vårjemålsed, något inskränktare ån den förra. Edgångsbeslutet, deremot Holmgren fullföljde åndrings-sökande, blef i hufvudsaken fastståldt såvål af hofråtten som hos K. M. i dess utslag den 6 November 1862.
Då målet derpå åter förekom vid håradsråtten, instållde sig enkan efter Stolpe, som under tiden aflidit, och yrkade, att emedan hennes man i lifstiden inståmt ifrågavarande mål och detsamma bevakat ånda till dess hofråtten den 14 Januari 1857 meddelade sitt återförvisningsutslag, samt, sedan han under tiden på begäran erhållit afsked från länsmans-
s. 75 Sida 75 i årgången börjar här
befattningen, i skrift den 6 påföljde Februari anhållit om åtgårder för målets vidare handläggning, i följd af hvilken skrift kon. bef:h:de föreskrifvit, att målet skulle ånyo anhångiggöras vid håradsråtten, det måtte alltså, enår Stolpe såsom råtter åklagare varit berättigad till åklagare-andel i de böter, som kunde falla, de böter, hvartill Holmgren komme att blifva fålld, så fördelas, att enkan Stolpe, såsom sin mans råttsinnehafvare, berättigades att åtnjuta åklagare-andelen i samma böter.
Lånsmannen Nyström anförde häremot, att då Stolpe icke fortsatt sitt påbörjade kåromål, målsågare-andelen af böterna borde tillerkännas Nyström, som ägde rått att i målet kåra; åberopande Nyström tillika .en embetsskrifvelse från kon. bef:h:de af den 11 Oktober 1855, hvarigenom han erinrades »att utföra de ombudskap å kronans vägnar, hvilka varit förre lånsmannen Stolpe uppdragna, samt likaledes att fortsätta den tjenstetalan, som Stolpe vid domstol emot en eller annan person kunde hafva väckt».
Häradsrätten, i utslag den 22 December 1863, — jemte det den fällde Holmgren för det han, med vetskap derom, att ifrågavarande virke varit hugget å kronopark, köpt 1000 stycken timmer, att böta 2,000 r:dr, deraf en tredjedel tillfölle kronan och en tredjedel Neder Kalix hårad, — förklarade tillika, att återstående tredjedelen af böterna skulle tillfalla enkan efter lånsmannen Stolpe, hvilken begynt och till större delen utfört åtalet.
Uti detta utslag, så vidt angick böternas fördelning, sökte Nyström åndring i Svea hofrått. Han hade under mer ån åtta år vid olika instanser bevakat målet och derför haft omtanka, besvår och kostnader; och då enkan Stolpe icke varit målsägare i saken eller haft rått att deri kåra, hvilket dock enligt 32 kap. 1 § råttegångsbalken oundgångligen fordrats för att erhålla andel i böterna, samt hon dessutom ej vore ensam arftagare efter lånsmannen . Stolpe, yrkade Nyström, att håradsråttens beslut i denna del måtte upphåfvas, och målsågare-andel i böterna honom tillerkånnas.
Hofrätten yttrade i utslag den 30 December 1864:
s. 76 Sida 76 i årgången börjar här
Emedan Nyström på grund af kon. bef:h:des förordnande slutligen utfört ifrågavarande åtal och i följd deraf vore till åklagare-andelen i böterna beråttigad, funne hofråtten skåligt, med åndring af håradsråttens utslag, i hvad detsamma blifvit öfverklagadt, förklara, att ifrågavarande tredjedel i böterna skulle Nyström tillfalla.
Enkan Stolpe fullföljde und. besvär hos K. M. Hon yrkade, att då ifrågavarande åverkan blifvit upptäckt af hennes man, och åtalet utredt under den tid, han å tjenstens vågnar dermed haft befattning, samt 32 kap. 1 § Råttegångsbalken tillerkänner målsågare-andel åt den, som kårat i saken, men icke åt den, som sist deri kårat, henne måtte tillerkånnas åklagare-andel i böterna eller ock att få dela den med Nyström.
Sedan vederbörande blifvit i anledning af besvären hörde, föredrogs målet inför Högsta Domstolen den 13 Juni 1865, dervid dess flesta ledamöter ( Justi tieråden Berg, Wretman, Naumann och Rabe) förenade sig om följande beslut:
Emedan det åtal, som föranledt ifrågavarande böters ådömande, blifvit af lånsmannen Stolpe i lifstiden hos håradsråtten anhångiggjordt och fullföljdt, intill dess utslag den 15 April 1854 meddelades; men efter det hofråtten, med undanrödjande af samma utslag, visat målet åter till häradsråtten, Nyström, i anseende dertill att Stolpe dåmera från lånsmanstjensten erhållit afsked, i hans stålle upptrådt såsom åklagare i målet och detsamma slutligen utfört; samt Stolpe och Nyström, hvilka således begge å tjenstens vågnar i målet kårat, följaktligen och med afseende å den befattning, de hvar för sig i sådant hånseende med målet tagit, måste anses till lott i de böter, som derutinnan blifvit inspektoren Holmgren ådömda, lika beråttigade, funno bemålde ledamöter skåligt på det sått åndra hofråttens öfverklagade utslag, att åklagareandelen i samma böter, enligt håradsråttens i den delen laga kraftvunna utslag, utgörande en tredjedel i ådömda bötesbeloppet, förklarades böra emellan lånsmannen Stolpes sterbhus, å ena, och lånsmannen Nyström, å andra sidan, lika fördelas.
s. 77 Sida 77 i årgången börjar här
Justitierådet von Hofsten fann skäligt att, med åndring af hofråttens utslag, faststålla håradsråttens i fråga om fördelningen af ifrågavarande böter meddelade beslut.