Skall, på grund af stadganderne i Konkurslagens 117 §, 2 mom., samt Handelsbalkens 17 kap. 17 §, sådan den lyder enligt K. T.

25 juli 1866


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 2,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 244–246 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 244–246 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 25 Juli 1866»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Nyckelord

Ränta

Domstolens referat

Uti landtbrukaren C. Hjertsålls från Kollinge och hans hustrus vid Södra Möre häradsrätt anhängige konkurs bevakade rådmannen, vice håradshöfdingen Henrik Nerman, i egenskap af ombudsman för de »handlande borgares i Karlskrona enke- och pupillkassa», fordran dels på grund af Hjertsålls den 12 Juli 1861 till omförmålde kassa utgifna skuldsedel å 6,500 rdr, dels ock två andra derför i pant lemnade, jemvål af Hjertsäll till F. O. & A. W. Djurberg eller ordres utgifne skuldebref å tillsamman 6,500 rdr med ränta, hvilka

s. 245 Sida 245 i årgången börjar här

skuldebref blifvit den 8 Oktober 1860 till säkerhet för hufvudstolen intecknade i ett halft mantal kronoskatte Brod eller Kollinge; och yrkade rådmannen Nerman att med förmånsrätt ur denna fastighet utbekomma ej mindre förstnämnda belopp, än äfven sex procent årlig ränta derå från den 1 Januari 1833.

Sysslomannen bestredo den sökta förmånsrätten för räntan, på den grund att inteckningen ej afsett jemvål rånta.

Sedan frågan blifvit till häradsrättens pröfning hånskjuten, yttrade häradsrätten medelst utslag den 21 April 1865, att enär, såsom anmärkt blifvit, panträtten icke sträckte sig till råntan å intecknade beloppet, förmånsrätt för räntan icke kunde åtnjutas.

Götha hofrätt, der rådmannen Nerman efter vad sökte åndring, fann i dom den 15 December 1865 skål icke hafva förekommit, ledande till åndring i motvådjade utslaget.

Uti denna dom sökte Nerman i underdånighet åndring.

Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Östergren och Hedenström) hemställde i underdånigt betånkande den 19 Juni 1866: att enär förmånsrätt på grund af fastställd inteckning ostridigt tillkomme ifrågavarande kapitalfordran, Kongl. Maj:t, jemlikt 117 § 2 mom. Konkurslagen och 17 kap. 17 § Handelsbalken, efter dess lydelse i K. F. den 8 Oktober 1861, måtte, med åndring af domstolarnes beslut, förklara sökanden berättigad att, vid liqvid för bevakade fordringen, med samma rått, som blifvit kapitalet tillerkånd, tillgodoberåkna sig utdelning jemvål för upplupen ogulden rånta från den 1 Januari 1863.

Referenten revisionssekreteraren Svedelius var hårifrån skiljaktig och hemstållde, att hofråttens dom måtte faststållas.

Saken föredrogs den 4 Juli 1866 inför Högsta Domstolen, dervid justitierådet Adlercreutz biföll nedre revisionens underd. betånkande.

Justitierådet Wretman yttrade: »Enår den för sökandens ifrågavarande fordran af håradsråtten meddelade in-

s. 246 Sida 246 i årgången börjar här

teckning uttryckligen blifvit inskränkt till de förskrifna kapitalbeloppen, samt den intecknade fastigheten således vid densammas aftrâdande till Hjertsålls borgenärer ej utgjort pant for den å nämnde kapitalbelopp då upplupna rånta, pröfvade justitierådet skåligt faststålla hofråttens domslut.

Justitierådet friherre Leuhusen fann ej skål till annan åndring i hofråttens dom, ån att sökanden förklarades, jemlikt Konkurslagens 117 § 2 mom. sista punkten, åga vid liqvid för sin fordran att med samma rått, som blifvit kapitalet tillerkänd, tillgodoberåkna sig utdelning jemvål för den rånta, som derå upplupit efter den dag, då offentliga stämningen utfärdades.

Justitieråden Cramer och Iggeström instämde med justitierådet Adlercrutz.

Justitieråden Hofstedt och Alexanderson instämde i justitierådet Wretmans votum, i enlighet hvarmed Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 25 Juli 1866.