Ytterligare angående »personlig» ansvarighet för gäld, eller icke.‘) I egenskap af syssloman i e. o. kanslisten Israel Abrahamssons konkurs, sökte G. Andersson i Kjållstad hos kon.
28 december 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 257–259 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 257–259 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom år utgifven den 28 December 1866»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I egenskap af syssloman i e. o. kanslisten Israel Abrahamssons konkurs, sökte G. Andersson i Kjållstad hos kon. befallningshafvande i Östergötlands län att, på grund af ett utaf Peter Andersson och Sara Maja Larsdotter till innehafvaren den 11 Maj 1844 utfårdadt skuldebref å 1,666 R:dr 32 sk. banko med sex procents rånta, till säkerhet hvarför inteckning blifvit den 15 i samma månad och år beviljad och senast den 4 Augusti 1863 förnyad uti 1/4 mantal kronoskatte Pikatorp, af Gustaf Theodor Samuelsson, såsom dåmera ågare af samma hemman, utbekomma den å förskrifna beloppet ifrån utgifningsdagen till den 10 Maj 1864 upplupna rånta, med afdrag af 825 K:dr 21 öre R:mt, som, enligt anteckning å skuldebrefvet, blifvit sistnämnda dag, jemte kapitalet, afbetalte till gäldande af Abrahamssons skuld till Östgötha* hypotheksförening.
Pantförskrifna hemmansdelen köpte Samuelsson den 23 Juni 1853 af Chr. Gustafsson, och intecknade skuldebrefvet hade af Abrahamsson lemnats såsom hypothek för en hans skuld till nåmnde hypotheksförening, hvilken, genom dess ombudsman, lagsökte Samuelsson på grund af omförmålda skuldebref. I detta utsökningsmål, fullföljdt hos Götha hofrått, hade hofråtten den 7 December 1863 medelst utslag, som vann laga kraft, ålagt Samuelsson att till hypotheksföreningen utgifva förskrifna kapitalet jemte rånta derå från den 8 September 1858, men förklarat anspråk på rånta för föregående tiden vara af tvistig beskaffenhet, enår ostridigt intecknade förbindelsen varit hypothek för Abrahamssons skuld till hypotheksföreningen.
1) Jfr. årgången 1866, sidd. 564 o. f.
Tidskrift för Lagstiftn. etc. 4:de årg.
s. 258 Sida 258 i årgången börjar här
Under åberopande af 7 kap. 16 § Rättegångsbalken samt Götha hofråtts nyssnämnda utslag bestred Samuelsson det af Andersson framställda fordringsanspråk.
Kon. befallningshafvande yttrade i utslag den 17 November 1865: att enår Samuelsson, som lemnat obestridt, att han vore egare af ifrågavarande hemman, icke visat, att berörde inteckning upphört att vara gällande eller att förskrifna beloppet jemte rånta blifvit i vidare mån guldet ån hvad hypotheksföreningens qvitto utvisade, alltså, med stöd af 4 kap. 2 och 13 §§ Utsökningsbalken, förpligtades Samuelsson att, emot återfående af skuldebrefvet, till Andersson genast utgifva fordrade sex procent årlig laga rånta å 2,500 R:dr från den 11 Maj 1844 till den 10 Maj 1864 med afdrag af å råntan guldne 825 R:dr 21 öre R:mt. I brist af godvillig betalning ågde vederbörande magistrat eller kronofogde att i laga ordning verkställa utmåtning.
Samuelsson besvårade sig i Götha hofrått. Han hade icke åtagit sig skulden såsom sin egen och borde derför ej svara med mera än intecknade fastigheten. Inteckningen hade blifvit inlöst, men hemmanets förre ägare Gustafsson hade försummat låta döda densamma. Också hade Samuelsson betalt hela köpeskillingen utan afdrag för ifrågavarande inteckning, till bestyrkande af hvilken sistnämnda uppgift intyg derom från Gustafsson företeddes.
Andersson förklarade med anledning håraf, att han aldrig påyrkat någon personlig ansvarighet af Samuelsson, men ansåg åndring i kon. befallningshafvandes utslag vara utan åndamål.
Genom utslag den 31 Maj 1866 fann hofrätten hvad Samuelsson hos hofråtten anfört ej föranleda annan åndring i öfverklagade utslaget, ån att, då ej visadt vore att Samuelsson ifrågavarande gäld å sig tagit, det ålåge honom ansvara för betalning af utsökta råntan endast i den mån, pantförskrifna hemmanet dertill försloge.
Samuelsson fullföljde underdånigt åndringssökande hos Kongl. Maj:t under åberopande af hvad förut anförts.
s. 259 Sida 259 i årgången börjar här
Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow och t. f. revisionssekreteraren Poignant) afgaf underd. betånkande af följande innehåll: Då ostridigt vore att Samuelsson, som icke åtagit sig personlig ansvarighet för omförmålda intecknade skuldförbindelse, utan den 10 Maj 1864, mot afskrifning å förbindelsen, erlagt, jemte kapitalet, rånta derå för mer ån tre år, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna frågan om Samuelssons skyldighet att ansvara för råntans erlåggande för långre tid, ån den sålunda blifvit gulden, vara af tvistig beskaffenhet samt förthy, med upphåfvande af kon. befallningshafvandes och hofråttens öfverklagade utslag, hånvisa vederbörande att sin talan vid domstol efter stämning utföra.
Revisionssekreteraren Svedelius hemstållde för sin del, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist faststålla hofråttens utslag.
Då saken den 3 December 1866 föredrogs inför Högsta Domstolen, blef nedre revisionens betånkande gilladt af Högsta Domstolens flesta ledamöter, justitieråden Alexanderson, Södergren, friherre Leuhusen, Adlercreuts, Bolin och Rabe.
Justitierådet Qvensel yttrade: »Då sökanden, i brist af upplysning om annat förhållande, bör antagas hafva vid köpet af ifrågavarande hemman den 23 Juni 1853 åtagit sig att icke allenast gålda upplöpande rånta å köpeskillingen under hans ågotid, utan åfven i afråkning på samma köpeskilling ansvara för den skuld, som vid köpetillfållet kunnat i följd af inteckning uttagas ur hemmanet oberoende af förändringen i åganderåtten, samt i följd håraf sökanden enligt mitt omdöme ej kan lagligen undandraga sig att gålda den nu utsökta rånta för tiden ifrån den 23 Juni 1850 till den 8 September 1858, finner jag ej skål göra annan åndring i hofråttens utslag, ån att i fråga om återstående delen af råntefordringen för tiden från skuldsedelns dag till den 23 Juni 1850 målet af mig förklaras tvistigt, på sått betånkandet i afseende på det hela tillstyrker».
Kongl. Maj:ts dom år utgifven den 28 December 1866.