åtal rörande forment oriktig kartering af fastebref.
11 juli 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 301–302 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 301–302 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 11 Juli 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Advokatfiskalen i Svea hofrätt T. A. Billbergh yrkade hos hofrätten, att enär ett af Olands häradsrätt å lagtima sommartinget 1864 för Margaretha Johanna Mattsdotter utfärdadt fastebref å ett halft mantal kronoskatte N:o 2 i Åstorp, som, enligt hvad samma häradsrätts lagfartsprotokoll öfver å fastigheten för henne meddeladt laga uppbud (första gången) gåfve vid handen, vore uppskattadt till värde af 3,800 rdr rmt, blifvit belagdt med allenast 3 rdr 75 öre stämpel, men fastebrefvet, enligt K. K. den 4 December 1863 angående stämpelpappersafgiften samt hvad vid kontrollen och uppbörden deraf borde iakttagas, bordt stämpelbeläggas med 15 öre för hvarje ett hundra rdr af värdet å den fastighet, hvarå fastan lydde, eller med 5 rdr 70 öre, vice häradshöfdingen K. Almgren, hvilken, i egenskap af t. f. domhafvande, förstnämnde ting förrättat och följaktligen vore för handlingens riktiga kartering ansvarig, måtte, jemlikt 16 § i nyssåberopade K. K., ej mindre fällas att böta 10 rdr, än äfven förpligtas godtgöra Kongl. Maj:t
s. 302 Sida 302 i årgången börjar här
och kronan i berörde hänseende tillskyndad förlust, 1 rdr 95 öre.
Sedan vice häradshöfdingen Almgren öfver detta yrkande sig förklarat, yttrade hofrätten genom utslag den 29 December 1865: att enär upplyst vore, att Johanna Margaretha Mattsdotter af ifrågavarande hemman i Åstorp, hvarå Olands häradsrätt vid lagtima sommartinget 1864 för henne utfärdat fastebref, ärft en tredjedel och af sina medarfvingar köpt allenast återstående två tredjedelar för ett sammanlagdt belopp af 2,533 rdr 33 öre, samt fastebrefvet blifvit belagdt med stämpel i förhållande till sistnämnda belopp; alltså och då den omständighet, att häradsrätten meddelat lagfart och fasta å jemväl den del af hemmanet, som genom arf Margaretha Johanna Mattsdotter tillfallit, icke kunde föranleda till skyldighet för henne, som icke varit skyldig med den ärfda fastigheten lagfara, att för densamma erlägga stämpelpappersafgift, blef advokatfiskalens i målet förda talan ogillad.
Deruti sökte advokatfiskalsembetet i underd. ändring och yrkade, att vice häradshöfdingen Almgren åtminstone måtte åläggas ersätta kronan den förlust, som uppkommit derigenom att ifrågavarande fastebref blifvit belagdt med stämpelpapper till för lågt belopp.
Vid målets föredragning den 11 Juli 1866 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Horstedt, Ig geström. Cramer, friherre Leuhusen, Wretman och Adlercreuts) fann Högsta Domstolen skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens utslag.