S. k. undantagsaftal, ingånget af ett hemmans pantinnehafvare, hvilken derefter blef ägare af samma hemman, är i inteckningsprotokollet intaget, men till giltigheten bestridt af en senare ägare.
28 december 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 322–327 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 322–327 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 28 December 1866»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom kontrakt den 24 Februari 1846 hade Margaretha Petersdotter, mot det hon till sina barn och bland dem dottren Johanna Maria, gift med Elias Hulander, »af-
s. 323 Sida 323 i årgången börjar här
stått sin giftorätt» uti 1/4:dels mantal rå och rör Östentorp Nedergården, förbehållit sig under sin lifstid bostad på hemmanet jemte vedbrand och åtskilliga andra undantagsförmåner.
Detta kontrakt, undertecknadt af Elias Hulander såsom »köpare», blef den 17 December 1850 intaget i Kinds häradsrätts inteckningsprotokoll »till den kraft och verkan som lagligen kunde äga rum». Likaledes intogs kontraktet ordagrannt i inteckningsprotokollet den 17 Oktober 1860.
Åke Julius Cederkrona, såsom ägare af ifrågavarande hemman, hade, genom förpantningsbref den 10 September 1787, till säkerhet för 250 rdr specie, som han till låns bekommit af drängen Jöns Larsson, på 90 år lemnat och förpantat till denne sistnämnde och hans arfvingar räntan samt »rå- och rörsrätten» af nämnde hemman, med rättighet för långifvaren att njuta afkomsten på vinst och förlust i stället för ränta. Inteckning till säkerhet härför fastställdes den 27 Oktober samma år.
Sedermera hade arfvingarne efter bemälde Cederkrona medelst afhandling den 15 Mars 1853 till dåvarande förpantningsinnehafvaren ofvannämnde Elias Hulander och hans hustru Johanna Maria Josefsdotter försålt deras berörde hemman 1/4:dels mantal rå och rör Östentorp Nedergården; hvarefter Elias Hulander den 9 September 1853 sålde hemmansdelen till Lars Hulander, som samma dag öfverlät sitt köp på J. P. Österlund, allt utan något förbehåll till Margaretha Petersdotters fördel, i fråga om de af henne betingade undantagsförmåner.
Efter att hafva erhållit lagfart å sitt köp, sökte Österlund hos kon. befallningshafvande i Elfsborgs län handräckning för Margaretha Petersdotters vräkande från hennes bostad på hemmanet; men då kon. befallningshafvande i utslag den 3 Mars 1864 förklarade frågan härom vara af tvistig beskaffenhet, stämde Österlund Margaretha Petersdotter till Kinds häradsrätt, med yrkande : att som han köpt ifrågavarande hemman gravationsfritt och ej förr än vid skriftvexlingen inför kon. befallningshafvande haft kännedom
s. 324 Sida 324 i årgången börjar här
om Margaretha Petersdotters ofvanberörda undantagskontrakt, den derför beviljade inteckning alltså måtte dödas och kraftlös förklaras, samt Margaretha Petersdotter åläggas att från lägenheten afflytta och derjemte utgifva ersättning för jordplan och bränsle under sista tio åren med tolf rdr årligen.
Såsom stöd för käromålet anfördes, dels att, enär hemmanet till sin natur vore rå och rör, någon gällande inteckning deri icke skulle kunnat förvärfvas, dels ock att inteckningen borde vara utan all verkan, »eftersom hem- »manet intill den 15 Mars 1853 ägts af frälsemän och först »då kommit i ofrälse händer».
Margaretha Petersdotter åberopade sitt intecknade kontrakt och bestridde käromålet. Österlund hade vid inköp af hemmanet afvetat hennes ifrågavarande rätt till undantag derifrån.
Häradsrätten meddelade utslag den 15 December 1865: Enär Margaretha Petersdotter vid upplåtelsen af sin besittningsrätt till hemmanet Ostentorp Nedergården medelst kontrakt den 24 Februari' 1846, som blifvit den 17 December 1850 och den 17 Oktober 1860 intecknadt i rättens inteckningsprotokoll, förbehållit sig under sin lifstid, bland annat, den lilla byggningen å hemmanet; ty och då det ej tillkomme en senare ägare af hemmanet att tala derå, huruvida en under förre ägares tid vunnen inteckning med eller utan dennes begifvande tillkommit, samt Osterlund förvärfvat äganderätt till ifrågavarande hemmansdel efter det Margaretha Petersdotters kontrakt blifvit intecknadt, ogillades käromålet.
Häremot vädjades till Götha hofrätt af dåmera aflidne Österlunds sterbhusdelägare, hvilka yrkade upphäfvande af häradsrättens utslag och bifall till käromålet, enär undantagskontraktet vore utfärdadt icke af dåvarande hemmansägaren, utan af förpantningsinnehafvaren.
Margaretha Petersdotter anförde deremot, att förpantningsinnehafvaren Elias Hulander, som utfårdat kontraktet, derefter förvärfvat jemväl äganderätten till hemmannet, hva-
s. 325 Sida 325 i årgången börjar här
dan och då han sedermera utan allt klander låtit vid inteckningen bero, en senare ägare af hemmanet oj kunde derå tala.
Hofrätten yttrade i dom den 6 Juli 1866: Emedan den för Margaretha Petersdotters undantagskontrakt den 17 December 1850 meddelade inteckning, enligt det deröfver af häradsrätten handlingen åtecknade bevis, bestått endast deruti, att kontraktet intagits uti inteckningsprotokollet till den kraft och verkan, som lagligen kunde äga rum, och, då annat förhållande icke blifvit visadt, måste antagas hafva tillkommit på det, enligt då gällande stadganden om inteckning af afhandlingar om besittning af hus och jord på landet, brukliga sätt, att kontraktet blifvit i protokollet intaget, utan att upplåtarens lagliga åtkomst till den hemmansdel, hvarifrån afsöndringen skett, varit styrkt, samt denna inteckning följaktligen icke kunde bedömas i likhet med de på grund af Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 för fordringar i penningar eller varor fastställda inteckningar, utan vore till sin verkan beroende af den giltighet, åtgärden, då den meddelades, lagligen ägde; ty och som, i afseende härå, ostridigt förekomme, att äganderätten till ifrågavarande yodels mantal Ostentorp Nedergården, hvarken då undantagskontraktet upprättades eller vid tiden för inteckningens meddelande, tillhört någon af de personer, som genom kontraktet iklädt sig förbindelser, hvaraf måste följa, att kontraktets intagande i inteckningsprotokollet icke lagligen kunde medföra den verkan, att hemmanet skulle utgöra säkerhet för förbindelsernas uppfyllande eller för kontraktets bestånd, och att hemmanets ägare skulle derför stå i ansvarighet; alltså och då Margaretha Petersdotter icke visat, att någon för Österlund, i hans egenskap af hemmanets ägare, förbindande inteckning på grund af samma kontrakt sedermera vunnits, eller att han åtagit sig kontraktets fullgörande, blef, med ändring af häradsrättens utslag, Margaretha Petersdotter ålagdt att genast afflytta från ifrågavarande 1/4:dels mantal Östentorp Nedergården; men ersättning för det hon innehaft stugoplanen och tagit bränsle
s. 326 Sida 326 i årgången börjar här
på ägorna till nämnde hemman kunde icke tilläggas Österlunds sterbhusdelägarne för längre tid tillbaka än den, som förflutit från det Margaretha Petersdotter erhöll del af Österlunds hos kon. befallningshafvande väckta påstående om hennes afhysande, hvilken ersättning, i brist af åsämjande parterne emellan, skulle till beloppet, som ej finge öfverstiga 12 rdr om året, bestämmas af tre gode män, deraf parterne eller exsekutor i stället för tredskande part borde utse en hvar, och de sålunda utsedde välja den tredje, med rättighet för den af parterne, som med gode männens beslut icke åtnöjdes, att, inom tre månader efter beslutets meddelande, deruti söka rättelse medelst stämning till vederbörlig domstol; och ägde sterbhusdelägarne att, sedan hofrättens dom vunnit laga kraft, anmäla sig hos häradsrätten för att få den på grund af Margaretha Petersdotters omförmälda kontrakt den 17 December 1850 meddelade och den 17 Oktober 1860 förnyade inteckning i behörig ordning dödad.
Margaretha Petersdotter fullföljde underdånigt ändringssökande hos Kongl. Maj:t. Då förpantningsrätten till hemmanet enligt 1787-års kontrakt upphörde först med 1877, borde, efter hennes förmenande, den besittningsrätt till jordplanen, som hon vid afståendet till sina barn af sin rätt i hemmanet genom undantagskontraktet sig betingat, vara lika länge gällande.
Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Adlers, Poignant och Hernmarck) afgaf underdånigt betänkande den 3 November 1866 af innehåll: att som Elias Hulander genom bevittnad påskrift å ifrågavarande den 24 Februari 1846 upprättade kontrakt förbundit sig att deri omförmälda undantagsvilkor uppfylla; alltså och emedan, om än antoges, att Elias Hulander, såsom dåvarande innehafvare endast af förpantningsrätt till hemmanet, icke ägt att, med laga verkan emot hemmanets ägare, ingå sådant aftal som nyssnämnda kontrakt innehölle, samma kontrakt i allt fall, då Elias Hulander sedermera genom afhandling den 15 Mars 1853 förvärfvat äganderätt till hemmanet, emot honom bibehållet
s. 327 Sida 327 i årgången börjar här
gällande kraft, samt kontraktets intagande i häradsrättens inteckningsprotokoll skett redan den 17 December 1850 och således innan Österlunds fångesman Lars Hulander af Elias Hulander köpt hemmanet, hvarefter inteckningen blifvit inom behörig tid förnyad; ty hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari häradsrätten stannat.
Saken föredrogs den 13 i ofvannämnde månad inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Hofstedt, Iggeström, Wretman och Naumann) biföllo det underd. betänkandet.
Justitieråden Cramér, Carleson och von Hofsten pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 28 December 1866.