Naumanns tidskrift 1867 s. 317

Joel Nathan i Stockholm upprättade den 8 Juni 1826 ett sedermera laga kraftvunnet testamente, hvars tionde punkt hade följande innehåll:

»Sedan allt detta blifvit verkstäldt, skall hela min öfriga förmögenhet realiseras och bortlånas mot säkra räntor, nemligen mot första inteckning, för mitt barnabarn ynglingen Julius, son till salige herr Michel. Alldenstund han är en sjuklig yngling, så vill jag, att han skall vara försörjd under hela sin lifstid, att han nemligen för räntorna inackorderas uti ett hus, der han med hänseende till spislagarne kan lefva ritualt såsom jude, såsom han har sett det hos mig. Jag får i första rummet anmoda förenämnde förmyndare (Mosaiska församlingens föreståndare och dåvarande rabbin) att hafva sin uppmärksamhet fästad deruppå att han intages i en sann judes hem, der han tillhålles att till morgon- och aftonbön infinna sig uti synagogan och att han under hela sorgåret läser kadesch-bönen efter mig------------. Men om mitt barnabarn, förenämnde yngling Julius, skulle afgå med döden, så skall halfva räntorna af penningebeloppet gifvas åt mina barnabarn, herr Sissel Gebers barn, så framt dessa helt och hållet lefva efter judarnes lag; j motsatt fall skall det af församlingens herrar föreståndare användas för att låta meddela undervisning åt barn af sådana föräldrar, hvars omständigheter icke medgifva detta, eller ock för att understödja dem, som sysselsätta sig med Guds ord».

Under åberopande af detta testamentariska förordnande, hade grosshandlanden Julius Geber för egen del och så-

s. 318 Sida 318 i årgången börjar härKopiera citering

som förmyndare för sin syster Isabella Geber, i September månad 1864 till Stockholms rådstufvurätt instämt föreståndarne för mosaiska församlingen i Stockholm och yrkat, att som den i testamentet omförmälde ynglingen Julius vore afliden, och räntan å testamenterade medlen således borde tillfalla grosshandlanden Geber och Isabella Geber, såsom varande Sissel Gebers barn, föreståndarne alltså måtte varda ålagdt att för förvaltningen af samma medel lagligen redovisa samt till Geber utgifva den andel af räntan, som enligt testamentet borde till honom och hans bemälda syster utgå för tiden från förutnämnde Julius’ dödsdag.

Föreståndarne bestredo käromålet, enär icke styrkt vore, att Geber och hans syster »uppfyllde det af testator föreskrifna vilkor» för omförmälda räntas åtnjutande.

Då företeddes å kärandesidan betyg dels för grosshandlanden Geber, utfärdadt den 3 December 1862 af judiska predikanten och religionsläraren i Norrköping M. Schönthal, af innehåll, att Geber tillhörde mosaiska trosbekännelsen och vore välfrejdad medlem af mosaiska församlingen derstädes, äfvensom »att han under sitt vistande i Norrköping »städse visat intresse för religion och synagoga, hvarföre med »skäl tillägges att han är en god och from israëlit»; dels ock för Isabella Geber, utfärdadt den 6 Juni 1862 af öfverrabinen Wolff i Köpenhamn, omförmälande, att hon under sitt vistande derstädes »i alla afseenden efterföljt och lefvat efter mosaiska lagen».

Föreståndarne ansågo dessa bevis vara för gamla och dessutom icke bestyrkande, att Geber och hans syster lefde, såsom i testamentet vore föreskrifvet, helt och hållet efter judarnes lag. För att komma i åtnjutande af de i testamentet dem tillerkände förmåner, borde Geber och hans syster ådagalägga, att de fullgjorde det derför stadgade vilkor just vid den tid, då de framställde sina anspråk.

Geber företedde derpå ett af förbemälde Schönthal den 23 Januari 1865 utfärdadt intyg derom, att Geber »tillhör mosaiska trosbekännelsen, låter uppfostra sina barn i denna bekännelse, besöker synagogan och lefver således

s. 319 Sida 319 i årgången börjar härKopiera citering

i detta hänseende som israelit», hvarjemte styrktes med bevis, utgifvet den 28 December 1864, att Isabella Geber lefde »alldeles efter judarnes lag».

Föreståndarne medgåfvo, att Isabella Geber vore berättigad att utbekomma sin andel i omstämda räntan, men ansågo grosshandlanden Geber dertill oberättigad, enär han, enligt deras förmenande, ej visat sig uppfylla det i testamentet föreskrifna vilkor.

Rådstufvurätten meddelade dom den 13 Oktober 1865: Emedan ostridigt vore, att grosshandlanden Geber och Isabella Geber voro barn till Sissel Geber, äfvensom att Joel Nathans barnbarn Julius aflidit, samt mosaiska församlingens föreståndare medgifvit Isabella Geber rätt till anpart af räntan å ifrågavarande medel, och grosshandlanden Geber till stöd för sin rättighet i enahanda afseende företett ett af predikanten och religionsläraren vid mosaiska församlingen i Norrköping M. Schönthal den 23 Januari 1865 utfärdadt betyg derom, att Geber tillhörde mosaiska trosbekännelsen och lät uppfostra sina barn i denna bekännelse samt besökte synagogan och lefde således i detta hänseende såsom israelit, ty och då ej ens uppgifvet, mindre visadt vore, att för efterlefvande af Judarnes lag annat erfordrades än hvad Schönthals betyg angående Geber innehölle, förpligtades bemälde församlings föreståndare att till Geber afgifva redovisning för ifrågakomna af Joel Nathan donerade medel samt utgifva den på Geber och hans bemälda syster från den i testamentet omförmälde Julius’ död belöpande andel i räntan.

Föreståndarne för mosaiska församlingen vädjade till Svea hofrätt och anförde: Det af Schönthal utgifna betyg rörande Geber utvisade, att för efterlefvande af judarnes lag erfordrades annat eller mera, än hvad i betyget omförmäldes. Dit hörde nemligen skyldighet att i såväl det enskilda som offentliga lifvet iakttaga de uti Mose lag föreskrifna positiva ceremonialbud, hvaribland finge nämnas sabbathens (den sjunde dagens) helighållande, vissa spislagar m. m. Att Geber fullgjorde dessa ceremonialbud, bestredo

s. 320 Sida 320 i årgången börjar härKopiera citering

föreståndarne, och följaktligen äfven att han lefde helt och hållet efter judarnes lag, derom icke heller funnes något intygadt. På sådan grund yrkades upphäfvande af rådstufvurättens dom och ogillande af käromålet.

Hofrätten, i dom den 1 Mar's 1866, fastställde rådstufvurättens utslag, med uteslutande af sistanförda skälet deri, men med det tillägg i stället, att föreståndarne icke visat att Geber i något hänseende brustit i fullgörande af hvad testamentet såsom vilkor för dess åtnjutande föreskrefve.

Föreståndarne sökte hos Kongl. Maj:t i underdånighet den ändring, att käromålet i hvad det Geber personligen rörde, måtte ogillas, och sökandernes redovisningsskyldighet i öfrigt inskränkas till den tid, som förflutit efter ofvanbemälde Julius’ död. De företedde vid förhör inför nedre revisionen ett intyg af rabbinen doktor L. Lewysohn och andre predikanten L. Lipmansson, utgifvet den 29 Oktober 1866, af innehåll, att uttrycket: »lefva helt och hållet efter judarnes lag» hade en annan och vida mera omfattande betydelse än uttrycket: »vara en sann och from israelit». Det förutsatte nemligen uppfyllandet af alla ritual-ceremoniella och religiösa bud, som mosaiska lagen innefattade; det senare innebure endast ett »omdöme om vederbörandes religiöst-sedliga vandel», hvilket vore så mycket tydligare, då omdömet, såsom hos Schönthal, grundade sig på sådana omständigheter, som »att Geber tillhör mosaiska församlingen, visar intresse för synagogan, är välfrejdad och uppfostrar sina barn i judiska läran».

Detta intyg tillerkändes å vederdelosidan samma verkan som om det blifvit med ed bestyrkt. Likaledes ett ytterligare af Lewyssohn och Lipmanson den 1 November 1866 afgifvet utlåtande, hvarigenom de intygade: att med judisk lag menades »icke blott den mosaiska, utan jemväl den rabbinska lagen och samtlige genom häfd antagne och kraftvunne religiösa bruk och ceremonier»; samt att uttrycket »en god och from israelit» ingalunda förutsatte att den ifrågavarande personen lefde helt och hållet efter judarnes lag.

s. 321 Sida 321 i årgången börjar härKopiera citering

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius och t. f. revisionssekreteraren Hernmarck) hemställde i underd. betänkande, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom, i hvad den blifvit öfverklagad.

Föredraganden (t. f. revisionssekreteraren Poignant) yttrade deremot: »Emedan, enligt 10 punkten af Joël Nathans omförmälda laga kraft ägande testamente, ifrågakomna räntemedel skola gifvas åt grosshandlanden Geber och hans syskon endast så framt de, såsom orden lyda, »lefva helt och hållet efter judarnes lag»; samt af innehållet i nämnda punkt och testamentet i öfrigt, jemfördt med hvad rabbinen doktor L. Lewysohn och andre predikanten vid mosaiska församlingen i Stockholm L. Lipmanson uti intyg den 29 Oktober och utlåtande den 14 November 1866, hvilka handlingar Gebers ombud tillerkänt samma vitsord som vore de med vittnesed fastställde, upplyst angående betydelsen af nyssanförda, i testamentet begagnade uttryck, uppenbart är, att samma uttryck åsyftar uppfyllande af ej allenast den mosaiska lagens sedebud, utan äfven de af judarne såsom lag ansedde rituelt-ceremoniella bud, af hvilka, bland andra, de så kallade spislagarne äro i Nathans testamente omnämnda; ty och som de af predikanten vid mosaiska församlingen i Norrköping M. Schönthal för Geber utfärdade två särskilda betyg, ett af den 3 December 1862 och det andra af den 23 Januari 1865, innehålla allenast att Geber tillhör mosaiska trosbekännelsen och, såsom den - der visat intresse för religion och synagoga, vore en from och god israelit, samt att Geber låter uppfostra sina barn i nämnda trosbekännelse, besöker synagogan och således i detta hänseende lefver såsom israelit; men hvarken genom dessa betyg eller annorledes, emot sökandernes bestridande, lärer vara ådagalagdt, hvad Geber ej heller ens uppgifvit, att han i andra än de i betygen nämnda hänseenden »lefver efter judarnes lag», i följd hvaraf Geber icke torde kunna anses hafva uppfyllt det af testator, såsom ofvan förmäles, föreskrifna vilkor för rättigheten att komma i åtnjutande

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 4:de årg. 21

s. 322 Sida 322 i årgången börjar härKopiera citering

af omstämda medlen; alltså hemställer jag i underd., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut härutinnan, förklara den af Geber för egen del i saken förda talan ej kunna bifallas».

Beträffande åter redovisningsskyldigheten för de Isabella Geber på grund af testamentet tillkommande medel, hemställes i underdånighet, att domstolarnés beslut måtte i nåder fastställas».

Då saken den 3 December 1866 föredrogs inför Högsta Domstolen, blef nedre revisionens betänkande bifallet af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Qvensel, friherre Leuhusen, Adlercreutz och Babe).

Justitierådet Södergren gillade föredragandens yttrade mening.

Justitierådet Bolin yttrade: att på ofvan upptagne, af rådstufvurätten anförde skäl och då, med afseende jemväl å innehållet af ett annat, af predikanten Schönthal den 3 December 1862 om Geber afgifvet intyg, antagas må, att Geber icke brustit i uppfyllande af de för testamentets tillgodonjutande stadgade vilkor, justitierådet pröfvade rättvist fastställa hofrättens domslut.

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 28 December 1866.