Allmän domstol ej behörig att pröfva och afgöra frågor rörande ehartæ-sigillatæ-fôrsâljningsmâns skyldighet att redovisa för erhållet stämpelpapper.
28 december 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 314–316 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 314–316 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 28 December 1866»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Landskamereraren J. O. Högström sökte hos kon. befallningshafvande i Orebro län, att häradsskrifvaren C. O. W. S., hvilken, såsom försäljningsman af stämpladt papper i Örebro stad och hos nämnde länsstyrelse, uraktlåtit aflemna årsräkning för år 1862 öfver det stämpelpapper, han enligt kon. befallningshafvandes anordningar från landtränteriet fått på kredit emottaga, måtte förpligtas betala hvad han, efter en i landskontoret upprättad räkning, upptagande balans af stämpelpapper den 31 December 1861 till belopp af 2,015 rdr 75 öre, och från ränteriet den 1 Februari 1861 levereradt stämpelpapper till värde af 225 rdr, hade bordt, efter afdrag för gjord inbetalning, aflemna med 1,004 rdr 83 öre.
Genom utslag den 5 Augusti 1863 ålade kon. befallningshafvande S. att till Kongl. Maj:t och kronan betala stämpladt papper till belopp af 480 rdr 25 öre med ränta derå, samt hänskjöt målet i öfriga delar till vederbörlig
s. 315 Sida 315 i årgången börjar här
domstol; och Svea hofrätt, der S. öfver detta utslag besvärade sig, förklarade, i utslag den 19 Januari 1864, frågan om S:s betalningsskyldighet för berörde 480 rdr 25 öre med ränta vara af tvistig beskaffenhet och skjöt målet i denna del under domaren.
Efter erhållet förordnande instämde länsmannen A. C. Gevert, å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, S. till rådstufvurätten i Orebro med påstående, att S. måtte ådömas den betalnings- och redovisningsskyldighet, hvarom landskamereraren Högström hos kon. befallningshafvande fört talan.
S. bestred käromålet af skäl att han icke tender den tid, som förflutit sedan den 13 Juni 1858, från landtränteriet utbekommit något stämpelpapper. Dåmera aflidne landskontoristen Widegren, åt hvilken S. aflemnat såväl hvad som vid försäljning af det stämpelpapper, till sammanräknadt belopp af 2,632 rdr 62 öre, S. dels från 1857 haft i behåll, dels intill och med den 13 Juni 1858 från ränteriet uttagit, som ock återstoden af berörde stämpelpappersbelopp, med uppdrag att för de influtna penninngarne och stämpelpapperet för S:s räkning redovisa, hade för år 1858 upprättat redovisningsräkning, utvisande, att under den tid, räkningen omfattade, inbetalningar för försåldt stämpelpapper blifvit verkställde till högre belopp än hvartill det för den 12 Juni 1858 af S. uttagna, i räkningen uppförda stämpelpapper uppginge.
Af anförde orsaker förklarade rådstufvurätten i utslag den 15 Augusti 1864 käromålet icke kunna vidsträcktare bifallas, än att S. förpligtades, vid äfventyr af utmätning, till Kongl. Maj:t och kronan betala 480 rdr 25 öre jemte ränta derå efter sex för hundra från den 15 Januari 1863; hvaremot Svea hofrätt, der advokatfiskalen T. A. Billbergh, å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar och S. efter vad sökte ändring, medelst dom den 1 Februari 1866 befriade S. från den betalningsskyldighet, honom blifvit af rådstufvurätten ålagd.
s. 316 Sida 316 i årgången börjar här
Deruti sökte advokatfiskalen Billbergh i underdånighet ändring.
Uti underdånigt betänkande den 24 November 1866 hemställde Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne friherre Leuhusen, Wedberg och Hernmarck), på anförda skäl, att Kongl. Maj:t måtte med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari rådstufvurätten i saken stannat.
Saken föredrogs den 28 November 1866 inför Högsta Homstolen; och som i förevarande mål fråga vore om det å kronans vägnar mot S. väckta påstående, att han, som år 1858 varit antagen chartæ-sigillatæ-fôrsâljningsman och förmenades jemväl under derpåföljde åren till och med år 1862 innehaft denna befattning, från hvilken han först den 17 November sistnämnda år sökt entledigande, måtte tillhållas att afgifva redovisning för år 1862 och inbetala hvad S., enligt landskontorets räkning, bordt i landtränteriet aflemna; men, enligt föreskrifterna i 4 mom. af 13 § i K. K. angående stämplade pappersafgiften den 30 November 1860, likasom ock enahanda stadganden i sedermera tillkomna K. K. den 4 December 1863, sådana frågor, då de angå försäljningsmän i landsorterna, icke tillhöra allmän domstols pröfning, så ansågo justitieråden Södergren, Carleson och Adlercreuts, att domstolarnes beslut i målet borde undanrödjas.
Justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist och Bolin funno domstolarne hafva varit behöriga att i saken döma, hvadan bemälde justitieråd förklarade sig beredde att saken till pröfning upptaga. 1
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 28 December 1866, i öfverensstämmelse med det af justitieråden Södergren, Carleson och Adlercreutz afgifna yttrande.