Åtal för »eftertryck».

15 november 1866


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 2,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 333–335 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 333–335 där är samma sidor som här.
  • Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 15 November 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Komministern J. W. Beckman instämde till Stockholms rådstufvurätt bokhandlanden Adolf Bonnier, med påstående: att som, vid utarbetandet af en å Bonniers förlag år 1864 utgifven tryckt skrift, utgörande tredje delen af erkebiskopen J. O. Wallins samlade vitterhetsarbeten och innehållande förnämligast de psalmer i Svenska psalmboken, som blifvit af Wallin vare sig författade eller från främmande språk öfversatte, jemte uppgift å de psalmer, som blifvit af Wallin omarbetade, upplysningar i berörda hänseenden hemtats från två särskilda af Beckman år 1863 utgifna sammandrag af en utaf honom utarbetad Svensk psalmhistoria, Bonnier, hvilken sålunda gjort sig skyldig till eftertryck, måtte, jemlikt 1 § 9 mom. i Tryckfrihetsförordningen, antingen mista upplagan af förstnämnde skrift eller ock böta dess fulla värde.

Beckman anförde vidare, att han i nära 40 år arbetat på författande af »försök till Svensk psalmhistoria»; att han år 1863 utgifvit ett utförligare och ett kort sammandrag af nämnde arbete, i ändamål att sätta sig i säkerhet för eftertryck; att först amanuensen Hollander och sedermera Bonnier begärt hans tillstånd att begagna dessa arbeten vid redaktionen af Wallins arbeten, men att han dertill nekat under varning mot eftertryck; att kort derefter ofvannämnde tredje del af Wallins arbeten på Bonniers förlag utgifvits; att ehuru deri uppgifvits, att de lemnade uppgifterna om psalmernas författare, omarbetare eller öfversättare voro hemtade ur en psalmbok, hvari Wallin egenhändigt skulle gjort anteckningar, samt åtskilliga dylika uppgifter kunnat vara att hemta ur doktor A. Fryxells med tillagda noter år 1845 utgifna inträdestal i Svenska akade-

s. 334 Sida 334 i årgången börjar här

mien öfver Wallin, en jemförelse dock visade, att dessa källor ej blifvit följda, utan, med obetydliga undantag, de, hvilka förekommo i Sammandraget af psalmhistorien; att nämde tredje del af Wallins arbeten blifvit tillagd femte upplagan af samma arbete, hvilket utgjorde bevis, att den icke kunnat utgifvas förr än »sammandragen» år 1863 utkommit; samt att Beckman genom Bonniers förfarande gjorde icke allenast en ekonomisk förlust, utan förlorade jemväl, hvad icke kunde i penningar uppskattas, nemligen sitt forskare- och författarenamn.

Bonnier genmälde: att då en hvar ägde upplägga psalmboken i dess helhet, det icke kunde vara någon förment att utgifva fragmenter deraf, i följd hvaraf Bonniers åtgärd att utgifva ett dylikt fragment icke kunde föranleda ansvar för honom; att han på grund af flera personers anmärkning derom att samlingen af Wallins arbeten ej vore fullständig, om ej psalmerna äfven deri intogos, beslutat utgifva ifrågavarande tredje del, hvaraf han låtit trycka 3,000 exemplar; att Bonniers litterära biträde dervid redan för mera än 20 år sedan anställt forskningar rörande Wallins psalmer; och om dessa forskningar i det närmaste eller helt och hållet instämde med Beckmans uppgifter, följde ej deraf, att detta vore en frukt af annans arbete; att i allt fall, äfven om Beckmans sammandrag för jemförelse rådfrågats, sådant dock ej kunde anses som eftertryck, emedan annars en historisk författare ej skulle äga att begagna föregående författares tryckta arbeten, utan att beskyllas för eftertryck; att Bonnier aldrig begärt tillstånd af Beckman att i ett eller annat hänseende begagna dennes ifrågavarande arbete; samt att Bonnier på grund af hvad sålunda anfördt blifvit i allo bestred Beckmans påståenden.

Rådstufvurätten meddelade utslag den 18 November 1865: Enär, om än antagas må, att, vid utarbetandet af den på Bonniers förlag år 1864 tryckta tredje del af Wallins vitterhetsarbeten, de af Beckman författade och år 1863 från trycket utgifna båda sammandrag af svensk psalmhistoria blifvit så till vida begagnade, att derutur hemtats den upp-

s. 335 Sida 335 i årgången börjar här

lysning, som uti berörde tredje del af Wallins vitterhetsarbeten förekommer om hvilka af de uti den s. k. nya psalmboken intagna psalmer blifvit af Wallin antingen författade, öfversatte eller omarbetade, en slik åtgärd likväl icke kan anses utgöra eftertryck af berörde sammandrag; alltså blef den af Beckman mot Bonnier i målet förda talan ogillad.

Svea hofrätt, hvarest Beckman besvärade sig, fastställde meddelst utslag den 12 Mars 1866 rådstufvurättens beslut.

Beckman fullföljde underdånig talan.

Målet föredrogs den 15 November 1866 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen, Almqvist, Adlercreuts, Bolin och Rabe); och fann Högsta Domstolen skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens utslag.