Öfver borgenärers i konkurs åtgärd att försälja konkursboets hemman klagar en inteckningshafvare, under yrkande att få, jemlikt 51 § konkurslagen, hemmanet försåldt i den ordning, som angående utmätt fastighet är stadgad. Tillhörer en sådan ta-
30 april 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 534–538 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 534–538 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 30 April 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti en till Aska häradsrätt ställd skrift hade rådmannen L. J. Lönnberg, i egenskap af ombudsman vid sparbanken i Linköping, yrkat, att som borgenärerna i Lars Johan Svenssons i Elmtomta och hans hustrus vid häradsrätten anhängiga konkurs skulle, i strid med föreskrifterna uti 51 § konkurslagen den 12 September 1862, låtit å of-
s. 535 Sida 535 i årgången börjar här
fentlig auktion den 31 Augusti 1865 till Carl Fredrik Nordh försälja konkursboets fasta egendom ett mantal kronoskatte Elmtomta Norrgård för 15,400 rdr, hvilket belopp, understigande verkliga värdet af sagde egendom, icke vore tillräckligt för godtgörande af sparbankens i egendomen intecknade och i konkursen bevakade fordran, 5,000 rdr jemte ränta, sedan de fordringsägare, som framför sparbanken hade fordringsrätt, ur köpeskillingen erhållit betalning, häradsrätten måtte förklara denna försäljningsåtgärd och borgenärernas beslut, hvarigenom försäljningen blifvit godkänd, ogiltiga, samt förständiga vederbörande att draga försorg om berörda egendoms försäljning i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt blifvit, särskildt vore stadgadt.
Efter det domhafvanden låtit genom rättens ombudsman i konkursen delgifva borgenärerna denna skrift, hade, då ärendet företogs vid häradsrätten, desse åberopat protokoll, hållet vid borgenärernas i konkursen sammanträde den 20 Juli 1865 och utvisande att något ombud för sparbanken då ej varit tillstädes, och att de närvarande beslutat ej mindre att, om icke tillräckligt högt anbud å fastigheten skedde den dag sammanträdet hölls, ny auktion skulle försiggå den 31 påföljde Augusti, och egendomen då ovilkorligen försäljas, än äfven att samtlige inteckningshafvare skulle derom bevisligen underrättas en månad förut, och annonsen om auktionen innehålla, att egendomen komme att säljas utan alla hinder.
Borgenärerna anförde derjemte, att den auktion, på hvilken egendomen såldes, hade föregåtts af tre särskilda auktioner, dervid antagligt anbud ej skett; att alla sammanträden, der beslut om egendomens försäljning fattats, varit i laga tid och ordning kungjorda, utan att dock någon för sparbanken tillstädeskommit ; att samtlige dessa beslut vunnit laga kraft; att sparbankens ombudsman blifvit behörigen kallad till alla fyra auktionerna; att något särskildt beslut af borgenärerna om godkännande af skedda försäljningen hvarken fattats eller erfordrats, då ovilkorlig försäljning varit en följd af deras förut fattade, laga kraft-
s. 536 Sida 536 i årgången börjar här
vunna beslut; att dessutom konkurslagens föreskrifter i fråga om intecknad fastighets försäljning ej vore »ovilkorlige», ty borgenärerna ägde äska försäljning i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt blifvit, särskildt stadgad finnes; och att, då med föreskriften att konkursmassas fastighet ej finge försäljas under inteckningarnes värde, endast åsyftades första auktionen, något hinder icke fanns för borgenärerna att sedermera förfara vid försäljningen som dem för godt syntes. På dessa skäl bestreds allt afseende å Lönnbergs yrkande.
Häradsrätten yttrade i utslag den 12 Mars 1866: Enär ostridigt var, att de sammanträden, der fråga förevarit om försäljning af konkursboets fasta egendom, blifvit derförinnan i behörig ordning kungjorda, samt Lönnberg, liksom öfrige borgenärer i konkursen, låtit det vid sammanträde med borgenärerna den 20 Juli 1865 fattade beslut derom, att ifrågavarande fastighet skulle ovilkorligen försäljas den 31 nästpåföljande Augusti vinna laga kraft; ty och då sjelfva auktionsförrättningen, till hvilkens öfvervarande Lönnberg ostridigt blifvit kallad, endast varit en tillämpning af beslutet den 20 Juli, men icke innefattat något borgenärernas beslut, som påkallat godkännande af borgenärer eller inteckningshafvare, blef Lönnbergs påstående ogilladt.
Lönnberg fullföljde talan i Götha hofrätt. Borgenärernas den 20 Juli fattade beslut om egendomens försäljning den 31 Augusti till hvad pris som helst vore uppenbart stridande emot konkurslagens tydliga föreskrift och således i sig sjelft ogildt, äfven om det ej blifvit öfverklagadt; men i sjelfva verket förutsatte ej beslutets ordalydelse någon afsigt hos borgenärerna att sälja egendomen för lägre köpeskilling, än att inteckningarne och de framför dessa förmånsrättägande fordringarne kunde dermed blifva betäckta. Försäljningen vore sålunda stridande jemväl emot borgenärernas berörde beslut. Han yrkade derföre, att försäljningen måtte upphäfvas och förklaras ogiltig.
Hofrätten gaf utslag den 26 Juni 1866 och fann skäl ej hafva förekommit, ledande till ändring i öfverklagade utslaget.
s. 537 Sida 537 i årgången börjar här
Häruti sökte Lönnberg, efter nedsatt revisionsskilling, hos Kongl. Maj:t i underd. ändring.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow och t. f. revisionssekreteraren Hernmarck) afgaf underdånigt utlåtande den 13 Mars 1867, af innehåll: att som i detta mål, der rådmannen Lönnbergs talan ginge derpå ut, att ifrågakomna försäljning af massans fastighet måtte ogillas, köparen af fastigheten icke blifvit i saken hörd, vid hvilket förhållande samma talan icke bordt af domstolarne till pröfning upptagas, hemställdes i underd. att Lönnbergs ändringssökande måtte lemnas utan afseende.
Föredraganden (t. f. revisionssekreteraren Lilienberg) hemställde för sin del, att Kongl. Maj:t måtte finna den af Lönnberg förda talan om ogillande af ifrågavarande försäljningsåtgärd icke kunna, på sätt som skett, komma under pröfning uti den i 60 § konkurslagen den 18 September 1862 stadgade ordning för klagan deröfver, att beslut rörande förvaltning af gäldenärs bo olagligen tillkommit, samt i följd häraf undanrödja domstolarnes i saken meddelade utslag.
Saken föredrogs den 21 i nyssnämnde månad inför Högsta Domstolen, dervid, enär sparbankens instämda talan, om klander af den till Carl Fredrik Nordh gjorda försäljning och borgenärernas godkännande deraf, samt sparbankens i sammanhag dermed framställda yrkande att på grund af sin inteckningsrätt få, jemlikt 51 § konkurslagen, hemmanet försåldt i den ordning, som angående utmätt fastighet är stadgad, icke vore af beskaffenhet att hafva tillhört konkursdomstolens upptagande, Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Cramer, Berg, Carleson, Wretman och von Hofsteri) gillade det slut, som af föredraganden tillstyrkts.
Justitierådet Alexanderson utlät sig: »Enär sparbankens yrkande att, på grund af sin inteckningsrätt, få, jemlikt 51 § konkurslagen, hemmanet Elmtomta Norrgård försåldt i den ordning, som angående utmätt egendom är stadgad, utan hinder af den till Carl Fredrik Nordh i annan
s. 538 Sida 538 i årgången börjar här
ordning skedda försäljning, icke är af beskaffenhet att hafva tillhört konkursdomstolens upptagande, gillar äfven jag för min del det slut, hvilket föredragandens i nedre revisonen yttrade särskilda mening innefattar».
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 30 April 1867.