Naumanns tidskrift 1867 s. 561

Den 14 December 1811 upprättades emellan majoren N. J. Ekermann, såsom dåvarande ägare af Hinsekinds säteriegendom, och Lars Danielsson i Safvarens en afhandling, hvarigenom Ekermann till Lars Danielsson under förpantning på femtio år, räknade från den 25 Mars 1812, då tillträde finge ske, upplät den del af torpet Högamålen under Hinsekinds egendom, som åboen Nils då bebodde, med de inägor till åker, äng och hagar, som dertill då lydde, samt skog och utmark gemensamt med den öfriga delen af nämnde torp efter den utstakning, som vore verkställd, med vilkor att evärdeliga till Ekermann eller hans rättsinnehafvare af torpet årligen utgjordes 20 fulitagne slotter-, skörde- eller andra dagsverken på egen kost, hvilka efter behag kunde reqvireras till Hinsekind, Ruskemader eller annorstädes inom en mils afstånd från torpet, till högst fyra stycken hvarje dag, samt dessutom den 29 September alla år levererades ett lispund rent och godt smör, hvarförutan jagträttighet å torpets ägor samt full fiskerättighet i angränsande sjöar vore Ekermann för evärdeliga tider förbehållen, samt mot en dels med kontant och dels med skuldebref erlagd förpantningssumma 1,451 rdr 5 sk. 4 rst. sådane bankosedlar, som i kronans uppbörd mottogos; och som afkastningen af detta torp nu och framdeles på intet sätt kunde svara mot laga ränta för den erlagda förpantningsskillingen, så borde, ifall det skulle återlösas, »af eho det vore», utom förpantnings-

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 4:de årg. 36

s. 562 Sida 562 i årgången börjar härKopiera citering

summan, erläggas tre procent årlig ränta dera i sådant mynt, som under tiden tagits eller då toges i kronans uppbörd, samt de utgjorda dagsverken och smöret återbetalas efter hvarje års markegångspris; hvarförutan alla de förbättringar, som innehafvaren af torpet under tiden med ed kunde styrka sig hafva gjort derå, borde ersättas; dock med kraftigaste förbehåll af de årliga afgifters och de öfriga vilkorens uppfyllande, som Ekermann sig betingat för evärdeliga tider, i hvars hand lägenheten komma kunde, äfvensom alla nuvarande och hädanefter möjligen påkommande onera för torpet såväl till Kongl. Maj:t och kronan, som presträttigheter af förpantningsinnehafvaren ensamt utgjordes. A denna handling, som var af två personer bevittnad, hade Lars Danielsson tecknat: »Med förestående vilkor är denna förpantning uppgjord, hvarmed jag till alla delar förklarar mig nöjd».

A offentlig auktion den 25 September 1854 inropades Hinsekinds egendom af brukspatronen Rundberg, som den 7 Mars 1855 transporterade köpet på brukspatronen Nils Nilsson Aschan. Uti sjunde punkten af det om sistnämnda köp upprättade kontrakt heter det: »Innehafvarne af de från Hinsekinds egendom bortförpantade torp bibehållas vid de förmåner och rättigheter, dem tillkommer enligt lag».

Till 1864-års hösteting med Ostbo härad instämde Aschan dåvarande innehafvarne af lägenheten Högamålen, Gabriel Jacobssons sterbhusdelägare med påstående: att som den bestämda förpantningstiden för mer än 2 år sedan tilländagått, samt innehafvarne af torpet, hvilka Aschan både till afflyttning uppsagt och erbjudit panteskillingens återbekommande, ej kunnat förmås från torpet afstå, innehafvarne måtte åläggas visa med h vad rätt de innehade torpet, samt, i hvad fall som helst, derifrån genast flytta, utan eller mot lösen, allt efter häradsrättens bepröfvande.

Gabriel Jacobssons sterbhusdelägare yrkade i genstämning mot Aschan, att denne måtte förpligtas ej mindre utgifva pantskillingen jemte i förpantningsbrefvet förskrifven

s. 563 Sida 563 i årgången börjar härKopiera citering

ränta, än äfven betala det under förpantningstiden levererade smör och de utgjorda dagsverken äfvensom de å lägenheten verkställda förbättringar, — alltsamman enligt uträkning uppgående till 7,073 rdr 84 öre; samt att, enär ej lösen af lägenheten ägt rum vid förpantningsårens slut, utan torpinnehafvarne derå måst begära uppbud och domarevärdering, Aschan måtte åläggas ersätta dem de derigenom förorsakade kostnader, uppgående till 70 rdr 40 öre.

Under målets handläggning företedde genkäranderna :

a) förpantningskontraktet, hvarå fanns tecknadt dels bevis att detsamma blifvit å lagtima sommartinget med Ostbo hårad den 26 Maj 1812 uppvist och ordagrannt i protokollet infördt, till den säkerhet lag medgåfve, samt ånyo uppvist åen 2l/5 1822, 10/s 1831, 30/0 1840, 17/t 1850, och 24/2 1858; dels ock följande:

»Detta kontrakt har jag till Gabriel Jacobsson transporterat och i kraft bortsålt till everldeliga tider för min räkning den 25 Mars 1813.

Lars Danielsson».

b) En handling, som skulle innefatta den uppsägning till afflyttning, som Aschan i stämningsansökningen uppgifvit hafva skett, och i hvilken han meddelade innehafvarne af förpantningslägenheterna å Hinsekinds ägor de vilkor, som erbjödos dem, nemligen förpantningssumman liqviderad den 14 Februari 1862, och lifstidsbesittningsrätt för brukaren och hans hustru till lägenheten, med inteckningsrätt i hemmanet, emot en årlig ränta af 6 procent å förpantningssumman, att utgå i penningar eller tjenstbarheter. Skulle uppgörelse ej utan rättegång kunna ske, uppsades brukaren till afflyttning den 14 Mars, som inföll efter det laga kraftvunnen dom i rättegången fallit.

c) Ett den 13 Juni 1864 upprättadt, af Johannes Andersson på Lilla Hyltan och Johannes Peter Svensson i Östanskog undertecknadt syneinstrument, innehållande, att synemännen kunde intyga ej allenast nuvarande tillståndet af lägenheten Norra Högamålen, utan ock hurudan den befunnits vid den tid, då densamma från Hinsekind bortför-

s. 564 Sida 564 i årgången börjar härKopiera citering

pantades, såväl i anseende till åbyggnaderna som till jordens häfd. Skillnaden i värdet af åbyggnaderna, vid tiden för förpantningsbrefvets utfärdande och nu, uppskattades till 140 rdr, och jordens förbättring upptogs till 191 rdr 50 öre eller tillhopa 331 rdr 50 öre.

d) Utdrag af häradsrättens lagfartsprotokoll för den 22 Juli 1864, utvisande, att ifrågavarande lägenhet då blifvit, på ansökan af innehafvarne deraf, pantevis uppbuden mot pantskillingen... 2,176:66.

3 procent årlig ränta derå i 521/4 år.3,411:92.

il lisp, smör årligen..................390:96.

20 dagsverken årligen.................762:80. förbättringar å torpet under förpantningstiden...............................^.....................331: 50. = 7,073: 84.

e) Protokoll vid värdering å lägenheten, verkställd den 27 Juli 1864 af vederbörande domhafvande med gode män, hvarvid lägenheten uppskattats till 5,000 rdr rmt.

Aschan yttrade: att enär ifrågavarande förpantningslägenhet blifvit af dess förste innehafvare på annan person öfverlåten utan att den hembjudits jordägaren, Aschan, som icke ville bestrida, att ju det i förpantningsbrefvet betingade smör blifvit ordentligt aflemnadt; och föreskrifvet antal dagsverken hvarje år från lägenheten utgjorts, yrkade, att lägenheten borde utan lösen afträdas, och att, för den händelse häradsrätten icke skulle bifalla detta, Aschan bestrede, att löseskillingen finge sättas högre än den ursprungliga panteskillingen, enär lägenhetens afkastning årligen skulle uppgått till vida högre belopp, än laga ränta å panteskillingen och den fordrade ersättningen för smöret och dagsverkena, hvilket ådagalades deraf, att vid domarevärderingen å lägenheten densamma uppskattats till dubbla panteskillingen och deröfver. Den begärda godtgörelsen för verkställda förbättringar å lägenheten bestreds, enär i afhandlingen sådan godtgörelse vore medgifven endast förste förpantningsinne-

s. 565 Sida 565 i årgången börjar härKopiera citering

hafvaren för de förbättringar, han med ed kunde styrka sig hafva verkställt, samt i allt fall tillträdessyn, utvisande lägenhetens beskaffenhet år 1812, icke, såvidt visadt blifvit, hållits.

Genkäranderna läto höra på ed de personer, som undertecknat ofvanberörde syneinstrument, samt yrkade bifall till samtliga genstämningspåståenderna och bestredo hvad å vederdelosidan anförts.

Häradsrätten yttrade i utslag den 18 December 1865: att emedan majoren Ekermann, hvilken såsom ägare af säteriet Hinsekind genom berörde afhandling pantsatt ifrågavarande lägenhet för 1,451 rdr 5 skillingar 4 rst. banko och dymedelst från säteriet afsöndrat densamma, härtill varit vid sagde tid lagligen berättigad utan annan inskränkning i afseende å detta aftals giltighet, än hvartill föreskrifterna i 9 kapitlet Jordabalken om pantsättning af jord föranledde; ty och som härvid förekomme, att mot dessa föreskrifter icke vore stridande det i afhandlingen införda förbehåll, att Ekermann eller hans rättsinnehafvare skulle, för att få lägenheten åter, i lösen erlägga fulla panteskillingen jemte tre procent årlig ränta derå, helst i fråga om räntan Ekermann i afhandlingen vidgått, att lägenhetens afkastning, då upplåtelsen skedde, icke kunde svara emot laga ränta å panteskillingen, och annat förhållande icke blifvit ådagalagdt; men att med omförmälde föreskrifter deremot icke öfverensstämde, att lägenheten skulle, på sätt afhandlingen jemväl innehölle, häfta för den pantinnehafvaren tillförsäkrade godtgörelse för de dagsverken och det smör, som årligen i afgäld från lägenheten utgått; alltså och då på giltigheten af nyssberörda förbehåll icke inverkade de numera rörande afsöndring från säteri gällande stadganden, samt Aschan icke ifrågasatt annat, än att han för lägenhetens återfående till säteriet vore pligtig fullgöra enahanda förbindelser, som härutinnan kunnat åläggas Ekermann, blef, utan afseende å anmärkningen att hembud ej skett vid lägenhetens öfverlåtande från Lars Danielsson på Gabriel Jacobsson, och med ogillande å ena sidan af påståendet att lägenheten borde

s. 566 Sida 566 i årgången börjar härKopiera citering

utan lösen till säteriet återfalla och å den andra af anspråket att i lösen utöfver panteskillingen med utfäst ränta jemväl bekomma godtgörelse för den årliga afgälden, Gabriel Jacobssons sterbhusdelägare ålagdt att den 14 Mars 1866 till Aschan afträda oftanämnde lägenhet emot det han till dem förut erlade panteskillingen 1,451 rdr 5 sk. 4 rst. bko eller 2,176 rdr 66 öre, tillika med tre procent årlig ränta derå från den 14 December 1811, till dess betalning komme att ske; att ehuru afhandlingen bestämde, att de förbättringar, som innehafvaren med ed kunde styrka sig hafva under förpantningstiden verkställt, skulle ersättas, likväl, enär icke genom syn, som förrättats vid upplåtelsen, blifvit visadt, i hvad skick lägenheten af förste innehafvaren emottagits och det endast med hänsigt till sålunda åstadkommen upplysning kunde bedömas, om och i hvad mån lägenheten under berörde tid genom särskilda kostnader kommit i bättre skick, funne häradsrätten skäl icke vara för handen att bifalla yrkandet om ersättning för förbättringarne å lägenheten; samt att häradsrätten jemväl saknade skäl att tillerkänna ersättning åt Gabriel Jacobssons sterbhusdelägare för de kostnader, pantelagfarten medfört, hvadan det derom framställda påstående ogillades.

Parterna vädjade till Götha hofrätt. Aschan yrkade, att lägenheten måtte afträdas utan lösen, då Aschan, som genom köp blifvit ägare till Hinsekind, utan skyldighet för honom att respektera andra lägenhetsinnehafvares förmåner och rättigheter än dem enligt lag tillkomme, icke förpligtat sig uppfylla förpantningsgifvarens utfästelser, och lägenhetsinnehafvaren ej på i lag föreskrifvet sätt förvarat desamma mot Aschan såsom ny ägare. Gabriel Jacobssons sterbhusdelägare yrkade ändring i hvad dem emotgått.

Hofrätten yttrade i dom den 13 Juli 1866: att Aschan hos hofrätten till stöd för sitt yrkande att utan lösen återbekomma omtvistade lägenheten bland annat anfört, att han icke skulle vara skyldig uppfylla förpantningsgifvarens utfästelser, då lägenhetsinnehafvaren ej på det i lag föreskrifna sätt förvarat sin rätt på grund af densamma mot

s. 567 Sida 567 i årgången börjar härKopiera citering

Aschan, såsom ny ägare; att ehuru, efter hvad handlingarna utvisade, förevarande afhandling blifvit den 26 Maj 1812 i häradsrättens protokoll intecknad och inteckningen derefter inom hvart tionde år och senast den 24 Februari 1858 förnyad; likväl och som den genom afhandlingen skedda upplåtelsen vore att anse såsom en så beskaffad jordafsöndring, hvarom KK. FF. den 19 December 1827 och den 6 Augusti 1864 handlade, och tiden för upplåtelsen dåmera tilländagått; samt Gabriel Jacobssons sterbhusdelägare vid sådant förhållande icke af berörde inteckning kunde hemta lagligt stöd för deras i saken instämda yrkanden; alltså blef, i förmågo af nämnde förordningar, med ogillande af deras berörda yrkanden, häradsrättens utslag i fråga om lägenhetens återvinning på det sätt ändrad, att Gabriel Jacobssons sterbhusdelägare förpligtades att omtvistade lägenheten fardagen den 14 Mars 1867 till Aschan utan lösen afträda.

Denna dom uttryckte vice häradshöfdingen von Sydows samt assessorerna Ekermans och Queckfeldts vota i saken.

Vice häradshöfdingen Printzensköld yttrade: »Emedan 9 kapitlet Jordabalken uppenbarligen afser endast i hemmantal satt jord och icke särskilde från sådan afsöndrade lägenheter, samt den upplåtelse af ifrågavarande del af torpet Högamålen, som genom afhandlingen den 14 December 1811 ägt rum, således ej kan till annat än jordafsöndring hänföras, vid hvilket förhållande Gabriel Jacobssons sterbhusdelägare ej heller kunna från bestämmelserna i sagde lagrum hemta stöd för sina yrkanden att, enligt afhandlingens innehåll, vid lägenhetens afträdande till Aschan komma i åtnjutande af de för sådant fall bestämda förmåner, utan parternas ömsesidiga rättsanspråk i detta hänseende måste bedömas efter de för jordafsöndring i allmänhet gällande stadganden, ty och som tiden för omtvistade lägenhetens besittning redan gått till ända; alltså och utan afseende å de förbehåll, som vid upplåtelsen skett, pröfvar äfven jag för min del rättvist att, med ändring af häradsrättens utslag i hufvudsaken samt ogillande af Gabriel Jacobssons sterb-

s. 568 Sida 568 i årgången börjar härKopiera citering

husdelägares stämningstalan, förpligta dem att ifrågavarande lägenhet nästa 14:de Mars till Aschan utan lösen eller ersättning afträda.

Hofrättsrådet Auselius anförde: »Förbudet i 4 kap. 9 § Jordabalken för den, som å skattskyldig jord sitter, att något af hvad dit hör söndra och minska, afser icke hemman af säterinatur, och enligt 2 kap. 15 § 1 mom. i K. F. den 19 December 1827 var afsöndring af jord och lägenhet från säteri fortfarande tillåten, intilldess annorlunda blefve stadgadt, hvarefter rättigheten till så beskaffad afsöndring genom K. K. den 14 November 1829 inskränktes till en femtedel af säteris område, dock så, att de från säteri dittills skedda afsöndringar, hvilka icke stridde mot förra författningar, förblefvo orubbade. Att ju icke afsöndringen af ifrågavarande lägenhet, såsom bruksägaren Aschan i den af honom utverkade stämning uppgifvit, ägt rum från hemman af säterinatur, är icke ifrågastäldt; och enär följaktligen de vid upplåtelsen utfästa vilkor, hvilka, hvad dåvarande jordägaren angår, träffats under honom enligt gällande lag tillkommande oinskränkt rätt att om lägenheten förfoga, måste, utan hinder, af sagde författningar, de der ej kunna inverka på förhållanden, som i dem uttryckligen undantagits, vara icke blott för dem, som aftalet slutat, utan ock för deras rättsinnehafvare lagligen förbindande, samt frågan om den inskränkning i öfverenskomna besittningstiden, som kunnat betingas af de angående nyttjanderätt till fast egendom sedermera åren 1844 och 1845 utkomna författningar, förfallit, sedan sagde tid förr än i saken stämdes tilländagått, pröfvar jag rättvist, att, med afslag å Aschans vadetalan, tillerkänna hans vederparter jemväl godtgörelse efter hvarje års markegångspris för under besittningstiden lemnadt smör och utgjorde dagsverken; men i öfrigt är ej skäl anfördt, som verkar ändring i häradsrättens utslag».

Gabriel Jacobssons sterbhusdelägare sökte i denna dom i underdånighet ändring. Vid tiden för förpantningen var rättigheten att afsöndra jord från hemman af säterinatur oinskränkt, ty förbudet i 4 kap. 9 § Jordabalken kunde ej

s. 569 Sida 569 i årgången börjar härKopiera citering

afse sådane hemman, och Aschan hade i stämningen sjelf medgifvit, att lägenheten blifvit från säteriet Hinsekind afsöndrad. Till följd deraf måste majoren Ekermann anses hafva varit berättigad att i afhandlingen stadga de der bestämda vilkoren för lägenhetens återlösande. Vore nu denna deras åsigt riktig, måste deraf följa, att de vore berättigade att af Aschan erhålla alla påyrkade förmånerna, helst senare utkomna författningar om jordafsöndring ej kunde, på sätt hofrätten antagit, på dylika äldre förhållanden återverka. De yrkade förty, att hofrättens dom måtte upphäfvas, och sökanderna tillerkännas allt hvad de i sin genstämning yrkat utbekomma.

Aschan erinrade, att motparterna sjelfva åberopat 4 kap. 9 § Jordabalken, som förbjöd att söndra och minska skattskyldig jord, hvilket just skett genom majoren Ekermanns åtgärd. Aschan hade väl kallat Hinsekind för säteri, men derför icke medgifvit, att det skulle vara skattefritt. Tvärtom kunde han med utdrag af 1825-års specialjordebok styrka, att Hinsekind bestode af bland annat 13/4:dels mantal berustadt skattesäteri och således vore skattskyldig jord. Just på denna sistnämnda jord vore ifrågavarande förpantningslägenhet belägen. Enligt ett af Aschan företedt instrument öfver en den 22 och 23 Juli 1692 hållen undersökning i och för skaftläggning af Hinsekind, finnes ifrågavarande torp ej allenast till beskattning upptaget och värderadt, utan ock af undersökningsmännen ansedt såsom för gården så omistligt, att gården det förutan besvärligen kunde bestå; och med bifogade qvittenser från vederbörande kronofogde och regementsskrifvare styrkte Aschan, att han ännu i dag för Hinsekind erlade rusthållsafgifter. Derför bestred Aschan, att Ekermann varit berättigad afsöndra ifrågavarande torp, än mindre stadga för återbekommandet skyldighet för jordägaren återgälda såväl panteskillingen som ränta derå och ersättning för utgjorda dagsverken m. m. äfvensom för möjligen verkställda förbättringar å jorden. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, yrkade Aschan att hofrättens dom måtte varda fastställd.

s. 570 Sida 570 i årgången börjar härKopiera citering

Uti underdånigt betänkande den 23 sistlidne Februari yttrade nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne friherre Leuhusen och Wedberg): »Emedan ifrågavarande, af majoren Ekermann år 1811 under förpantning på femtio år från Hinsekinds säteriegendom gjorda upplåtelse af lägenheten Norra Högamålen icke torde få anses stridande mot de vid den tid, upplåtelsen skedde, gällande författningar angående förbud mot söndring och minskning af skattskyldig jord, samt följaktligen de rörande grunderna och vilkoren för jordafsöndring sedermera utkomna förordningar icke torde vara i fråga om vilkoren för den förpantade lägenhetens återvinnande till hufvudgården tillämplige, utan förpantningshandlingen och deri intagna stadganden deremot böra låggas till grund för bestämmandet af jordägarens rätt i nämnda hänseende, såvida afhandlingen blifvit mot senare ägare af Hinsekind vid gällande kraft bibehållen; ty och som i afseende härå förekommer, att icke allenast inteckning blifvit till säkerhet för afhandlingen af häradsrätten fastställd den 26 Maj 1812 och sedermera inom behöriga tider förnyad, utan ock i den handling af den 25 September 1854, hvarigenom Aschan förvärfvat äganderätten till Hinsekinds säteri, innehafvarne af de från egendomen bortförpantade torp blifvit tillförsäkrade de förmåner och rättigheter, dem enligt lag tillkomme, vid hvilket förhållande ofvannämnde förpantningsafhandling torde vara för Aschan förbindande; alltså och då i samma afhandling är vordet uttryckligen stadgadt, att om vid den bestämda förpantningstidens slut jordägaren skulle vilja lägenheten återlösa, då borde, utom förpantningssumman, erläggas tre procent årlig ränta derå, samt de enligt afhandlingen utgjorda dagsverken och smör återbetalas efter hvarje års markegångspris, äfvensom alla de förbättringar, som innehafvaren af torpet under tiden med ed kunde styrka sig derå hafva gjort, ersättas; samt Aschan förklarat sig icke vilja bestrida, att det betingade smöret blifvit ordentligt aflemnadt, och föreskrifvet antal dagsverken hvarje år från lägenheten utgjorts; men, på sätt häradsrätten yttrat, det icke torde, emot Aschans

s. 571 Sida 571 i årgången börjar härKopiera citering

bestridande, kunna bedömas, om och i hvad mån lägenheten under förpantningstiden genom särskilda kostnader kommit i bättre skick, i följd hvaraf påståendet om ersättning för ifrågasatta förbättringar å lägenheten icke torde kunna bifallas; hemställde nedre revisionen i underdånighet: att Kongl. Maj:t måtte, med ändring af hofrättens dom, finna Aschan ej vara berättigad att omstämda lägenheten till säteriet Hinsekind återvinna, med mindre han till sökänderna utbetalte i pantebrefvet utfästa panteskillingen 2,176 rdr 66 öre, jemte tre procent årlig ränta derå från den 14 December 1811 tills betalning skedde, samt godtgjorde dem efter hvarje års markegångspris för under förpantningstiden i enlighet med bestämmelserna i pantebrefvet lemnadt smör och utgjorda dagsverken, samt förty att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist förpligta sökanderne att fardagen den 14 Mars 1868 till Aschan, såsom ägare af Hinsekind, afträda ifrågavarande lägenhet Norra Högamålen mot det Aschan till sökanderna erlade omförmälda panteskilling och ränta samt godtgjorde dem för lemnadt smör och utgjorda dagsverken, på sätt nyss nämndt blifvit.

I fråga åter om kostnaderna för pantelagfarten torde hofrättens dom böra fastställas».

T. f. revisionssekreteraren Adlers var härifrån så tillvida skiljaktig, att han, enär ifrågavarande pantebref innehöll, att tre procent årlig ränta å förpantningssumman samt de enligt afhandlingen utgjorda dagsverken och det af lägenhetsinnehafvaren aflemnade smör skulle erläggas endast i det fall att jordägaren icke lägenheten återlöste, samt, med afseende härå och det värde, hvartill lägenheten blifvit uppskattad, det torde få antagas, att behållna afkomsten af lägenheten fullt emotsvarat laga ränta å panteskillingen, och att berörda förbehåll tillkommit allenast för att derigenom förhindra jordägaren att göra sin rätt till lägenheten gällande, ansåg sökandernas anspråk på ränta och ersättning för dagsverken och smör icke kunna bifallas.

Saken föredrogs den 1 Mars 1867 inför Högsta Domstolen; och alldenstund det i KK. FF. d. 19 December 1827

s. 572 Sida 572 i årgången börjar härKopiera citering

och den 6 Augusti 1864 förekommande stadgande, att afsöndrad jord skall vid besittningstidens slut utan lösen till hemmanet återfalla, icke må å äldre, före sistnämnda författnings utfärdande skedda afsöndringar äga tillbakaverkande kraft till befrielse för upplåtaren eller den med honom lika förbundne att, enligt den om afsöndringen upprättade afhandling, återgälda hvad han för den upplåtna jorden erhållit och uppburit; fördenskull och emedan uti Aschans åtkomsthandling till Hinsekinds egendom innehafvarne af de från samma egendom bortförpantade torp tillförsäkrats att varda bibehållne vid de förmåner och rättigheter, som dem efter lag tillkomme, samt Aschan följaktligen vore mot pantinnehafvaren lika med upplåtaren eller pantgifvaren förbunden; ty och som panteafhandlingen innehölle, bland annat, att i återlösen för lägenheten Norra Högamålen borde, jemte förpantningssumman, erläggas tre procent årlig ränta derå, och enligt afhandlingen lemnadt smör och utgjorda dagsverken återbetalas efter hvarje års markegångspris, hvilka för återlösningen stadgade vilkor, vid det förhållande att i afhandlingen pantgifvaren förklarat, att lägenhetens afkastning icke motsvarade laga ränta å panteskillingen, ej kunde, på grund af hvad i saken förekommit, för oskäliga och olagliga anses; alltså och då ostridigt vore, att årligen det betingade smöret blifvit ordentligen aflemnadt, och föreskrifvet antal dagsverken utgjorda, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Qvensel, friherre Leuhusen, Berg, Almqvist och Rabe) Aschan ej vara berättigad att af omstämda lägenheten komma i besittning, med mindre han utbetalade den utfästa panteskillingen, 2,176 rdr 66 öre, jemte tre procent årlig ränta derå från den 14 December 1811 till dess betalning skedde, samt godtgjorde smör och dagsverken i enlighet med bestämmelserna i pantebrefvet, hvaremot Högsta Domstolens flesta ledamöter, lika med häradsrätten, ansågo sökandernas anspråk på ersättning för förbättringar å lägenheten äfvensom för kostnaderna i och för den af sökanderna begärda lagfart icke kunna bifallas; och pröfvade Högsta

s. 573 Sida 573 i årgången börjar härKopiera citering

Domstolens flesta ledamöter förty rättvist att domstolarnes beslut i sjelfva saken sålunda ändra, att, derest Aschan före Thomedag innevarande år om lägenhetens tillträdande sig hos sökänderna anmälde och senast den 14 Mars 1868 till sökänderna, såsom innehafvare af ifrågavarande lägenhet, erlade omförmälda panteskilling och ränta samt utgåfve ersättning för smör och dagsverken, på sätt förut sagdt vore, sökanderna ålåge att å berörda fardag lägenheten till Aschan afträda.

Justitierådet Naumann biföll nedre revisionens underdåniga betänkande.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 2 April 1867.