Samma ämne som under nästföregående nar.
2 april 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 573–575 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 573–575 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 2 April 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 14 December 1811 upprättades emellan majoren N. J. Ekermann, såsom dåvarande ägare af Hinsekinds säteriegendom, och Sven Johansson i Ulfsnäs en afhandling, hvarigenom Ekermann på femtio års tid, räknadt från den 25 Mars 1812, till Sven Johansson upplät det s. k. Rubbatorpet under Hinsekinds ägor, mot en panteskilling af 1,078 rdr 42 sk. 8 rst. banko och i öfrigt samma vilkor, som funnits upptagna i den emellan Ekermann och Lars Danielsson upprättade afhandling, derom i nästföregående nummer 95 vidare omförmäles.
Denna afhandling blef den 25 Maj 1812 under sommartinget med Ostbo härad intagen i häradsrättens protokoll till den säkerhet, lag medgåfve. Inteckningen förnyades den 21 Maj 1822 och den 10 Maj 1831, hvarefter icke vidtagits någon åtgärd för inteckningsrättens bevarande.
s. 574 Sida 574 i årgången börjar här
Den 2 Mars 1847 transporterade Sven Johansson sex - sjundedelar af lägenheten på sin son Jacob Svensson och återstående sjundedelen på sin dotter Johanna Svensdotter.
Till 1864-års hösteting med Östbo härad uttogo Aschan stämning och Sven Johanssons rättsinnehafvare genstämning å hvarandra med yrkanden i samma syfte, som i nästföregående nummer finnes upptaget.
Genkäranderna företedde
l:o) sjelfva förpantningshandlingen.
2:o) uppsägelsehandlingen (se handlingen b. under nästföregående nummer).
3:o) syneinstrument, enligt hvilket åbyggnaderna å lägenheten värderats till 420 rdr och de gjorda odlingarna in. fl. förbättringar uppskattats till 326 rdr 74 öre eller tillsammans 746 rdr 74 öre.
4:o) utdrag af häradsrättens lagfartsprotokoll för den 22 Juli 1864, utvisande, att lägenheten blifvit pantevis uppbuden.
5:o) instrument öfver en af domare med biträde å lägenheten den 26 Juli 1864 verkställd värdering, dervid lägenheten uppskattats till 7,000 rdr rmt.
Aschan yrkade, att lägenheten skulle utan lösen afträdas; och, jemte hvad han anfört i det föregående målet, yttrade han tillika, att då förpantningsbrefvet ej sedan år 1831 varit intecknadt, samt Aschan, efter det den förut meddelade inteckningen förlorat sin gällande kraft, kommit i besittning af Hinsekinds egendom, Aschan ej vore skyldig medgifva genkäranderna besittningsrätten till lägenheten.
Genkäranderna svarade, att hvad Aschan yttrat i fråga derom att inteckningen icke blifvit vid laga verkan bibehållen ej borde något betyda, enär Aschan, då han inköpte Hinsekinds egendom, blifvit underrättad derom att lägenheten vore derifrån bortförpantad.
Häradsrättens utslag, som meddelades d. 18 Dec. 1865, hade samma lydelse som uti det föregående målet (n:o 95), med det tillägg att Aschan, som ej ens uppgifvit, mindre visat, att han genom sitt köp af Hinsekind förvärfvat bättre
s. 575 Sida 575 i årgången börjar här
rätt till lägenheten än Ekermann efter pantsättningen haft i behåll, således icke kunde för sin talan vinna något stöd från den omständighet, att pantinnehafvarne underlåtit efter den 10 Maj 1831 ytterligare förnya den meddelade inteckningen, utan fasthellre måste för lägenhetens återfående till säteriet anses pligtig fullgöra enahanda förbindelser, som härutinnan kunnat åläggas Ekermann.
Å ömse sidor vädjades till Götha hofrätt, som yttrade i dom den 13 Juli 1866: att då ifrågakomne upplåtelsehandling icke sedan sommartinget 1831 i häradsrättens protokoll intecknats och följaktligen ej kunde mot Aschan, såsom nuvarande ägare af Hinsekind, medföra förbindande verkan, hofrätten pröfvade, med ändring af häradsrättens utslag och ogillande af genkärandernas talan, rättvist förpligta dem (etc. etc. se nästföregående målet).
Denna dom uttryckte vice häradshöfdingen von Sydows samt assessorerna Ekermans och Queckfeldts vota i saken.
Vice häradshöfdingen Printzensköld och hofrättsrådet Auselius voro från hofrättens dom skiljaktige och yttrade (se nästföregående målet).
Genkäranderna sökte i hofrättens dom i underdånighet ändring.
Nedre revisionen afgaf den 23 sistl. Februari underdånigt betänkande af samma innehåll som det i n:o 95 här nästförut anförda. Högsta Domstolens ledamöter yttrade sig vid målets underdåniga föredragning den 1 derpå följande Mars på samma sätt som i n:o 95, mutatis mutandis. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 2 April 1867.