Felaktighet vid skeppsmätning. K. F. den 21 December 1861 Advokatfiskalen vid tullverket tilltalade, å tjenstens vägnar, vid Stockholms rådstufvurätt skeppsmätaren S. J. Beckman, med yrkande: att som Beckman, hvilken den 2 Juli
30 april 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 3,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 582–589 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 582–589 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs inför Högsta Domstolen den 30 April 1867». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Advokatfiskalen vid tullverket tilltalade, å tjenstens vägnar, vid Stockholms rådstufvurätt skeppsmätaren S. J. Beckman, med yrkande: att som Beckman, hvilken den 2 Juli 1866 verkställt uppmätning och uträkning af lästetalet å ångfartyget »Nore», uti ett samma dag utgifvet mätningsbevis, på grund hvaraf mätbref för fartyget utfärdats, intygat, att detsamma kunde inlasta en tyngd af 293/i0:dels nyläster, men fartyget sedermera, vid en den 2 derpåföljande
s. 583 Sida 583 i årgången börjar här
Augusti uppå föranledande af dess befälhafvare företagen ommätning, som förrättats af skeppsmätaren i Wisby A. L. Wedin, befunnits mäta endast 25 nyläster, Beckman, hvars mätningsbevis sålunda vore oriktigt, måtte för vårdslöst och felaktigt förfarande vid ofvanomförmälda, åt honom anförtrodda förrättning lagligen ansvara.
Under målets handläggning mättes fartyget ånyo, på yrkande af Beckman, af skeppsmätaren i Södertelje J. G. Braune, som uppgaf fartygets rätta lästetal utgöra 255/10:dels nyläster.
De afgifne mätningsbevisen innehöllo följande skiljaktigheter :
Enligt Beck- mans bevis. Enligt Wedins bevis. Enligt Braunes bevis. Hyttens längd var 40 fot. 40 fot. 39,9 fot. D:o höjd » 3,7 » 3,4 » 3,6 » Skansens längd » 24,3 » 24 » 24,3 » D:o höjd » 3,6 » 3,4 » 3,6 » hvarigenom tillägget till perimetrarne blef 3,9 » 3,6 » 3,8 » Fartygets perimeter vid första fjerdedelen af längden, från aktern räknadt, utgjorde, utan tilllägget 59,5 » 56,2 » 56 » Perimetern midt på lägden höll 63,9 » 60,3 » 60,4 » Perimetern på 3/4 af längden » 56,6 » 54,1 » 53,8 »
Till följd af dessa olikheter blef jemväl fartygets yttre volum olika och utgjorde, enligt Beckmans bevis, 20,247,51 kubikfot, enligt Wedins, 18,155,35 kubikfot och enligt Braunes 18,172,02 kubikfot.
Dessutom förekommo åtskilliga andra smärre olikheter, hvilka dock icke syntes haft någon inverkan vid beräknandet af fartygets lästetal. Fartygets längd å däck var lika i alla tre bevisen.
s. 584 Sida 584 i årgången börjar här
På grund af Beckmans mätningsbevis hade Stockholms tullkammare den 12 Juli 1866 utfärdat mätbref för »Nore», men sedan kontrollmätningen af Wedin verkstälts, utgaf tullkammaren i Wisby nytt mätbref.
A det af Braune utgifna mätningsbevis hade en examinerad skeppsbyggmästare och en skeppsbyggerielev, under uppgift att de närvarit vid uppmätningen af »Nore», tecknat intyg, att mätningen utförts med all möjlig noggrannhet samt enligt de föreskrifter, gällande skeppsmäteri-instruktion innehölle.
Beckman, som medgaf att han uppmätt fartyget, på sätt det af honom utfärdade mätningsbeviset upptog, anförde till sitt försvar, att han dervid tillvägagått med vanlig noggranhet och med iakttagande af de föreskrifter, som K. F. den 21 December 1865 stadgade. Om resultatet, detta oaktadt, blifvit felaktigt, hade sådant sin grund i omständigheter, till hvilka han ej vore vållande. För att fatta detta, erfordrades kännedom om huru skeppsmätning verkställes. Lästetalet af ett fartyg beräknades nemligen efter fartygets omfång, som utröntes hufvusakligen på det sätt, att skeppsmätaren och en annan person ställde sig vid hvardera relingen af fartygets akter, nedsläppte mätkedjan i en bugt akter om fartyget och drogo densamma under kölen emot fören, derunder kedjan tre gånger på vissa ställen sträcktes och aflästes. För att denna mätning skulle blifva riktig erfordrades, att kölen vore ren, hvilket vanligen vore omöjligt att undersöka, då fartyget låge i sjön. Det inträffade ofta att föremål fastnade mellan kölen och kedjan eller mellan denna och fatygets sida invid kölen. Så hade vid en annan fartygsmätning händt Beckman, att vid kedjans dragande under fartyget en sockerkorg fastnat i densamma, hvarigenom, om sådant icke observerats, inträffat, att fartygets drägtighet beräknats högre än vederbort. Huru förhållandet varit vid mätningen af »Nore», kände ej Beckman; men ganska lätt kunde den dervid anmärkta felaktigheten hafva uppkommit derigenom, att något föremål fastnat i
s. 585 Sida 585 i årgången börjar här
kedjan, följt med ända fram till fören och sålunda ökat fartygets omfång vid mätningen.
I afseende å skiljaktigheterna mellan Beckmans och Wedins mätningsbevis förmälde Beckman, att, beträffande hyttens höjd, skiljaktigheten tillkommit deraf, att hytten vore till en del högre än, till en del af lika höjd med relingen, och att Beckman vid mätningen tagit i beräkning den största höjden för hytt-taket, men Wedin antagligen den låga delen af hytten; att förhållandet vore enahanda med skansens höjd; att tillägget till perimetrerna uti Beckmans bevis af tre tum utöfver hvad Wedins bevis innehölle, tillkommit till följd af olikheterna vid mätningen af hyttens och skansens höjd, samt att, ehuru Beckman, till följd af den brådska och det oupphörliga arbete, hvaraf han i och för den nya skeppsmätningen nästan dag och natt varit upptagen, betydligt skadat sina ögon, han dock ansåge det omöjligt, att han kunnat vid beräknandet af alla tre måtten å perimetrerna tagit fel, hvadan han icke kunde förklara anledningen till sistnämnda skiljaktigheter på annat sätt, än att vid mätningen något föremål fastnat vid kedjan.
Erinrande derjemte, att »Nore» blifvit uppmätt efter ett alldeles nytt mätningssätt, fästade Beckman uppmärksamheten på några förhållanden, hvilka han ansåg icke varit beräknade och förutsatte, då det nya mätningssättet uppgjordes, men genom hvilka alldeles oriktiga mått kunde uppstå.
Dessa omständigheter voro dels strömsättning, hvarigenom kedjan, som borde falla lodrätt mot kölen, droges på sned mot densamma, till följd hvaraf måtten måste blifva längre, dels om fartyget låge högre vid fören än aktern eller tvärtom, genom hvilket fartygets sneda läge måste inträffa, då kedjan ginge lodrätt ned, att längden från kölen till relingen blefve större, dels ock om kedjan, som är af koppartråd, till någon eller några af dess länkar blefve böjd, då kedjan komme att utvisa ett större längdmått och föranleda oriktighet vid beräkningarne.
Advokatfiskalsembetet, som bestred, att någon af dessa omständigheter förekommit vid ifrågavarande mätning, an-
s. 586 Sida 586 i årgången börjar här
förde: De i målet företedda mätningsbevisen voro väl riktiga till uträkningen, men olikheten dem emellan grundade sig på de olika mått, hvartill dimensionerna upptagits. Absolut visshet om fartygets drägtighet kunde väl icke af mätningsbevisen vinnas; men då skilnaden emellan de af Wedin och Braune bestämda dimensioner icke vore större, än att det af den sistnämnde funna lästetalet endast med 5/10:dels nyläst öfverskjöt det af Wedin bestämda, borde den senates mätning anses för riktig. Hvad som föranledt att Beckman fått perimetrarne 2 à 3 fot större, än de af Wedin och Braune befunnits, derom lemnade handlingarne icke någon upplysning: men af desse framginge, att det af Beckman »Nore» åsatta lästetal vore 18 procent större, än det, hvartill drägtigheten rätteligen bordt bestämmas. Felaktigheten i Beckmans mätning hade uppkommit genom vårdslöshet eller försummelse, hvarföre advokatfiskalsembetet yrkade, att Beckman, jemlikt K. F. den 21 December 1865, angående mätning af fartyg, samt 25 kap. 17 § Strafflagen, måtte fällas att böta 50 rdr.
Beckman bestred ansvarsyrkandet. Någon skada af hans mätning hade ej följt. Han hade godtgjort skeppsägaren den förlust, som genom mätningen uppkommit. Dessutom vore ej utredt, om och i hvad mån Beckman varit felaktig.
Rådstufvurätten meddelade utslag den 31 Oktober 1866: Ehuru, vid jemförelse af det utaf Braune å »Nore» utfärdade mätningsbevis med de af Wedin och Beckman utgifne, visade sig, att i allmänhet olika mått vid de anställda mätningarne af dem erhållits, så att genom dessa mätningar någon bestämd visshet om fartygets verkliga drägtighet icke kunnat vinnas; likväl, enär, oberäknadt den mindre skiljaktighet, som förefunnes vid mätningen af hyttens och skansens längd och höjd, vid beräkningen af fartygets perimetrar den betydliga olikhet ägt rum, att då Beckman upptagit perimetern vid första fjerdedelen af fartyget till 595/10:delar, Wedin funnit densamma endast böra beräknas till 562/10:delar och Braune till 56; att perimetern midt på fartyget af
s. 587 Sida 587 i årgången börjar här
Beckman upptagits till 63%/o:delar, men af Wedin endast till 603/10:delar och af Braune till 60%/1o:delar, samt vid tredje fjerdedelen af Beckman till 566/10:delar, men af Wedin endast till 54’/10:del och af Braune till 538/10:delar, till följd af hvilka olika och öfriga måttbestämmelser lästetalet å »Nore» beräknats af Beckman till 29:5/w:dels nyläster, af Wedin till 25 och af Braune till 25:3/I0:dels, eller af Beckman till omkring 18 procent högre än af de andra skeppsmätarne ; förty och då en emot de andra två mätningarne så betydlig skiljaktighet icke skäligen kunnat uppkomma, utan att misstag eller försummelse vid den af Beckman verkställda mätning ägt rum, samt å hvad Beckman till förklarande af berörde förhållande anfört något afseende icke kunde fästas, då de af honom i sådant hänseende uppgifne omständigheter icke bevisligen vid den af Beckman verkställda mätning ågt rum, och, i händelse åter de verkligen förefunnits, honom ålegat att desamma vid mätningen iakttaga och beräkna, blef, jemlikt 10 § i K. F. den 21 December 1865, angående mätning af handelsfartyg och båtar, samt 25 kap. 17 § Strafflagen, Beckman, för hvad honom i omförmälda hänseende till last låge, fälld att böta femtio riksdaler r:mt.
Häröfver besvärade sig Beckman i Svea hofrätt. Det vore allmänt antaget och gällde såsom rättsgrund i alla lagstiftningar, att en person icke borde dömas till ansvar, utan att han med vilja eller af vårdslöshet sig förgått. Likaså måste hans förseelse vara ådagalagd och bevisad. I förevarande fall vore dock intet af dessa vilkor uppfyldt eller hade bevisligen inträffat.
Efter angifvande af åtskilliga andra, än de vid rådstufvurätten anförda omständigheter, som vållade, att man vid mätning af ångfartyg ej kunde komma till någon absolut visshet om dess drägtighet, yrkade Beckman befrielse från åtalet, helst vid betraktande deraf, att ifrågavarande mätning af »Nore» skedde första dagen nya skeppsmätningsförfattningen skulle tillämpas, och, om någon felaktighet vid mätningen förelupit, densamma icke borde läggas Beckman
s. 588 Sida 588 i årgången börjar här
till last såsom en förseelse, derför ansvar kunde honom ådömas.
Hofrätten, i utslag den 18 December 1866, fann skäl ej vara anfördt, föranledande ändring i rådstufvurättens utslag.
Beckman fullföljde underd. ändringssökande hos Kongl. Maj:t, hemställde, under åberopande af hvad han förut anfört, att någon sakkunnig auktoritets yttrande måtte inhemtas, på det derigenom de förhållanden, Beckman till stöd för sitt frikännande andragit, måtte blifva bestyrkta. Till kriminelt ansvar borde väl ingen fällas utan han något förbrutit.
Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 30 April 1867, dervid justitierådet Habe yttrade: »Enär icke ens påstådt blifvit, att Beckman vid uppmätningen af ångfartyget Nore icke följt de i instruktionen för skeppsmätare den 21 December 1865, om sättet för utförande af fartygs mätning, gifna föreskrifter, samt det icke är vordet bestridt, att, på sätt Beckman uppgifvit, den vid berörde instruktions tillämpning vunna erfarenhet ådagalagt, att, utan skeppsmätarens vållande, tillfälliga omständigheter kunna vid fartygs mätning inträffa, hvilka, der de ej upptäckas, föranleda ett oriktigt bestämmande af fartygets drägtighet; alltså och då åtalade förrättningen skedde dagen efter det de i åberopade instruktionen meddelade nya bestämmelser om fartygs mätning trädde i verkställighet, och således innan erfarenheten lemnat. någon ledning huru så beskaffade, vid fartvgs mätning möjligen inträffande omständigheter, som ofvan blifvit nämnda, må upptäckas, och misstag vid lästetalets åsättande förekommas, finner jag, med ändring af domstolarnes beslut, hvad emot Beckman blifvit anmärkt icke böra honom såsom tjenstefel tillräknas; i följd hvaraf, meo voto, Beckman från ansvar i målet befrias».
Justitierådet Almqvist fann skäl ej vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens öfverklagade utslag.
Justitierådet Cramer instämde med justitierådet Rabe.
s. 589 Sida 589 i årgången börjar här
Justitierådet Södergren yttrade: »Att enär de mot klaganden åberopade, vid särskilda tillfällen i närvaro af sakkunnige och ojäfvige vittnen anställda mätningar af ifrågavarande fartyg, jemlikt 7 och 10 §§ i Förordningen den 21 December 1865, skola emot klaganden äga vitsord såsom kontrollmätningar, och på grund af dem, i följd af bindande föreskrifter i nämnde förordning, jemförd med instruktionen för skeppsmätare af samma dag, det måste, utan något afseende å hvad klaganden invändt om omöjligheten att tillförlitligt utreda de flerahanda tillfälliga omständigheter, hvilka utan tjenstemannens uppsåt eller vållande kunde hafva gjort de af klaganden verkställda kedjemätningar omkring fartygets för beskådning eller annan närmare undersökning otillgängliga yta under vattenlinien osäkra och vilseledande i större mån, än de på andra tider gjorda kontrollmätningarna sinsemellan varit i bestämningarna skiljaktiga, antagas, att embetsbrott i förevarande fall blifvit af klaganden begånget, fann justitierådet för sin del klaganden icke kunna vinna ändring i hofrättens utslag.
Justitierådet Qvensel instämde med justitierådet Almqvist.
Justitie. det Iggeström förenade sig jemväl i justitierådet Almqvists yttrande; hvaremot justitierådet Aleœanderson instämde med justitierådet Rabe.