Gäller stadgandet i Jerdabalkens 16 kap. 5 §, angående up p - sägning, arrendekontrakter ingångna på viss bestämd tid, när kontraktet intet innehåller beträffande en slik uppsägning!
9 januari 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 610–613 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 610–613 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Januari 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Kaptenen J. B. Kuylenstierna hade den 12 December 1854 af kammarherren C. von Wolffradts sterbhusdelägare arrenderat säteriet Thorstorp pä vilkor : att egendomen skulle tillträdas den 25 Mars 1855, att arrendet skulle gälla för tio år, så att egendomen skulle afträdas den 25 Mars 186'5; samt att i årligt arrende under tio år skulle erläggas 7,016 rdr 32 sk.
Uti stämning, uttagen å Kuylenstierna till Himble häradsrätt, yrkade landtbrukaren Otto von Wolffradt och kaptenen C. A. Bexell, den senare i egenskap af förmyndare för aflidne kammarherren von Wolffradts omyndiga barn, att som Kuylenstierna enligt förenämnde kontrakt arrenderat säteriet Thorstorp på tio års tid från den 25 Mars 1855, under skyldighet att afträda egendomen den 25 Mars 1865, och Kuylenstierna för aflyttning från egendomen vid sistnämnde tid jemväl vidtagit åtskilliga förberedande åtgärder, såsom att afskeda tjenare, att kalla vederparterna till af- och tillträdessyn å egendomen den 16 i samma månad och år, att låta utlysa auktion till försäljning af dragare och redskap och att åt vederparterna låta till lösen hembjuda foder, som han å fardagen hade till öfverlopps; men Kuylenstierna det oaktadt företagit sig att i egendomen qvarsitta samt vägrat att densamma afträda å den bestämda fardagen; samt Wolffradt och Bexell, hvilka i förlitande på att Kuylenstierna skulle ställa sig till efterrättelse ofvanberörda, enligt kontraktet honom åliggande skyldighet, beredt sig på att taga egendomen i bruk och för
s. 611 Sida 611 i årgången börjar här
detta ändamål stadt tjenare samt inköpt dragare, redskap och spannmål, till följd af Kuylenstiernas omförmälda förfarande tillskyndats stor förlust, — Kuylenstierna måtte ej allenast åläggas att genast afträda säteriet Thorstorp med dertill hörande lägenheter, vid äfventyr att på egen bekostnad varda från egendomen vräkt, utan äfven tillförbindas att efter gode mäns uppskattning eller annan laga bestämning utgifva ersättning för dels egendomens fulla afkastning från den 25 Mars 1865 till dess Kuylenstierna kunde blifva derifrån skiljd, dels ock all den skada och förlust, Wolffradt och Bexell i förut antydda afseende och genom egendomens vanvårdande och missfarande eller annorledes kunde komma att lida, jemte ränta å samma ersättning.
Kuylenstierna bestred käromålet, enär arrendekontraktet icke stadgade, att afflyttning efter de tio årens förlopp borde utan föregången uppsägning äga rum, samt dylik uppsägning erfordrades äfven vid arrenden på viss tid. Samma lag, som tillförbunde jordägaren att uppsäga en arrendator, ålade äfven arrendatorn enahanda skyldighet; och det låge i sakens natur att vederparterna, derest Kuylenstierna frånträdt arrendet utan deras tillåtelse, ögonblickligen skulle väckt rättegång om förluster, som drabbat dem derför att de helt oförmodadt måst öfvertaga en egendom, som ej blifvit af arrendatorn i rätt tid uppsagd. För att erhålla sådan tillåtelse hade Kuylenstierna i laga ordning före afträdesdagen hållit syn, och tillbjudit vederparterna att lösa foder, derpå de dock icke velat ingå. Hvad åter anginge de öfriga åtgärder, som efter uppgift skulle vidtagits och hvilka efter vederparternas förmenande skulle häntydt derpå att Kuylenstierna ämnat flytta den 25 Mars 1865, kunde dessa naturligtvis icke i någon mån hafva inflytande på tvistefrågans bedömande.
Häradsrätten yttrade i utslag den 21 Augusti 1865: att ehuru ifrågavarande kontrakt innehölle, att arrendet skulle gälla endast för tio år, räknade från den 25 Mars 1855 till samma dag 1865, så att egendomen då borde afträdas; likväl och som uti kontraktet icke funnes uttryck-
s. 612 Sida 612 i årgången börjar här
ligen bestämdt, att arrendet vid de tio årens utgång, äfven utan uppsägning, skulle upphöra, samt ostridigt vore att arrendekontraktet ej blifvit å någondera sidan uppsagdt; alltså och då lagens stadgande i 16 kap. 5 § Jordabalken, att uppsägning äfven i afseende å arrendekontrakter, ingångna på viss tid, borde äga rum, vore ovilkorligt, blefvo, i förmågo af nyssnämnda lagrum, stämningspåståenderna ogillade.
Wolffradt och Bexell vädjade till Götha hofrätt, som utlät sig genom dom den 9 Mars 1866: att enär vid ifrågavarande egendoms utarrenderande till Kuylenstierna blifvit ovilkorligen bestämdt, att egendomen skulle af honom afträdas den 25 Mars 1865, samt han genom antagande af detta vilkor måste anses hafva frånsagt sig den honom i annat fall enligt 16 kap. 5 § Jordabalken tillkommande rätt att för egendomens afträdande å sagde dag varda inom den i samma lagrum stadgade tid från arrendet uppsagd, förklarades, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Kuylenstierna skyldig att genast afträda egendomen; men då häradsrätten i följd af sin uppfattning af saken icke ingått i bedömande af Wolffradts och Bexells ersättningsanspråk samt det ej tillkomme hofrätten att derom i första hand meddela yttrande, blefve saken derutinnan visad åter till häradsrätten, som hade att på anmälan densamma ånyo upptaga och dermed lagligen förfara.
Denna dom uttryckte hofrättsrådet von Feilitzens, assessoren Qveckfeldts och vice häradshöfdingen Printzenskölds åsigt i saken, hvaremot hofrättsrådet Auselius och assessoren JEkerman fastställde häradsrättens utslag.
Uti hofrättens dom sökte Kuylenstierna i underdånighet ändring.
Uti underdånigt betånkande den 28 November 1866 tillstyrkte nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Adlers, Wedberg och Lilienberg), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa häradsrättens utslag.
s. 613 Sida 613 i årgången börjar här
Saken föredrogs den 6 December 1866 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Cramér, Wretman och von Hofsten) fastställde hofrättens dom.
Justitieråden Almqvist och Naumann gillade det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Januari 1867.
Anm. Att Lagkomitéen och Lagberedningen föreslagit, att då legostämma, som på viss tid varit satt, är ute, må jordägaren sjelf råda sin jord, och brukaren åligger flytta, ändå att uppsägning ej å någondera sidan skett, der ej uppsägningstid blifvit förbehållen i legoaftalet, — är bekant. Nu gällande lag innehåller deremot i Jordabalkens 16 k. 5 §, att uppsägelse skall ske »före Thomedag ett år förr än giftostämma är ute».
Red.